Biblioteket

Levande rollspel – En generell beskrivning

skrivet av Anders Karls 11.3.2012 i kategorin
Funderingar kring rollspelande

Förord PDF

Syftet med denna artikel är att ge en koncis men ändå heltäckande bild av konstformen levande rollspel (lajv). Dylika texter på svenska existerar redan i viss utsträckning men är ofta genrespecifika eller för ytliga. Denna artikel fokuserar mer på allmänna kännetecknen för lajv än på konkreta exempel.

Lajv kan definieras på lika många sätt som det finns lajvare. Således bör det påpekas att denna artikel starkt färgas av skribentens personliga syn på konstformen och till stor del baseras på egna erfarenheter. Artikeln motsvarar dock långt den rollspelskultur som förekommer allmänt i Svenskfinland och mer specifikt inom Finlands Svenska Rollspelsförening Eloria rf (www.eloria.fi).

Artikeln är ingalunda komplett utan det finns mycket utrymme för tillägg och förbättringar. Därför inbjuder jag alla som läser denna text att också kommentera dess innehåll. Kommentarer kan skickas till: anders.alf.karls (a) gmail.com

Anders Karls
Helsingfors 11.3.2012

Etymologi

Levande rollspel är i Sverige och Svenskfinland mer allmänt känt som lajv. Begreppet härstammar från det engelska begreppet Live action role-playing, ofta förkortat LARP. Alla dessa termer är synonyma, men i denna artikel används främst begreppen lajv och levande rollspel, eftersom dessa är mera etablerade i Svenskfinland.

Om man benar ut betydelsen av orden roll och spel så kan man snabbt konstatera att rollspel handlar om en strukturerad lek i vilken alla deltagare uppfyller en viss roll eller ett visst syfte. Rollspel existerar, förutom som lajv, även i många andra former, t.ex. som datorspel, brädspel och bordsrollspel, och på ett eller annat vis innefattar alla dessa någon form av rollgestaltning.

Vad som kännetecknar levande rollspel är att rollgestaltningen framförs fysiskt av spelarna, snarare än att begränsas till fantasin eller av ramarna i ett datorspel. Likt en skådespelare använder lajvaren hela sin kropp och själ för att ge liv och personlighet åt en roll. Alla fysiska handlingar, allt man säger och i vissa fall vad man tänker och känner blir en del av rollgestaltningen. Kort sagt är levande rollspel en lek där deltagarna ger liv åt olika roller.

Ett lajvs uppbyggnad

Det är inte fel att påstå att lajv långt liknar de lekar man roade sig med som barn när man föreställde sig att man var en cowboy, indian, prinsessa, ninja, superhjälte, riddare, skurk, häxa, etc. Precis som dessa barnlekar så handlar lajv om att föreställa sig att man är någon annan, att man befinner sig på en annan plats och att man är med och bestämmer hur historien utvecklas. Den stora skillnaden mellan lajv och barnlekar är att lajv innehåller större allvar och mer struktur.

Lajvets struktur bestäms av spelets arrangörer, som oftast kallas spelledare och som fungerar som den konstnärliga drivkraften bakom lajvet. På samma sätt som en filmskapare får en idé till en film, eller en författare till en bok, så kan spelledaren få en idé till ett lajv som denne vill skapa. Vad som motiverar spelledare att skapa lajv varierar stort. Vissa vill utforska en ny genre eller historia, en del vill studera olika typer av rollpersoner och bedriva sociala experiment, medan andra kanske vill väcka tankar hos deltagarna, ge dem en fin upplevelse eller skapa konst.

Vad spelledaren i teorin gör när denna skapar ett lajv är att, ofta i textform, svara på frågorna Vem? Var? och Varför? Det vill säga: Vem är med i historien? Vilka är rollerna? Var befinner de sig? Hur ser världen ut? Varför är rollerna på denna plats? Vad är situationen? Vad är scenariot i vilket händelserna äger rum?

Textmaterialet som spelledarna producerar görs tillgängligt för alla deltagare, ofta via en hemsida, och fungerar som grund för lajvet. När lajvet inleds vet alla deltagare vem deras roll är och vilka relationer den har till andra roller, var historien utspelar sig och vad som är den givna situationen. Deltagarna skapar sedan kollektivt en berättelse genom att gestalta sina roller, interagera med andra och improvisera fram händelser.

Med allt detta sagt bör det konstateras att det finns många undantag till vad som beskrivits ovan. Eftersom lajv ännu är en ung konstform så utvecklas den hela tiden och sätten att utforma och utföra ett spel varierar stort.

Paralleller med skådespelarkonsten

När det gäller lajv är många snabba med att dra paralleller till teater och skådespelarkonst. Detta är inte helt felaktigt, men skillnaderna är större än likheterna. Liksom teaterskådespeleri handlar levande rollspel om att gestalta en roll. I bägge två interagerar man med andra rollpersoner och berättar en historia, men skillnaderna ligger i varför man gör det och hur.

Syftet med teater är att ge en upplevelse åt en publik som för det mesta är passiva åskådare. Skådespelarna står på scenen för att ge åskådarna en så givande upplevelse som möjligt. Lajv å andra sidan handlar om den egna upplevelsen. Du lajvar för att själv få en upplevelse och inte för att underhålla någon annan. Således finns det ingen publik närvarande vid lajv.

Den andra stora skillnaden gäller utgångsläget. Inom teaterkonsten finns ofta en färdig historia i formen av ett manus som skådespelarna repeterar in för att sedan kunna framföra för publik. Eftersom levande rollspel handlar om att vara en levande del av historien och själv kunna påverka händelseförloppet så finns det i allmänhet få saker som bestämmer vad som skall hända. Lajv handlar om individuell upplevelse och kollektivt berättande.

Det kan visserligen nämnas att s.k. improvisationsteater står aningen närmare lajv, men att den avgörande skillnaden kvarstår, d.v.s. att teater framförs för att underhålla en publik.

Lajvandets historia

Det finns ingen säker dokumentation över uppkomsten av lajv, men man menar att det växte fram på olika håll i Amerika, Europa och Australien ur 70- och 80-talets bordsrollspelskultur. En del av dem som sysslade med bordsrollspel, en rollspelsform begränsad till spelarnas fantasi, ville pröva på att fysiskt uppleva historierna och miljöerna som presenterades i bordsrollspel. Med influenser från bl.a. klassiska barnlekar, historiskt återskapande (eng. reenactment) och improvisationsteater växte levande rollspel fram.

Inledningsvis var s.k. medeltida fantasy, lätt associerat med J.R.R. Tolkiens värld, den dominerande genren inom lajv, men under de senaste 30 åren har lajv utvecklats till att spänna över ett lika brett spektrum av genrer som film, litteratur och annan konst. En del fördomar lever dock fortfarande kvar, såsom att lajv handlar om att klä sig konstigt och gå ut i skogen för att slåss med gummisvärd.

Nuförtiden idkas lajv runtom i världen såväl som fritidssysselsättning som på professionell basis. Från att enbart vara en form av rekreation används lajv nu också som ett verktyg i t.ex. undervisning och fortbildning, och som ett medium för personlig utveckling. Efter drygt 30 år är lajv fortfarande en ung konstform och utvecklas mer för varje år som går.

Källor

Hela artikeln i pdf-format: PDF Levande rollspel - En generell beskrivning [62 KB]

» Återvänd till Blandade biblioteket