Biblioteket

Lajvarens 11 budord

skrivet av Victor Svarvars 30.10.2015 i kategorin
Funderingar kring rollspelande

Under inga omständigheter tänker jag ta äran för att ha kommit på dessa 11 punkter. De är rakt av tagna och översatta från ett fenomentalt blogginlägg från http://lookrobot.co.uk/2013/06/20/11-ways-to-be-a-better-roleplayer/ och handlar ursprungligen om hur man bordsrollspelar bättre. Likväl är dessa punkter också i modifierad form tillämpliga på lajvande och jag har gjort mitt bästa för att lägga till en del av mina egna åsikter i ämnet.

1. GÖR GREJER

Varje spelares centrala uppgift är att göra grejer. Spelaren torde alltid tänka: Vilka är mina målsättningar och vad kan jag göra för att uppnå dem? Var aktiv, inte passiv. Sitt inte och vänta på att saker skall hända dig utan se till att vara den som får dessa saker att ske.

Här finns två olika ståndpunkter. Den första är att lajvande omfattar även tid när saker och ting inte händer och att upplevelsen är lika sann och bra även under lajvandets pauser. Det kan vidare hävdas att tider av uppehåll i händelserna är essentiella för de hektiska stunder när allt händer på samma gång. Man kunde kalla det behovet av tempoväxling och många lajvare anser att det är lika givande att göra mundana saker IN-lajv, som det är att agera ut komplicerade intriger.

Å andra sidan är det lika lätt hänt att passiviteten leder till mer passivitet. De intriger som inte spelats på eller bjudits ut till motspelarna kunde lika gärna aldrig ha skrivits, eftersom de inte har någon betydelse för någon, intrighållaren inkluderad. Varje spelare borde ta det som sin personliga plikt att skapa förutsättningar för spel, att interagera med andra och ”få sina händer skitiga” i det intrigträsk som lajvskribent(erna) förhoppningsvis bjuder på. Gamla spelare uppmanas tänka tillbaka och fråga sig om inte de lajven där ni varit involverade i så mycket som möjligt också varit de mest intressanta?

2. INSE ATT DIN KARAKTÄR INTE EXISTERAR UTANFÖR DET DU GÖR

Karaktären finns bara så långt som denne uttrycker sig i tal, skrift och agerande. Också det hur karaktären ser ut och dess blotta närvaro kan ha betydelse, ifall spelet är uppställt på det sättet. Genom karaktärens påverkan har den också en närvaro.

Icke desto mindre har det funnits och finns säkerligen många som skriver långa bakgrundshistorier till sina karaktärer. Detta är ett framgångsrikt sätt att skapa karaktärer på, men förmågor och personligheter som skrivs ner har ingen betydelse ifall spelaren inte spelar på dem när lajvet väl kommer. Om en spelare bestämmer att dennes karaktär är en framgångsrik affärsman, torde detta innebära att karaktären skulle syssla en hel del med att göra affärer under spelets gång? Eller åtminstone försöka? För en affärsman som inte yrkar handel är väl en dagdrivare? Spelaren borde ta varje tillfälle i akt att visa vad dennes karaktär egentligen går ut på, genom att göra det som karaktären egentligen skulle syssla med och vara tydlig med det.

Det värsta som finns, i min ödmjuka mening, är att sätta sig ner för genomgång efter spelet och konstatera att man inte vetat vad vad de andra karaktärerna varit för ena, eftersom man inte sett dem på största delen av spelet och även då har de inte spelat ut sina huvudsakliga motiv eller ens tagit plats. Om en lajvare faller i skogen och ingen lyssnar, gör den då något ljud?

I samband med detta vill jag också yrka på att spelare borde medvetet välja sådant för sina karaktärer som man inte är helt bekväm med. I slutänden är det det enda sättet att växa och utvecklas som lajvare, dvs ta sig vatten över huvudet. Yrke borde vidare spela roll på ens göranden och låtanden under själva lajvet, om man utgår från att lajvet motsvarar ännu en dag i den karaktärens liv.

