Biblioteket

Textilier på medeltidsinspirerade lajv

skrivet av Minna Joki 21.8.2009 i kategorin
Rekvisita

Tyger är nuförtiden någonting som vi tar som en självklarhet, men på medeltiden var textilier mycket dyrbara. Man var otroligt medveten om hurudana tyger man använde och klädernas utseende var någonting som tydligt skiljde den rika från den fattiga, borgaren från bonden. Klädkulturerna till medeltidsinspirerade lajv sätter allt större vikt i skillnad på textilier och färger mellan olika folkslag, och så småningom når det allmänt medvetande att man bör betrakta en rollkaraktärs kläder som något som i allra högsta del definierar personen och hennes roll i samhället.

Material

De allra vanligaste lajvtygerna är ylle, linne och bomull. Här nedan definieras de närmare:

Ylle

Ylle var det mest använda materialet och fanns i alla tjocklekar, från gasvävstunt till vadmalstjockt. Råmaterialet till ylle är ull, för det mesta från tamfår. Genom vävning fås ylletyg, men man kan också karda och tova råull, eller spinna garn till stickning, nålbindning e.d. (även virkning, men detta är en nyare teknik som bör undvikas i lajvkläder). Ylle lämpar sig ypperligt för växtfärgning man kan få fram de flesta nyanser som växtriket tillåter. Ylle absorberar väldigt lite fukt och är ett av de mest brandsäkra naturmaterial som finns, varför det passar sig bra runt lägerelden på ett lajv.

Genom valkning av ylletyg kan man framställa vadmal och kläde, vilka var väldigt dyrbara på medeltiden (liksom även numera) och bara de rikaste hade råd med det. Av vadmal eller kläde syddes de varmaste vinterplaggen och tygerna är även milt vattenavstötande.

Linne

Linne användes i huvudsak till undre plagg och huvudbonader. "Växtfärger biter dåligt på linne, och svårigheten att färga linne kan ha varit bidragande till materialets lägre status gentemot ylle." (från Wikipedia) Lajvare brukar dock sällan behöva vara så exakta att använda enbart naturvitt eller beige linne. Yllepriser kan ha en del att göra med detta.

Å andra sidan är linne mycket luftigare än ylle, och är det bästa tyget för en lajvares sommarklädsel. Med bra linne kan man bära två eller fler tunikor ovanpå varandra i stekhet sol utan problem.

Bomull

Användning av bomull är även det ett "brott" mot tidsperiodens normer, för bomull var egentligen rätt sällsynt på medeltiden. Detta brukar frångås på lajv för att ge spelare ett större sortiment av tyger att välja mellan, liksom av prisorsaker, som nämnt ovan. Det råkar sig så lustigt, att många tyger som var relativt billiga på medeltiden numera är dyra, och vice versa.

Den billigaste varianten av ren (100 %) bomull är lakansväv, som bäst används till enkla, vardagliga plagg som får slitas en del. Det här är en styvare sorts bomull, inte precis det vackraste man kan få tag på men för det mesta ett ok val för fattiga studenter.

Undervarianter och övriga material

Också flanelltyg och halvylle (blandning av ull och bomull) kan i största allmänhet användas fritt i lajvsammanhang. Vävsätten är troligtvis från senare tid, men åtminstone är tygerna för det mesta helt av naturfiber.

Utöver de vanliga materialen kan även sammet, silke/siden, läder och päls figurera som godtagbara (ibland t.o.m. rekommenderbara) lajvmaterial, men det är oftast dessa som begränsas i lajvets klädkulturer. Liksom på medeltiden gör sig päls bäst diskret i klädesplagg, om inte annat sägs. Läder användes å andra sidan flitigt på slitytor och i huvudsak av allmogen.

Syntetmaterial

Det löns väl i samma väva att nämna användningen av vissa syntettyger. Stretch- och jeanstyger o.d. ses av naturliga orsaker dåligt på, och syntetmaterial är bland det som man bör vara mest pedantisk med. Brandrisken är en stor faktor. På lajv används öppna eldar flitigt, och medan naturfibrer enbart börjar brinna så smälter konstfiber, och man behöver nog inte säga att det är illa om det då rör huden. Ett väldigt enkelt sätt att testa vilken sorts fibrer ett textil innehåller är att bränna en liten bit av det och se om det smälter eller inte. Många textilier är dock blandningar av natur- och syntetfiber.
De vanligaste konstfibrerna i textilier är: elastan (stretchtyg), polyamid (nylon), viskos (konstsilke) och gummi. Ge akt på dessa i materialförklaringar då du köper tyg.

Färger

Det är inte absolut nödvändigt för en lajvare att kunna färga tyger, men det är ändå nyttigt att känna till hur färgning fungerade förr i tiden för att veta vad som passar sig för ens egna kläder.

På medeltiden var det växtfärgning som gällde, och färgerna man kunde få fram var mycket mer begränsade än i modern tid. Olika gula, gröna och bruna nyanser är de lättaste att framställa. Klara färger, och speciellt blått och rött, är de dyrbaraste. Olika material är också olika mottagliga för färgning, varför man kan anse material som är svårare att färga mer dyrbara som färgade. Det går att färga silke, linne och bomull, men ull är lättast att lyckas med. Ull har också den största variationen naturliga (ofärgade) färger, eftersom får naturligt kan vara vita, gråa, bruna och svarta. Linne är vid framställning brunaktigt, men bleknar med tid och sol till ljusbeige. Bomull är naturligt naturvitt.

Exempel på ämnen som kan användas till växtfärgning är björklöv och -bark (gul), valnöt (brun), tallkottar (rödgul), vejde (blå) och olika lavar. Alla ämnen förutom lavar kräver någon sorts förbehandling, s.k. betning, för att färgen ska sitta.

Mönstrade tyger

Mönstrade tyger används enligt skribentens erfarenhet rätt sällan, men det finns egentligen inga hinder för dem så länge som man beaktar hurudana typer av mönster lajvets klädkultur tillåter. Intrikata, "svårare" mönster kan användas för att visa rikedom, medan människor i allmogen helst bör begränsas till enklare, geometriska mönster. Textiltryck kom inte till Norden förrän på 1700-talet, men har utövats i en stor del av Europa sedan medeltiden, varför det bäst lämnas upp till lajvets arrangörer huruvida textiltryck är godkännbart. Att köpa färdigt mönstrat tyg är ju för övrigt ett bra sätt att öka detaljerna i sina plagg med mindre eget arbete.

Källor:

» Återvänd till Blandade biblioteket