Biblioteket

Inipi – Erfarenheter och reflektioner

skrivet av Anders Karls 19.10.2012 i kategorin
Recensioner och rapporter

Denna artikel sammanfattar de lärdomar och erfarenheter som förkovrats under de två gånger som lajvet Inipi har arrangerats. Texten baserar sig dels på spelledarens egna reflektioner, men också till stor del på spelarnas feedback. Artikeln behandlar såväl praktiska, spelmässiga som lajvfilosofiska spörsmål och kan förhoppningsvis vara till gagn för andra spelare och spelledare. Redan nu bör nämnas hur otroligt lärorikt det kan vara för en spelledare att arrangera samma spel flera gånger och därigenom lära av sina misstag och låt idén utvecklas.

Inipi

Lajvet hölls 10.7.2010 och hade åtta spelare inklusive spelledare. Lajvet pågick i ca fyra timmar och föregicks av fyra timmar förberedelser. I allmänhet var Inipi mera en rolig upplevelse i sommarhettan än någonting annat. I artikeln syftar namnet Inipi på denna spelomgång.

Lajvets hemsida finns här: http://www.eloria.fi/lajv/2010/inipi/
Bilder från lajvet finns här: http://www.eloria.fi/galleri/2010/inipi/

Inipi – Rökandens återkomst

Lajvet hölls 4.8.2012 och hade fem spelare inklusive spelledare. Lajvet pågick i ca fyra timmar och föregicks av fyra timmar förberedelser. 

Inför Rökandens återkomst hade vikten av kulturen och rollerna tonats ner för att ge mer plats åt själva upplevelsen. Dessutom förrättades hela spelet i tystnad vilket gav en betydligt högre nivå av allvar. I artikeln syftar namnet Rökandens återkomst på denna omgång.

Lajvets hemsida finns här: http://www.eloria.fi/lajv/2012/inipi/
Bilder från lajvet finns här: http://www.eloria.fi/galleri/2012/inipi/

Praktisk del

Förberedelsernas tid

Som en del av en större workshop arrangerades en möjlighet för spelare att inför Inipi arbeta med kulturen, göra vissa förberedande övningar och tillverka kläder. Redan då konstaterades att workshopen inte behövdes för att understöda lajvet, och därför arrangerades ingen workshop inför Rökandens återkomst. Ibland kan man som spelledare känna en stark lust och ett starkt behov av att arrangera en workshop inför sitt lajv eftersom man själv har stora förväntningar på sin skapelse och menar att lajvet behöver en. Ett råd till spelledare är dock att överväga flera gånger huruvida en workshop är nödvändig, huruvida workshopen kan hållas i samband med lajvet samt huruvida man istället kunde förenkla själva lajvet.

Inför Rökandens återkomst arrangerades ingen workshop och istället sköttes alla förberedelser innan själva lajvet. Tidsmässigt varade förberedelserna innan båda omgångarna lika länge, men tack vare bättre tidsdisposition och mer eftertanke från spelledarens sida så var förberedelserna inför Rökandens återkomst både effektivare och mer givande. Dessa förberedelser, som bl.a. innehöll tillverkning av kläder och talismaner, tjänade också ett viktigt syfte genom att stärka gruppkänslan mellan spelarna vilket också understödde själva spelet. Förberedelserna blev under Rökandens återkomst en del av den totala lajvupplevelsen, lajv är per definition något man skapar kollektivt vilket också kan sträcka sig utanför själva spelets gränser.

Vildmarkens prövningar

Med visst stormod marknadsfördes Inipi som ett hardcore lajv där spelarna skulle bli tvungna att vidga sin komfortzon och uppleva primitivt skogsliv. Ej heller var det passande för nybörjarlajvare. I efterhand konstaterades dock att Inipi inte bjöd på den extrema utmaning som det påstod sig göra. Kanske skulle situationen varit annorlunda om lajvet pågått ett dygn istället för endast fyra timmar. Rökandens återkomst presenterades mer ödmjukt och mycket av de höga kraven på spelarna hade reducerats till att spelare skall vara beredda att bli extremt smutsiga, göra visst kroppsarbete och eventuellt få en småsår här eller där. Detta var betydligt närmare sanningen.