3. FÖRSÖK INTE HINDRA SAKER

Om det inte är frågan om direkt intrigbundna saker i stil med: ”Din uppgift är att hindra Rowenna från att...” så finns det ingen orsak att försöka hindra ett lajvspel som håller på och utspelas framför näsan. Snarare så borde spelare fundera på att bygga på det inträffade och reagera på det på sådant sätt som skulle vara naturligt för deras karaktärer. Det fundamentala med detta är alltså att även om det som händer är dåligt för din karaktär, så är det ändå bra för alla ifall det leder till mer och intensivare spel. Detta hänger tydligt ihop med principen ”spela för att förlora”.

Ett bra lajv har flow, dvs en händelse föder en ny händelse i domino-stil. Detta i sin tur leder till att intrigerna aldrig tar slut. I ett perfekt lajv med perfekta spelare skulle det inte behövas intriger, eftersom spelarna var så bra på att starta egna agendor och spela vidare på andras händelser, att det aldrig skulle ta slut. Denna typ av gemensamt skapande kräver dock en hel del av spelarna och kommer inte utan massiv övning.

4. TA FULL KONTROLL ÖVER DIN KARAKTÄR

Min karaktär skulle aldrig göra så där” är något av den tråkigaste förklaringen som finns. Vad spelaren egentligen säger är ”Jag vill inte vara med på det där och ni kan inte tvinga mig för jag är så jättekär i min roll och vill inte att denna skall komma till skada”. Om du hela tiden går emot gruppens kollektiva beslut eftersom karaktären är mot det, är det din karaktär som det är fel på och bör rättas omgående. Om inte annat så med en snittningsdöd (vilket jag i övriga fall hatar som pesten). Ett bättre alternativ till att inte göra något, är att göra det otänkbara ändå och sedan försöka fundera ut varför karaktären kunde göra det och vad det det innebär för karaktärens moral och utveckling. Eventuellt måste spelaren på plats fundera ut ny bakgrundshistoria som lajvgudarna förbjude skulle leda till karaktärsutvecklingunder lajvet!

5. SABOTERA INTE ANDRA SPELARES SPEL

I lajv finns det vanligen spelare som älskar att spela karaktärer som har magiska förmågor som ingen annan rår på. Alternativt är det den där som har en magisk bryggd för att få en annan spelare att bli kåt, eller jättearg eller annars orsaka pinsamma situationer. Det är alltså frågan om spel på annans bekostnad. Alternativt är det en spelare med osynlighet som tidigt på spelet går in och stjäl den där avgörande saken och sedan gömmer den så att ingen någonsin kommer att finna den vartefter spelaren sitter resten av lajvet och myser för sig själv. När dessa spelare konfronteras efter spelet säger de att det agerade enligt sin roll och är nöjda med sin prestation.

Meddelande till sådana spelare: Du är en skitstövel och det finns ingen IN/OFF-logik som kan skydda dig från detta faktum. och dö både IN och OFF.

Jag säger defenitivt inte att det inte finns situationer där exempelvis stöld eller magiska brygder med pinsamma följder kan vara just det som behövs. Men de skall banne mig ha en tydlig betydelse och leda till ett bättre spel, för annars är det bara sabotering och bör bemötas som sådan. Detta är också grunden till att jag avskyr snittning i lajv. Med snittning menas alltså att man med ett agerande dödar en annan karaktär (skär halsen av denne) och vanligen finns det ingen reell möjlighet att det skulle finnas någon i närheten som kunde hela den snittade karaktären. Vad det de facto betyder är att en spelare mot sin vilja blir av med alla sina möjligheter att spela i ett enda ögonblick. Det enda som återstår är att skapa ny karaktär, men det är inte sagt att den spelare längre är sugen på att fortsätta spelet i det skedet. Hade samma spelare däremot tagit en kalkylerad risk och valt att dö efter en utdragen och vacker strid, finns det garanterat mera vilja att fortsätta på ny kula. Vi har, tack och lov, i föreningen frångått snittningsregeln under senare tid.

