Biblioteket

Tygrustning (Gambeson, Vapenrock)

skrivet av Valter Aspö 9.2.2013 i kategorin
Rekvisita

Jag känner till två olika sorter av tygrustning. De tunnare, mjukare och flexiblare varianterna har ofta varit till för att fästa plåtrustning i, eller att ha under ringbrynja. Den lättare varianten av tygrustning har man också kunnat göra t.ex. en rymlig jacka av att dra över plåtrustningen eller ringbrynjan för att skydda metallen mot väder och vind. Den andra varianten är tjock, styv och rätt oflexibel, dessa gör sig bäst som västar eftersom t.ex. ärmar inte blir tillräckligt rörliga, om man inte lämnar öppningar i armhålor och armveck eller lämnar vadderingen tunnare på dessa strategiska ställen. Den tjockare och styvare varianten av tygrustning skyddar i praktiken lika väl i strid som olika sorters metall och läder rustning, alla olika sorter av rustning har dock sina egna för- och nackdelar.

Vapenrockar med olika mönster.

Båda sorterna av tygrustning konstrueras dock efter samma princip. Yttertyg och fodertyg och emellan dem kommer stoppningen som kan vara till exempel många lager av tyg eller filt. Tyglagren kviltas (sys) ihop med sömmar eller strategiskt utlagda enstaka stygn, de allra tunnaste tygrustningarna går att kviltas på maskin men ju tjockare de blir desto troligare är det att man hamnar att kvilta för hand, vilket tar tid men är faktiskt ganska kul och belönande. Efter att ha kviltat ihop tyglagrena i plaggets olika bitar är det bara att sy ihop plagget till en jacka eller vad det nu skall bli.

Min erfarenhet av material är att grovt linne är bra yttertyg, men ylle, bomull eller annat borde väl nog också gå fint. Fodertyget behöver inte vara särskilt grovt, jag prefererar linne också till det, men ylle, bomull, siden o.s.v. borde nog också gå bra. Stoppningen syns ju inte när plagget är färdigt så det kan vara nästan vad som helst, jag har använt lakanstyg, säckväv, ylle och filt bland annat. De har alla lite olika egenskaper när det kommer till kviltningen. Lakanstyget blir mycket kompakt och kräver ganska många (10+) lager för att börja kännas som något. Säckväven kräver färre lager och är lättare att kvilta än lakanstyget men blir också ganska kompakt. Ylle och filt är rätt lätta att kvilta och resultatet blir rätt mjukt och flexibelt. Alla olika kombinationer av dessa är också möjliga.
När du klipper tygen så lönar det sig att lämna ca 2-3 cm sömsmån för ytter- och fodertyget, stoppningen behöver ingen sömsmån.

När du kviltar så lönar det sig att först fästa alla lager i rätt ordning slätt och snyggt med säkerhetsnålar. Sedan tar du och ritar ut sömmarna som du tänker kvilta med blyerts och linjal. Om du kviltar för hand så lönar det sig att hela tiden hålla yttertyget uppåt så att stygnen blir snygga på den sidan, på fodersidan är det inte så noga. Sömmarna skulle jag placera med ca 3-6 cm mellanrum i ränder, rutor eller salmiakform. För den som kviltar för hand så rekommenderar jag ca 3-7 mm stygn.

När allt är kviltat så gäller det att fästa plaggets bitar i varandra, det kan man göra på olika vis, men jag tycker det blir snyggast på följande vis: först syr du ihop stoppningen och sedan viker du ytter- och fodertyget som bilden visar.

Kanterna kan man också snygga till på många olika sätt men så här brukar jag göra.

 

 

» Återvänd till Blandade biblioteket