Under Inipi uppstod vissa problem med spelarnas bristande kunskap i bl.a. hur man lagar mat på öppen eld och hur man bygger med rep och slanor. Det största problemet var just att ett konstruktionsfel med hyddan gjorde att man inte kunde göra den tillräckligt tät vilket i sin tur medförde ett svalt bastubad. Inför Rökandens återkomst gavs spelarna lite mera kött på benen och kombinerat med spelledarens konstanta övervakande så gick alla praktiska göromål i lajvet relativt smidigt och smärtfritt. Det kan konstateras att det är mycket viktigt att spelare besitter vissa färdigheter om de skall lajva, bygga och laga mat i skog och mark, samt att det är lätt att underskatta betydelsen av detta.

Mat och vatten

Under bägge lajven tillreddes fisk på halster vilket var ett mycket lyckat drag. De två forellerna under Inipi hade kryddats på förhand med grovsalt, socker och krossade enbär medan fisken på Rökandens återkomst kryddades med grovsalt, vitpeppar, persilja och citrongräs. Bortsett från saltet så gav inte kryddningen särskilt mycket mera till smakupplevelsen eftersom den borde ha gjorts en längre tid förhand istället för tidigare under lajvdagen. Att halstra fisk är inte komplicerat, men det kräver att pinnarna sitter tillräckligt tätt för att fisken inte skall falla sönder när den blir mör samt att fisken är tillräckligt långt från elden för att inte genast brännas sönder.

Under Inipi serverades som komplement till fisken kokt nypotatis, rotselleri och morot samt stekt lök och svamp. Under Rökandens återkomst gjordes istället en rätt där potatis först kokades mjuk varefter man skilt från detta stekte lök, persilja och bladkål. Potatisen blandades sedan i steket och rätten fick ännu steka tillsammans en stund. Ett praktiskt problem som observerats av spelledaren under flertalet lajv ute i skogen är svårigheten att få en gjutjärnsgryta att stå stadigt tillräckligt nära elden. Vid byggandet av en eldstad är det av yttersta vikt att se till att det finns bra möjlighet att placera grytor och stekpannor för tillredning av mat.

Under Inipi konsumerades ca 40 liter vatten till matlagning dryck och bastubad medan endast ca 20 liter gick åt under Rökandens återkomst. Märk väl att Inipi utspelades under en mycket solig och het högsommardag, medan Rökandens återkomst förrättades i svalka under regntunga moln. Med detta sagt, kan det åter igen kan konstateras att mat gjord med kärlek och tillräckliga resurser kan vara ett stämningshöjande element i lajv.

"Det enda ögonblicket när jag kände mig fullkomligt immerserad var
när maten äntligen var färdig, vi satt kring eldens glödande rester
och jag satte den första fiskbiten på tungan."
– Sebastian, Inipi 2012

Spelmässig del

Kulturtexter

Inför Inipi producerades en oproportionerligt stor mängd kulturtexter och de samma användes under Rökandens återkomst med undantaget att endast två kapitel hade märkts som viktiga. Det stod dock klart redan innan Rökandens återkomst inleddes att kulturtexterna var mera ett hinder för spelet än ett hjälpmedel. Genom att ignorera det mesta av dessa av kulturtexterna kunde man istället fokusera på sådan som var på riktigt viktigt för lajvet och upplevelsen. Det saknade betydelse hurudan primitiv kultur som lajvades så länge alla var överens om att det var en primitiv kultur. Under förberedelserna inbjöds spelarna att fatta vissa beslut om hurudant spel de ville spela. Detta var ett lyckat drag och spelarnas åsikt var bl.a. att inte lajva enligt kulturtexterna och att lajva i tystnad.

"Ju mera spelare investerar i och får göra spelet till sin egen,
desto mer tror jag att dom kommer att få ut av den
och känna sig nöjda med det." 

– Teemu, Inipi 2012

När rollerna ej spelar roll – Om roller och gruppdynamik

Redan när Inipi planerades bestämdes det att rollernas betydelse skulle vara sekundär i förhållandet till lajvet och spelupplevelsen. Rollerna som producerades var ytterst kortfattade och samma trend följdes i Rökandens återkomst där alla roller var beskrivna i diktform. Vad som däremot blivit uppenbart först nu efteråt är hur överflödiga rolltexter och roller över huvud taget är för denna typ av spektakel. Eftersom lajvet snarare byggde på den konkreta upplevelsen och inte alls på intriger eller relationsspel så spelade det slutligen ingen roll vem eller vad spelarna var i förhållande till varandra.