6. KÄNN TILL REGLERNA, MEN UNDVIK ATT PUNKTKNULLA

Det kan hända att spelare som varit med länge känner grundreglerna bättre än spelledarna. Därtill kan situationer uppstå där spelledarna måste ta itu med knepiga frågor under tidspress. Då kan feltolkning av spelreglerna ske, eller också måste spelledarna ta obekväma och kanske orättvisa beslut för spelets bästa.

I detta skede kan det finnas dom spelare som kommer in för att advokera sin egen syn på saker och ting och ställa spelledarna till rätta. Detta trots att så gott som varje regel för varje lajv börjar med 1§: Spelledarnas ord är lag (även när det är ren rappakalja). Spelarna måste tro att spelledarna gör sitt yttersta för att vara så rättvisa och dedikerade som bara är möjligt. Utan denna tilltro kan inte lajvet fungera.

Även om en spelare i sak har rätt, spelet avbryts och alla parter sätter sig ner och diskuterar och en slags rättvis medling äger rum, så har spelet ändå avbrutits och det är svårt att komma igen, eftersom spelledaren uppenbarligen inte längre har kontroll över spelet. Vad än som kommer ur en regeldebatt, så kommer den som bieffekt att ha sugit det mesta av all glädje ur spelet. Så var det verkligen värt det, oavsett hur rätt eller fel regelbrottet var?

7. GE LAJVET DIN FULLA UPPMÄRKSAMHET, ELLER GÅ OFF

Olika omständigheter kan leda till att spelare är i dålig stämning eller av orsaker som inte har alls med lajvet att göra, helt enkelt är för trötta eller sjuka eller annars förhindrade att lajva väl. Alternativt kan spelare känna att lajvet för närvarande inte erbjuder tillräckligt med intressanta spelbara möjligheter för närvarande, så spelaren börjar glida mot IFF och fokuserar mindre och mindre på vad som pågår runtom. I värsta fall börjar det komma OFF-kommentarer, eller bara allmänt sura inlägg i syfte att göra alla andra lika missnöjda som spelaren själv.

I dessa skeden medför spelaren inte längre någonting till spelet. I värsta fall kan det verka saboterande genom att det underminerar stämningen och bromsar spelet. Då är det bra att gå OFF och tala med spelledaren och fundera om det finns något som kan styra upp situationen, eller om det är skäl att avbryta.

8. OM DU GÖR NÅGON OLUSTIG, BE OM URSÄKT OCH TALA MED DEM OM SAKEN

Man får inte glömma att oberoende av IN-logik och spelenlighet, så är spelarna fortfarande vanliga människor inuti. Folk kan bära på känslomässiga ärr eller diverse trauman som gör att de tar hårt på vissa ämnen, även om de vet att det är bara ett spel och inte på riktigt. Huvudregeln här är att en spelare upptäcker att något påverkar en annan starkt negativt, så bör den spelaren (under OFF-tecknet) reda ut vad det var och be om ursäkt. Även om du omöjligtvis kunde veta att du trampade på en öm tå, be ändå om ursäkt. Och framför allt, gör inte om det du gjorde. Du kan vara ojuste i roll, men var sjysst rent OFF.

Tillika vill jag också ta tillfället i akt och framföra min åsikt att om en spelare känner på sig att ett lajv är sådant att det sannolikt innehåller många känsliga element eller inslag, så är det skäl att ställa sig frågan om detta över huvudtaget är ett lajv som denne borde delta i. Öppen dialog med spelledarna torde ge svar på detta.

