Friluftsliv. Ja, även det är nog ett tvång om man börjar lajva. Speciellt då fantasy-lajv. Under en helg är man i stort sett ute i frisk luft, ute i naturen 80% av tiden. Man sover i tält eller vindskydd, vandrar i skogen, sitter framför lägerelden, gör mat över öppen eld, plockar bär. Jaa, allt möjligt. Dagens ungdomar är för lite ute i naturen, sägs det. De säger att barn nuförtiden bara är inne och ser på TV och sitter framför datorn. Men ändå finns det många barn som inte får börja lajva för sina föräldrar. Snacka om dubbelmoral...

Emma och Cajsa ute i skogen med Lova, och testar lajvläder.

Teater. Lajv går ju ut på att man sätter sig in i en roll och spelar rollen efter bästa förmåga. Det enda som skiljer lajv från teater är att publik och manus fattas, vilket jag tror bara är positivt. Publiken är ganska ofta i teater ett stressmoment. "Skall vi få tillräckligt mycket folk till föreställningen?" "Tänk om publiken tycker det är jättetråkigt!" etc. Allt detta slipper man i lajv. Man lajvar för sin egen skull, inte för någon annans nöjes skull. Även manus och skriva repliker kan vara jobbiga. Man går och oroar sig för att glömma sina repliker på premiären, att man skall få blackout just före man skall upp på scen. Ej heller sådana saker inträffar på lajv. Där är varje situation, scen, ny, vilket gör att möjliga repliker är oändliga. Man kan ej säga "fel" saker, man kan inte glömma bort vad man skulle säga. Får man blackout så är man tyst, och inget värre, än att motspelaren börjar grubbla över vad den själv sade fel.

Att vara eller icke vara, det är frågan. Sam filosoferar över livets stora frågor...

Historia. Den vanligaste lajv-genren är medeltida -fantasy. Det betyder att man tar inspiration från medeltiden, och lägger in saker från sin egen fantasi. För att kunna göra detta måste man ha kunskaper i historia. Hur levde man förr i tiden? Vilka tyger fanns då? Samhällsklasser? Traditioner och seder? Lagar? Mat och dricka? Vapen? Ja, allt möjligt! Att delta i ett lajv är nog den bästa historielektionen, enligt mig. Vanligen läser man i historieboken rakt av, och får i bästa fall se en intressant film. På ett lajv så läser man in information på förväg, visst. Men under själva lajvet upplever man det förgångna: man äter medeltida mat, har medeltida kläder, använder medeltida vapen, lever med några av medeltidens normer och regler. Man får underbara minnen från helgen, om allt man lärt sig och upplevt. Minnen som man minns mycket längre än vad man gör om man läser kunskapen i en tråkig historiebok. Man lär så länge man lever, så heter det ju. Jag vet inte med er andra, men jag lever definitivt inte då jag sitter och pluggar hissa. Däremot lever jag fullt ut då jag lajvar!

Anders spänner ett medeltida vapen, pilbågen.

Kreativitets- och fantasifrämjande. Då man lajvar lär man sig att använda sin kreativitet och fantasi. Då man skapar sin karaktär, rollen man skall spela skall man hitta på namn och bakgrunds historia. Allt det tar man från sin fantasi och kreativitet, likaså då man planerar rollens kläder och agerande. Är det inte ren fantasi då man "ser" magikern kasta en förtrollning, då man hör krigaren skrika av smärta och "ser" hur blodet bara flödar etc.?

Trollet har blivit hugget med ett svärd i ryggen. Skogsfrun och en alv, som är en helare, förbinder blodflödet.

Hantverk. Alla förberedelser till ett lajv innehåller på något sätt hantverk: Sy kläder, pengapungar, brodera tygbitar, sy tygpåsar, tillverka vapen osv. Det är helt enkelt ett faktum: mycket få lajvare klarar sig igenom en lajvsäsong utan att behöva röra en synål eller symaskin. Oftast blir det så att man lämnar allt sånt till sista dagarna, och blir tvungen att panik sy och tillverka en massa grejer.

Sam som tillverkar en dolk, just före lajvet skall börja...

Återupplivning av barndomen. Avkoppling. Alla säger ju att nuförtiden får inte barn vara barn tillräckligt länge. Att barn inte får leka och vara bekymmerslösa längre, att stress övertar vardagen alldeles för tidigt. Och alla, både tonåringar och vuxna, har väl någon gång önskat att ens för en dag få bli barn igen? Lajv är en lek, det finns inte en lajvare som inte har sitt barnasinne kvar. Då man lajvar får man återuppleva tiden då man som barn byggde kojor i skogen, fäktades med pinnar och klädde ut sig i peruker och konstiga kläder. Ingen stress, inga krav. Man kopplar av och får ny energi.

Att leka var, och är, underbart.

Anne har tagit på sig en peruk och lekt en hel helg.

Sång och musik. På många lajv förekommer riktig musik, live musik. Inte en skränig elgitarr som dra ett snyggt och rivigt gitarrsolo, utan en flöjt, mungiga och en trumma som tillsammans med några som sjunger, skapar gammaldags, annorlunda, musik. Sånger alla kan vara med och sjunga i, oberoende hur bra vitsord man har i musik.

Jag sjunger, ackompanjerad av Mias fiolspel.

Ett jättebra sätt att skaffa fler vänner. Då jag for på mitt första lajv kände jag bara en annan deltagare, så var det säkert för de flesta andra också. Helt nya människor du skall tillbringa en helg med. Hur man än skulle försöka så kan man inte undvika att skratta tillsammans, att lära känna varandra. Några lite sämre, några lite bättre, men ändå. Efter mitt första lajv fick jag en massa nya vänner, vänner som jag än idag håller kontakten med. Ja, från alla lajv jag varit på har jag fått nya vänner. I föreningen finns personer jag håller som några av mina närmaste vänner, och dem skulle jag troligtvis aldrig träffat om jag ej skulle börjat lajva.

Man behöver inte vara en viss typ eller uppfylla vissa kriterier för att kunna lajva. Det är mångfald som räknas, ju fler personligheter och olika åldrar desto bättre. Ung som gammal, alla kan delta i ett lajv. Var inte rädd för att du är för gammal och så. Alla lajvare uppskattar äldre människor på lajv, då det ger ett mer verklighetstroget intryck av t.ex. byn om det faktiskt finns familjer med mamma, pappa, barn och morföräldrar!

Vänskapen på lajv är villkorslös, ibland.

Gemenskap. Man upplever så mycket tillsammans; skratt, spänning, sorg, glädje, ondska och godhet. Ja, allt möjligt som nu kan tänkas hända på ett lajv. Det gör att man efter ett lajv känner gemenskap, samhörighet. Vi alla upplevde detta tillsammans. Samhörigheten i Eloria är på topp, men vi söker alltid efter nya vänner att dela våra upplevelser och vår gemenskap med.

Senast uppdaterad söndag 16.09.2012 17:45