Att skriva en karaktär till ett lajv är något av det roligaste jag kan tänka mig. Det finns antagligen lika många sätt att göra det på som det finns lajvare, så det är upp till var och en att pröva sig fram till vad som passar just dem. Mitt syfte med denna text är att förhoppningsvis kunna ge läsaren ett och annat att tänka på.

I begynnelsen skapas en idé eller ett koncept. Endera är det givet från början, eller så kommer det som en fläkt av inspiration när man minst anar det. Det viktiga är att skriva ner sina idéer så fort som möjligt, eftersom de annars tenderar att blekna bort. Efter det gäller det att utveckla idén till en intressant och framförallt spelbar roll.

En av nordens främsta lajvakademiker; norrmannen Eirik Fatland, presenterade i sin föreläsningsmodell: “What is a playable character?” tre förutsättningar för en bra karaktär: Klarhet, aktivitet och kopplingar. Det är min avsikt att i den egna texten bygga upp karaktärsskapandet enligt dessa rubriker.

1. Klarhet:

Jag är övertygad om att en bra karaktär behöver både fokus och djup.

Vad gäller fokus, så måste spelaren själv kunna förstå sin rollkaraktär. För att kunna göra det, rekommenderas att börja smått med ett koncept, ett personlighetsdrag eller en drivande målsättning som beskriver karaktären på ett kortfattat sätt.  Därefter bygger man på med detaljer, vanor och egenheter som får karaktären att verkligen stå ut ur mängden. En färgrann karaktär är alltid mycket mer givande än en som rör sig i nyanser av alldaglighet. Karaktärstrovärdighet är en bra sak, men ingenting som är viktigt ännu i dethär skedet.

Djup får karaktären när man börjar fundera varför och hur karaktären tänker. Det formar en ram genom vilken karaktären ser på världen och sig själv. Värderingar, erfarenheter och bakgrund bidrar minst lika mycket (om inte mer) till personligheten, än vad medfödda drag gör. Ett tips från Fatland när det kommer till att skapa djup, är att söka dissonans mellan goda och dåliga sidor hos karaktären. Exempelvis kan en hjältemodig god karaktär ha starka fördomar, eller en kallblodig mördare bli känslosam av välskriven poesi.

Något som oftast används i början när man försöker få grepp om karaktären är stereotyper. Det som är bra med stereotyper är att de är användbara och lätta att ta till sig. Det som är dåligt å andra sidan är att sterotyperna i regel är ytliga. En karaktär som helt och hållet är en stereotyp blir fort tråkig för spelaren att gestalta och motspelarna att spela mot. Stereotyper behöver avvikande egenheter och djup! Samma är det ifall förebilden man valt för sin karaktär kommer från en film eller en bok. Det är sannolikt att karaktären under lajvet kommer att ställas inför situationer som förebilden aldrig råkade på. Då blir gestaltningen svårare ifall man inte tidigare tänkt på vad som egentligen driver karaktären.

2. Aktivitet

Karaktärens personlighet är endast viktiga om karaktären faktiskt säger eller gör någonting. Interaktion med andra spelare är vad lajvandet bygger på. Den största björntjänst en spelare kan göra sig själv är således att skapa en passiv och introvert karaktär. Den näst största björntjänsten är att skapa en karaktär med hemligheter som inte kommer att avslöjas under lajvet.

För att få karaktären att synas, kan det vara skäl att fundera på hur karaktären talar, hur den går och hur den agerar när den är tillsammans med andra karaktärer. Karaktären kan tänkas dölja sin sanna personlighet bakom ett visst agerande, men den riktiga personligheten bryter fram vid valda tillfällen. Sådant spelande ger extra djup och är en fröjd att se i lajv. En annan sak som är väldigt bra med karaktärens yttre uppträdande, är att ju längre det är från spelarens egna normala uppträdande, desto lättare är det att fullt immersera sig i rollen. Går man däremot för långt bort, kan det vara svårt att relatera till sin karaktär.