9. VAR EN BERÄTTARE

Hänvisande till tidigare punkter, finns det många sätt att fylla ut illusionen på. Vanligen har spelledarna på förhand skrivit texter om världen, eller också ifall så inte är fallet, finns det säkerligen rum för att utvidga vidare. Sålänge man känner till grundstenarna i berättelsen, finns det inget som hindrar spelaren från att bygga ut verkligheten. Ifall spelaren misstänker att denne småningom börjar gå emot skribenternas meta, är det skäl att fråga om saken, men annars är det bara fullt ös framåt. Sällan har jag stött på en spelskribent som skulle ha något emot att spelarna gav världen mer komplexitet och kött på benen. Därtill finns det säkert mer än hundra sätt att ge sin karaktär definierande drag och detaljer som inte varit framträdande tidigare. Att bjuda på sig själv och sin karaktär är verkligen inte fy skam utan tvärtom defenitionen av en bra lajvare.

Ta gärna en annan spelare avsides och föreslå en ny vändning i spelet. Sålänge ni kommer ihåg att berätta saken för spelledarna innan ni sedan sätter igång, så kan detta vara ett mycket roligt sätt att föra spelet framåt och presentera ännu bättre händelser som ingen kunnat förutspå.

10. ACCEPTERA FÖRLUST

Detta har att göra med ”spela för att förlora” som nämndes tidigare. Allt kommer inte att gå som du eller din karaktär önskat, men oberoende är det skäl att fortsätta och använda nederlaget som en språngbräda mot ny utveckling. Bra lajvare är i själva verket dom som sätter spelets bästa framför sin karaktärs bästa och inte så sällan leder detta till någon form av nederlag i något skede. Men skam den som ger sig, eller kanske är det orsak till hämd? Eller bör karaktären tänka om sina prioriteringar och ändra (livs)taktik? Trots allt är det sannolikt att karaktärens berättelse dör efter att lajvet är slut (om det inte kommer en fortsättning), så varför spilla tid på att älta sina förluster?

11. LAJVA LAJVET

Som spelskribenten har gjort sitt jobb, har visionen med lajvet förmedlats till spelarna på förhand. Alla spelare har egna förväntningar och preferenser kring vilket spel som de föredrar och spelskribenten gör sitt bästa för att möta dessa förväntningar till en viss punkt.

Resten är upp till spelarna. Genom att läsa inledningstexten kan spelaren rätt fort gissa vad som kommer att vara kärnan i lajvet, dvs den story eller händelse som är av mest avgörande vikt. Spelets drivande huvudintrig är antagligen sådan att det tar ett bra tag att låsa den och det kommer sannolikt att krävas någon sorts samarbete mellan olika karaktärer för att åstadkomma. Inte så sällan involverar huvudintrigen någon sorts risk och kräver någon form av undersökning. Men om det helt och håller lämnar ogjort, kommer lajvet att sluta ”mitt i”. Eller så tvingas spelledarna blanda sig i och höja insatserna i stil med: Lös huvudintrigen eller så dör ni allihop.

På samma sätt, ifall det står att lajvet är ett stämningslajv med avseende på specifik fest eller så, så innebär detta att det måste finnas karaktärer på plats som de facto festar. Annars är det bara en vanlig dag på rågåkern. Spelskribenten bör dock vara medveten om att det är tungt att bibehålla en viss stämning bara därför att det står i visionen och att en värdshusstämning kräver mycket övning på förhand för att få till.

SLUTORD

För att summera texten ovan, vilken innehåller aningen mer förmaningar än jag ursprungligen tänkte mig, så gör en spelare klokt i att använda sig av lika delar spelöga och sunt bondförnuft vid sitt lajvande. Bidra med åtminstone lika mycket som du tar från lajvet, och respektera lajvskribentens ansträngningar, så alla blir rikare av upplevelsen. Och det är väl trots allt därför vi lajvar?

Victor Svarvars

» Återvänd till Blandade biblioteket