Biblioteket

Rollen bakom rollen

skrivet av Lysande ögon i mörkret 13.7.2006 i kategorin
Funderingar kring rollspelande

Eftersom texten är teoretisk kan en del av det kännas som flum, men å andra sidan är det inte vad teori går ut på? Den som flummar mest flummar bäst.

Emellanåt kan man inför ett levande rollspel få en roll som inte motsvarar exakt det man önskat sig. Likaledes kan det hända att ens önskemål blivit tolkade på ett visst sätt av författaren till lajvet och att detta inte överensstämmer med vad man själv velat. Eller också hade man ingen aning egentligen själv heller vad man önskade utan tog bara det första bästa. Tvärtom kan det också vara att rollen är sådan som man aldrig i sina vildaste fantasier kunnat drömma om, den har egenskaper som inte lajvaren har och det som driver den är så utomjordiskt att det är svårt att få tag på. Svårigheter finns det gott om. Men sådana är till för att överkommas.

Oberoende är det upp till var och en att ta rollen och göra den till sin egen utan att hänga upp sig på vem det är som har skrivit den till pappers. Man kan egentligen inte läsa ut så riktigt mycket från ett papper i sista hand, endast de grova ramarna som står för de kantiga gränser som det är tänkt att man skall hålla sig innanför. Men beskrivningen, hur detaljerad den än må vara, är inte det samma som rollen. Själva rollens liv finns att finna mellan raderna. Man måste fråga sig frågorna varför, hur och vad. En roll är en mångfassetterad känsla. Hittar man inte den så hittar man inte rollen. Istället är man snarare en Off-lajvare som är maskerad till In-lajvare.

En roll bör läsas som ledande regler. Den kan omöjligen ge svar på alla situationer och händelser som kan komma att utspela sig, utan det är upp till var och en att finna rollen bakom rollen så att säga. Istället skall man ta fasta på de mål och riktlinjer som ges. Dessa kan finnas också i historien till rollen. Intrigerna hjälper också. Men man måste fråga sig mera. Vad är det som är viktigt? Vad VILL rollen, var MÅSTE rollen? Den här rollen är inte en del av mej själv, utan en helt annan människa. Vägen till rollen är inte att hitta den inom sig, utan att lära känna den andra personligheten och sedan överta dennes varande utöver sitt eget för en tid.

En personlighet är en summa av mål och historia. Den är resultatet av den väg man vandrat och den väg som man ser framför sig. En lajvare som inser detta och kan inbilla sig rollens färd och möjliga horisont kan också gå från en bra rolltolkning till en otrolig rolltolkning. Det är inte lajvaren som talar, utan det är rollen som lever ut. Lajvaren själv är en person som fashinerad följer spektaklet från första bänkraden, men inte själv deltar annat än vid OFF-lajvtillfällen eller bromsar rollen när den håller på att rycka iväg mot håll som ligger utanför lajvets regler eller gränser. En upprörd rollfigur måste också komma ihåg att respektera egendom och andras liv trots att den inte egentligen skulle göra det.

Slutligen vill jag hävda att man inte kan hävda att det finns gränser hos de som lajvar för vad för slags roller de kan spela. En blyg lajvare KAN spela en social stropp och göra det övertygande. Det GÅR att finna/imitera visdom där visdom behövs. Man KAN fylla ut en torr roll med hundratals egenheter och göra den till den mest intressanta roll som någonsin vandrat i en påhittad värld. Frågan är bara huruvida lajvaren är redo att satsa det som krävs.

Ur ett lajv kan man endast få ut det man själv bjuder till. Våga bjuda till riktigt ordentligt!

» Återvänd till Blandade biblioteket