Biblioteket

Pan – Tankar och reflektioner

skrivet av Anders Karls 3.5.2015 i kategorin
Recensioner och rapporter

Detta är en text med lösryckta reflektioner över den andra finska omgången av det nordiska lajvet Pan, ett relations-horror-lajv om människans identitet och dolda natur. Lajvet arrangerades ursprungligen i Danmark år 2013 men har sedan dess uppförts även i Storbritannien, Nederländerna och Finland. Denna artikel baserar sig på den omgång som hölls i Parkano i mars 2015 med Nathan Hook och Niina Terhilahti som spelledare.

Mer information om lajvet kan fås från the Nordic Larp Wiki:

http://nordiclarp.org/wiki/Pan

…men för att få en bättre bild av helheten rekommenderas det också att man läser artikeln Pan - Horror & Therapy: A potent cocktail från The Nordic larp yearbook 2014

http://www.rollespilsakademiet.dk/webshop/nordiclarpyearbook2014.pdf

 

Scenario

Ett halvt dussin par med olika typer av relationsproblem deltar under ett veckoslut i en gruppterapikurs i en avlägsen villa i Parkano. Kursen leds av två excentriska psykologer som kombinerar modern psykologi (i själva verket designad för att dra fram konflikter i relationerna) med folklig kunskap. Redan under lördagens terapiövningar hettar det till inom paren, men allt börjar spåra ur efter lördagskvällens seans då guden Pan träder fram och i tur och ordning tar besittning av deltagarna. Under Pans inflytande förlorar karaktären sina hämningar och alla andra i dess närhet blir benägna att följa dennes vilja. Pans närvaro blir allt starkare med tiden, den ena bisarra scenen avlöser den andra, och varje karaktär får bevittna hur ens partner transformeras till något som till beteendet snarare liknar ett djur.

 

Strikt till löst, samt fixerat slut

Spelet följde en så kallad "strikt till löst" struktur vilket betydde att spelledarna hade mycket mera kontroll över spelet i början och gradvis lät spelarna ta över. Detta manifesterade sig i synnerhet genom den tidtabell som parterapin följde och att den mängd "fritid" som spelarna fick blev allt större. Den största fördelen med detta är kanske att spelarna har en chans att gradvis komma in i spelet istället för att genast från början förväntas vara drivkraftiga och proaktiva.

Trots denna struktur lyckades man skapa ett fixerat slut som smidigt satt ihop med det kaotiska lajvet. Lajvet slutade med att karaktärerna i extas vandrade i ett tåg sjungandes en hymn till Pan som slutade i ett kraftfullt crescendo. Hur ett lajv avslutas utan att det känns spelledarstyrt och påklistrat, eller antiklimaktiskt för den delen, är något som kräver mycket tanke för att bli bra.

 

Att axla karaktären

Ett genidrag i speldesignen som gjorde det otroligt lätt att komma in i rollen och lära känna sin partner bättre var de terapiövningar som gjordes IN i spelet. De var gjorda på ett sådant sätt att man skulle besvara frågor om sig själv och sin partner vilka sedan lästes upp högt och analyserades av gruppen.

Emedan det kan vara svårt att åstadkomma samma typ av konkreta personlighetsövningar i andra lajv så kan det vara värt att fundera på hurudant spelet i lajvets begynnelse kan göras för att hjälpa spelaran komma in i sina karaktärer och i situationen.

 

Karaktärer

Karaktärerna under Pan var trovärdiga och djupa och bildade ett brokigt galleri av personligheter och en fungerande dynamik. Spelledningen hade förberett 12 st rollskelett á en A4 sida långa, som innehöll väsentlig information om rollens bakgrund och relation. Jag fick uppfattningen att karaktärernas plats i spelets dynamik var väl avvägd och anpassad för att skapa en fungerande helhet. Utgående från rollskeletten fick spelarna fria händer att utveckla karaktären och relationen till partnern förutsatt att man inte motsade något som redan stod skrivet. Karaktärerna var löst baserade på grekiska gudar, men istället för att framstå som stereotyper så blev alla karaktärerna djupa och levande.

 

Transparens

Lajvet hade en ganska hög nivå av transparens. Alla par skapade sina karaktärer tillsammans och man hade full insyn i den andras karaktär. Detta medförde visserligen att man visste varandras hemligheter, men samtidigt visste man också vilka strängar man kunde spela på för att provocera och väcka obehag hos sin partner. I lajvet som helhet fanns också mycket transparens. Vi visste att guden Pan skulle träda in i lajvet, att våra karaktärer skulle bli besatta och hur lajvet skulle sluta, men allt detta gav endast till spelupplevelsen eftersom vi kunde förbereda oss och planera vad som skulle ske. Det som spelledningen planerat på förhand överskuggades dock av alla de händelser som skapades av deltagarna inne i lajvet så i slutändan var ingen förberedd på vad som faktiskt hände.