Det vakuum som å andra sidan kan uppstå i avsaknaden av roller och relationer fylldes istället, i synnerhet under Rökandens återkomst, av en ren och okomplicerad gruppkänsla. Alla karaktärer var där för att tillsammans utföra samma ritual och individens betydelse gav vika för gruppens samhörighet. Under Inipi var gruppkänslan dessvärre inte lika påtaglig. Främst på grund av att det skedde en skarp uppdelning mellan män och kvinnor i fråga om arbetssysslor (till följd av vad som stod i kulturtexterna) men också på grund av det konstlade språk som användes. Under Rökandens återkomst, där allt arbete gjordes gemensamt och där avsaknaden av verbalt språk medförde en närmare spelarkontakt, var gruppkänslan betydligt mer genuin.

När lammen tystnar – Om att lajva i tystnad

Som redan nämnts lajvades Rökandens återkomst i praktiken under total tystnad. Beslutet att göra detta fattades på basen av erfarenheter från Inipi där spelarna istället improviserade fram ett korhugget och smått parodierat naturfolksspråk. Även om ingen direkt skrattade högt så gav språket som talades under Inipi en betydligt mer komisk prägel åt lajvet. För att göra Rökandens återkomst mer seriöst lajvades det alltså i verbal tystnad och all kommunikation sköttes med improviserade handtecken eller ren intuitiv förståelse. Eftersom tystnade också krävde mer kontakt mellan spelarna så bidrog detta till en bättre gruppkänsla. Enda gången som tystnaden bröts var inne i svetthyddan, men då var det i form av improviserad sång.

De små tingens betydelse

En liten detalj som uppmärksammades under Rökandens återkomst, men som man ändå kunde ha förstärkt ytterligare, var betydelsen av de verktyg som fanns under lajvet. I den primitiva kultur som lajvet tog plats i så var både kniven, eldstålet och grytan värdefulla föremål som kommit från fjärran folk. Genom att behandla dessa föremål med vördnad förstärktes också den rituella känslan i de annars vardagliga göromålen.

I transens gränsland

Det s.k. translajvandet som försökte uppnås i såväl Inipi som Rökandens återkomst har båda gångerna visat sig vara en hård nöt att knäcka. Under Inipi låg problemen delvis i att tiden inne i svetthyddan blev för kort, att hyddan inte fungerade särskilt bra som bastu samt att själva transandet var väldigt diffust och komplicerat. Under Rökandens återkomst hade en del praktiska problemen löst sig, men istället uppdagades andra hinder.

"... Men i svetthyddan var jag tvungen att rollspela/SKÅDEspela
för att skapa stämningen, för jag visste att jag inte
på riktigt skulle uppnå trans."
– Sebastian, Inipi 2012

Att skapa en genuin ritualkänsla är något oerhört svårt just för att den bör beröra, inte bara karaktären, utan också själva spelaren. Svetthyddebadandet innebar för karaktärerna i såväl Inipi som Rökandens återkomst att de skulle finna svar på inre frågor eller dyl. vilket medförde en konstlad situation där spelarna blev tvungna att fantisera fram något som gick bortom den existerande upplevelsen. Det är spelledarens tro att en dyl. transritual skulle göra sig betydligt bättre om man skalade bort alla påklistrade krav och spelelement. Att sitta i svetthyddan och svettas i tystnad kunde nästan vara nog. Trans- och ritualelement i lajv är onekligen något som kan utforskas djupare.

Under Rökandens återkomst användes en särskild mekanik för att avsluta sessionen i svetthyddan och således även hela lajvet. Transritualen bestod i sin helhet av improviserat mässande och sjungande och det var sagt att var och en fick tystna när de kände att de fått ut tillräckligt av upplevelsen. Någon minut efter att alla fallit i tystnad skulle spelet avslutas. Denna mekanik fungerade mycket bra som en avslutning på spelet.

Lajvfilosofisk del

Definition av Hardcore-lajv

Den första omgången av Inipi beskrevs som ett hardcore lajv i betydelsen spelet skulle kräva att spelarna tänjde sina bekvämlighetsgränser mer än tidigare, såväl när det gällde vildmarksliv, hygien och lajvform. Detta visade sig vara fel på fler än ett sätt. För det första var utmaningarna som lajvet presenterade inte särskilt svåröverkomliga, men framför allt var användningen av begreppet HC diffust och malplacerat. HC kan ha många olika betydelser beroende på vem som lyssnar och därför är det ofta vanskligt att använda detta begrepp. Ett råd till spelledare är att undvika användningen av detta ord när ett lajv beskrivs eller att vara noga med att definiera betydelsen om ordet används.

