Biblioteket

Skapandet och spelandet av en lajvrollfigur

skrivet av Den Vandrande Varulven 5.3.2006 i kategorin
Funderingar kring rollspelande

Det som skrivits nedan är bara en lajvares åsikter och syner på saken och skall sådeles inte missförstås som absolut sanning. Men om ni nu absolut skulle vilja hylla mig till skyarna och leva alla era lajvliv enligt vad jag sagt, så antar jag att jag kan leva med det...

En rollfigurskaraktär som är intressant och värd att spela kommer sällan till liv av sig själv. Tvärtom kan man som tumregel hävda att ju mera jobb man sätter ner på karaktärens olika drag och egenheter, desto verkligare och mer spännande kommer den att bli. Problemet som lätt uppstår ifall man som lajvare lägger ner hela sin själ i karaktären är att den kan bli så mångfasetterad att det är svårt att själva hålla reda på den i slutändan. Och vad ännu värre är, den kanske inte alls visar sig vara rolig att spela. Eller också går den och blir dödad och lajvaren gråter floder och svär att aldrig lajva igen. Stackarn...

För nybörjare, plattfötter och annat löst folk rekommenderas val av karaktärer med så lite begränsande faktorer i sina egenskaper och övriga omständigheter som möjligt. Detta ger spelaren möjlighet att dels vänja sig med lajvandet som sådant och dels finna reda på hurudan lajvare spelaren själv är och vad för gränser dennes teatraliska förmågor sätter. Man får helt enkelt koncentrera sig på att ha så kul som möjligt.

Men när spelaren väl har förlorat sin "lajvoskuld" (neeeeej, det har ingenting med sex på lajv att göra) är det dags att sadla om och börja se på varje lajv som en personlig utmaning att spela roller som är mera krävande. Detta kommer att betyda att rollbeskrivningen blir längre och det finns mer att hålla i minnet, men det är det värt mågna gånger om. En "sink or swim" mentalitet rekommenderas alltså. Våga våga.

Vad kan man då göra för att få sin roll att bli lite mer intressant?

Jo, enligt min mening (vilken är den enda som erbjuds i denna text så det är bara att hålla till godo) är det som karaktären intressant framförallt dess brister. Det kan handla om små eller stora saker, allt från drogmissbruk till hälta till oproportionell rädsla för rädisor. Dessa kan vara sådana som märks hela tiden (t.ex. skakande händer) eller något som vilar latent och bara visar sig i vissa specifika fall (såsom en girig rollkaraktär som blir hur generös som helst när han är full). Att rekommendera är dock att inte ge rollen för många eller för stora brister, eftersom de kan innebära betungande följder för rollen lajvet igenom. Försök försvara dig mot angrepp om du är blind eller utforska skogarna om du är lam från midjan ner så förstår du vad jag menar. Rätt brister är dock hur roliga som helst. Ett knäppt skratt t.ex. är aldrig fel.

Ett annat tips är att verkligen sätta vikt på innehållet i själva rollbeskrivningen. Där finns många intressanta hörnstenar som går bra att bygga vidare på, vilka har att göra med rollfigurens livssituation. Vad försörjer figuren sig på? Hur gammal är den? Var är den uppvuxen och hur mycket har den hunnit vara med om? Vanligen på större lajv finns det en lista med olika roller med kort beskrivning, t.ex. handelsman. Att spela handelsman innebär antagligen att man är enormt intresserad av pengar. Detta kan bli girighet. Kanske det finns en orsak till girigheten? Kanske försöker man maskera ett spelmissbruk genom detta? I dessa banor kan man tänka och se var man hamnar.

Ålder är något som är mycket svårt att spela något annat än vad man själv är och därtill verka övertygande. Det går liksom inte att fejka en äldre människas erfarenhet fast hur man skulle försöka. Likaså kan det vara jobbigt att spela barnslig hela tiden.

Historia och erfarenhet, samt tillhörighet till en by eller samhälle är något som helst bör funderas ut i samarbete med lajvets författare, eftersom det kräver en hel del bakgrundskunskap. Dock är det härifrån som huvuddelen av intrigerna kommer, och intriger gott folk, dass muss man haben!

Nåväl, nog om planering. En ny sol gryr över en förestående spännande lajvdag och man har sin karaktär som ännu sålänge bara existerar på pappret. För vissa är detta inga problem alls, de bara börjar spela sin roll som de aldrig gjort annat. För andra kan det ta ett tag att verkligen komma innanför skinnet på rollen och väcka den till liv. Var inte oroliga, den kommer nog till sist. Följande knep kan i detta fall vara att rekommendera:

Det finns vissa småsaker som kan definiera karaktären. Att hitta något som är speciellt brukar därför vara nyckeln som behövs. Det kan handla om sättet på vilket rollfiguren går (bredbent självsäkert, smygande, haltande...), hur han/hon talar, d.v.s. accenter eller ordval som röjer uppväxt och rang, eller en speciell relation till någon annan rollfigur (hat, kärlek, vänskap). Slutligen kan det finnas ett föremål som är centralt i rollfigurens liv och som definierar denna. Det behöver inte handla om en ring ("My preeeecious... gollum gollum") utan kan även vara en liten böjd sked eller ett svärd. Hur skulle din karaktär hålla i svärdet? Kan han se blod på klingan om han/hon tittar tillräckligt noga? En viss händelse brukar också kunna vara avgörande, t.ex. mötet med den värsta konkurrenten eller fienden.

I slutändan, när lajvet är slut kommer varje spelare att ha fått ut lika mycket som denna själv bjudit på. Det man kommer att komma ihåg är de karaktärer som gjort de starkaste intrycken, INTE den som hade mest guld eller den som dräpte trollet i skogen. Det slutliga rådet jag ger är således att sjunka så långt in i er roll som möjligt och inte vara rädd för att blanda er i vad andra har för sig. Drick den förgiftade bägare, gå ut på dåraktiga färder i skogen, förolämpa den som har det största svärdet och lägg näsan i blöt i varje tillfälle som erbjuds. Kom ihåg att dina intriger inte behöver lösas av dig ensam, utan att det är fritt fram att ta hjälp av dem som du litar på. Eller inte litar på...

» Återvänd till Blandade biblioteket