Varje karaktär vill något. Den har mål som är både kortsinta (t.ex. hämd för småsak) och långsinta (t.ex. drömmar om att bli rik). Alla målsättningar har motiv varför just dom är viktiga för karaktären, och alla målsättningar är inte nödvändigtvis sådana att de kan uppfyllas under lajvet. Men det är inte nödvändigt heller, för strävan efter målen driver ändå karaktären till ständig utveckling.

En särskilt intressant särställning har dilemman som karaktären bär på. Målsättningar och värderingar som strider mot varandra i karaktärens huvud kan resultera i massor av dynamik när det kommer till spelarens ageranden. Sådana dilemman behöver inte ha någon defenitiv lösning, och de blir ständigt testade när nya situationer uppkommer.

Slutligen är karaktären fortfarande en tänkande entitet också när det inte händer något runtomkring. Spelaren gör gott i att minnas att det alltid finns en inre monolog som rullar på i karaktärens huvud och som styr dess ageranden. Så om karaktären inte vet vad den skall hitta på, är det bara att följa de inre rösterna så att säga.

3. Kontakt

För att det skall vara roligt att spela, skall karaktären ha en sådan spelstil som också passar spelaren. Ifall spelaren exempelvis älskar att intrigera, är det naturligtvis det som karaktären skall hålla på med mest. Naturligtvis skall detta också passa för själva lajvet som sådant. Detta är här kontakten till spelvärlden kommer in. Genom att binda karaktären till händelser och fakta i spelvärlden, blir den plötsligt mer påtagbar och koherent med lajvillusionen.

Kontakt är också bra att ha mellan karaktären och situationen som utspelar sig under lajvet. Frågan är alltså om målsättningarna som karaktären har är praktiskt genomförbara eller inte. En handelsman utan tillgång till varor har exempelvis inte stora sannolikheter att bli rik under lajvet. Spelaren behöver således fundera vad karaktären kan tillföra till situationen eller berättelsen som sådan. I och för sig kan det vara mycket intressant om det finns kontrast till helheten också. Om en karaktär sätter sig käpp rätt emot det som alla andra anser, leder detta till konflikt och det är något som är mycket spelbart för alla inblandade.

Men kontakt behöver också finnas till andra karaktärer som kommer att figurera under lajvet. En grupptillhörighet gör att gruppens intriger blir karaktärens intriger och kan försätta karaktären i intressanta situationer som den annars inte skulle ha hamnat i på eget bevåg. Genom att knyta an till andra karaktärer på ett eller annat sätt, kommer karaktären också att kunna påverkas av och reagera på sådant som inte händer den själv. T.ex. kanske en syster blir desperat när brodern är döende och gör något överilat för att försöka rädda honom.

För att summera det hela, är det skäl för spelaren att förstå sin karaktär till fullo. Något fullständigt annorlunda men samtidigt bekant är just perfekt. Det är min åsikt att det alltid löns att utmana sig själv samtidigt, eftersom man i processen kan finna sådana egenskaper hos sig själv som man inte visste fanns. Samtidigt tycker jag också att spelaren i skrivandet av sin roll skall ta ansvar för sin egen njutning. Lajv, liksom mycket annat, ger spelaren lika mycket utdelning som spelaren själv satsar. Om man som spelare knappt sluta flina när man tänker på din karaktär, då har man antagligen gjort något rätt.

Åh, en sista sista sak; personligen tar jag bort allt ur den färdiga karaktärsbeskrivningen som inte har någon verklig betydelse för karaktären. Det kommer ändå att finnas tillräckligt annat att minnas när lajvet drar igång. Men det är en smaksak.

Källor:

Eirik Fatland - What is a playable character?
http://lizziestark.com/2011/12/11/how-to-create-a-fun-larp-character/
Skapandet och spelandet av en lajvrollfigur (Blandade biblioteket)
Rollen bakom rollen (Blandade biblioteket)

Senast uppdaterad söndag 16.09.2012 17:45