Definition av nybörjarvänlighet

Utöver att Inipi beskrevs som hardcore så beskrevs det av samma orsaker som icke nybörjarvänligt. Det var spelledarens dåvarande åsikt att ett lajv som var så "annorlunda" från dittills arrangerade lajv i Eloria skulle ge en snedvriden bild av vad levande rollspel är, samt att det skulle vara för krävande för en nybörjare att lajva under de omständigheter som Inipi innebar. Inför Rökandens återkomst tog dock spelledaren lite av sitt förnuft till fånga och tog bort såväl hardcore som icke nybörjarvänligt från lajvbeskrivningen.

Erfarenhet av skogsliv, personliga bekvämlighetsgränser gällande hygien etc. har inget att göra med huruvida en lajvnybörjare kan deltaga och uppskatta ett lajv. Att kalla ett lajv för icke nybörjarvänligt blir relevant när ett lajv förutsätter att deltagarna har tillräckliga verktyg att i spelet skilja mellan fiktion och verklighet, spelare och karaktärer, samt att förstå vilka sociala kontrakt som existerar i och kring spelet. Å andra sidan är detta påstående knappast så svart och vitt.

Upprepning av lajv

Inom Finlands Svenska Rollspelsförening Eloria rf finns en stark tradition av att lajv arrangeras endast en gång. Detta är troligtvis till följd av begränsat spelarunderlag, men mycket finns att vinna genom att som spelledare gå emot detta och arrangera "samma" lajv flera gånger. Man blir visserligen en bättre spelledare genom att arrangera många olika lajv, men eftersom omständigheterna då hela tiden ändrar så är det svårare att identifiera vilka element i speldesignen som fungerar eller ej. Genom att arrangera samma lajv flera gånger och mellan  varje omgång utveckla idén, lösa problem, ta bort saker som inte fungerar, inkludera nya element, så kan man stegvis arbeta fram ett bättre lajv och bli en bättre spelledare.

Ett annat argument som talar för att arrangera samma spel flera gånger är respekt till själva spelidén. Om man som spelledare har en bra lajvidé som man brinner för, så borde man ge idén alla chanser att kunna blomma ut till något man kan vara stolt över. Om ett lajv inte blir bra första gången det arrangeras så arbeta då på iden och gör ett nytt försök!

Tredje gången gillt

Om Inipi hypotetiskt sätt skulle arrangeras en tredje gång, kunde man lära mycket av de två tidigare omgångarna och på så vis skapa ett fint stycke tidlöst lajv. Den första stora förändringen som skulle ske är att kulturtexterna skulle bantas ned så till den milda grad att endast det som faktiskt har relevans för lajvet skulle finnas med. För det andra skulle man ta bort alla roller för att istället ge rum för en okomplicerad gruppkänsla och samhörighet.

Själva lajvet skulle till sin utformning vara ganska den samma, men eftersom svettbadandet aldrig gett den transeffekt som eftersträvats kunde man sluta sträva efter en sådan och istället ersätta den med en strävan efter rening. Badandet i svetthyddan skulle i praktiken vara den samma, men syftet bakom den skulle vara mer motiverat. Vidare kunde man förstärka den rituella prägeln genom hela lajvet, d.v.s. i matlagningen, byggandet av hyddan m.m. Redan en större medvetenhet hos spelarna om alltings viktighet och andlighet skulle räcka långt.

När det kommer till förberedelserna innan lajvet kunde man, förutom att planera dem bättre, redan då köra in spelarna i en rituell känsla. Eftersom många av deltagarna i de tidigare omgångarna av Inipi talat mer om lajvet som en upplevelse snarare än ett regelrätt lajv så kunde man göra förberedelserna till en större del av denna upplevelse.

Rent praktiskt kunde lajvplatsen förberedas lite bättre när det gäller förvarandet av vatten och ved, men också när det kommer till stämningsgivande dekorationer och konstruktioner. Redan en större sten att placera viktiga föremål på skulle också fylla ett viktigt syfte.

» Återvänd till Blandade biblioteket