 

Workshop

För spelet ordnades endast en två timmars workshop kvällen före lajvet började. Workshoppens fokus låg på att gå igenom regler och att skapa en känsla av trygghet och tillit mellan spelarna. Speciellt kramövningen, där varje deltagare skulle krama alla andra spelare i en hel minut, var givande eftersom majoriteten av spelarna inte kände varandra sedan tidigare. Man kunde eventuellt ha investerat lite mer tid i workshopandet för att ytterligare stärka tryggheten och förtydliga reglerna, men å andra sidan så fungerade lajvet otroligt bra med det lilla som gjordes.

 

Fullkomlig illusion

Illusionen under lajvet var så gott som fullständig, allt var precis som det såg ut att vara, vilket gav mycket till känslan av immersion. Det övernaturliga manifesterades egentligen aldrig som något konkret utan endast i form av karaktärernas vansinniga beteende, vilket var ett bra val från spelskaparnas sida.

 

Metamusik

En av de tre metatekniker som användes under spelet var metamusik, d.v.s. musik som karaktärerna inte hörde men som gav en stark atmosfär till spelet och som signalerade att något mystiskt var i görningen. Detta fungerade mycket bra, men om jag vill kritisera något så vore det att man borde ha gjort ett bättre försök att dölja utrustningen.

 

Frukter och näsdukar

Små detaljer kan ge mycket! Ett exempel är de lådor med näsdukar som ställdes fram på alla bord, detta gav en antydan om att det förväntas att karaktärerna kan börja gråta under terapiövningarna. Ett annat exempel på detaljer var den stora mängd mellanmålsfrukt som stod framlagda på köksbordet. Frukterna inbjöd till dekadenta scener av frosseri.

 

Tillit och trygghet

Tilliten och tryggheten som delades mellan deltagarna och som kultiverades under workshopen var A och O för detta spel. Om dessa två ting är höga så vågar också spelarna skapa mer dramatiska scener. Något som bidrog till trygghetsfaktorn var också den tystnadsplikt som alla deltagare var under. Det är otillåtet att delge specifika situationer från spelet eller att ta fotografier under spelets gång.

Inom den Finlandssvenska lajvkulturen känner de flesta varandra sedan tidigare, men då är det kanske ännu viktigare att komma ihåg att skapa en trygg atmosfär. Speciellt nya lajvare bör känna att de har ett alibi i sin karaktär och att spelarna de spelar med är goda människor även om karaktärerna är från vettet. Också gamla lajvarkompanjoner bör påminna varandra om att de är trygga att spela med varandra.

 

Att bjuda på sig själv

De flesta deltagare under Pan var beredda att bjuda på sig själv. Detta var åter igen kopplat till den trygghet man kände gentemot varandra men också det starka alibi som karaktären gav. Spelarna hade inte fått önska sig specifika karaktärer utan tilldelades roller på basen av önskemål i anmälningsblanketten. Att få en karaktär som man själv inte önskat gav ett stark alibi vilket i sin tur gjorde det möjligt för spelare att skapa situationer som spelaren annars aldrig skulle överväga.

 

Att betala i tid ...

Aldrig har jag sett en anmälnings-, betalnings- och rolltilldelningsprocess gå så smidigt. Folk anmälde sig i vanlig ordning och när lajvet var fullt skickades ett mail med betalningsuppgifter ut till alla deltagare. När betalningen anlänt till spelledningen så fick man tillskickat sig ett rollskelett. Det hela var över på ett par dagar. Makalöst, om man jämför med den Elorianska "traditionen".

 

AVSLUTNING

Jag vill påstå att Pan var en av de bästa, om inte den allra bästa, lajvupplevelse jag någonsin haft, men ändå är det svårt att riktigt sätta fingret på vad som gjorde lajvet så fenomenalt. Istället för att peka på några få ting som gjorde lajvet bra så tror jag att Pans framgång låg i en välpolerad helhet där alla delar fungerade tillsammans. Eller var det kanske det faktum att vi hade tillgång till bastu In-lajv som satte pricken över i-et?

 

Anders Karls
12.4.2015 

 

 

» Återvänd till Blandade biblioteket