Improvisation, där bara några få förutsättningar ges men i övrigt en handling skapas utan något som helst manus, är grundläggande för lajvare. Utöver att det kan vara hemskt roligt så övar improvisationsövningar bl.a. upp öppenhet, snabbtänkthet och fantasi. Dessa är dock inga krav för en "bra" improvisation - i improvisationslekar hör prestationsångest inte hemma!

Några allmänna poänger kan ges för improövningarna här under; dessa gäller för scener, men kan i vissa fall dras nytta av även i andra övningar:

1. För att underlätta för spelarna funderas oftast ut lite färdig information om scenen, en detalj som ska finnas med eller dylikt. Jag kallar dessa förutsättningar. Nedan finns några exempel på sådana.
   • En plats eller situation där deltagarna befinner sig
   • Ett yrke som ska förekomma i scenen
   • Vilken relation har personerna i scenen till varandra?
   • Ett klockslag under vilket scenen äger rum
   • En replik som ska förekomma i scenen
2. För att få så mycket nytta av övningen som möjligt finns det tre frågorför deltagarna att tänka på och försöka besvara i varje scen - oftast ges en av dessa som förutsättning (se ovan)
   • VEM? (Karaktärers namn och/eller relation)
   • VAR? (Var befinner sig karaktärerna)
   • VAD? (Vad händer? Vad håller karaktärerna på med?)

   Därutöver kan en VÄNDPUNKT vara ett kreativt slut på en scen. Det är inte alltid så lätt att komma till en vändpunkt, men med lite övning så får man till det.

3. Undvik "nej" och andra negativa uttryck. Negativitet skapar spärrar och ser med säkerhet till så att handlingen stagnerar. Eftersom vi oftast inte strävar efter absolut uppehållande av logik i improlekar så går det bra att svara "ja" t.o.m. på de konstigaste frågorna. Huvudsaken är att handlingen går framåt och att man har det roligt!

För all sorts improvisation finns det en teknik som jag gärna nämner som ett hjälpmedel om du tycker att dina tankar har fastnat och absolut inte kommer på någonting att säga. Jag har lärt känna den vid namnet "rolphing". Detta innebär i grunden att "smaka" på en bokstav genom att låta den ljuda högt, för att komma på ett ord.

För enkelhetens skull tar jag ett exempel ur en lek här under: Initialer (läs reglerna längre ner). Vi säger att du ges initialerna S.A. och din motpart frågar "Vad gör du?". Du upplever ett fullständigt hjärnstop och vet inte hur du ska få till några ord av bokstäverna. Såhär används rolphing: "Jag ssssstenar Aaaasterix!" Enkelt, men det fungerar häpnadsväckande bra för att lösgöra spärrar i fantasin. Kom ihåg att det viktigaste inte är att allting man säger är logiskt, så länge som folk förstår helheten och kan använda sig av replikerna för kreativt skapande.

Korta impron

Statyer (Alla med; par)
Deltagarna ställer sig två och två. Den ena tar någon position och den andra ska försöka ställa sig på något sätt som passar in med den andras position, bildandes en komplett "staty" av två delar. Den som tog den första positionen avslutar statyn med ett enkelt "tack". Proceduren upprepas med en ny staty och så att den som påbörjade den förra statyn nu är den som ska passa in. Var kreativ; experimentera fritt, men undvik spegelbilder och imitationer!

Statyer med repliker (En "avancerad" version av Statyer)
Denna uppvärmning går till på samma sätt som Statyer, med en liten ändring. Istället för att helt enkelt säga "tack" för att avsluta statyn så ska den som påbörjade statyn säga en replik som han/hon anser passar in i helhetsbilden som statyn ger. Antalet möjligheter är obegränsat - plocka bara det första som du kommer på!

Gåvor (Alla med; par)
Deltagarna ställer sig två och två. Den ena ger den andra en "gåva", och den andra ska ta emot gåvan, reagera på denna (överdriv gärna!) och sedan definiera högt vad det är som han/hon har mottagit. Tänk på att bejaka den andra! Om givaren kommer "bärande på någonting tungt" så ska tagaren inte behandla gåvan som en fjäder. Vår rekvisita är fantasin - gåvorna är ju "egentligen" bara luft.

Gåvor med extra replik (En utökad form av Gåvor)
Denna övning går till på samma sätt som Gåvor, bara att i den här versionen har även givaren en replik. Efter att tagaren har reagerat på gåvan och definierat denna ska givaren motivera varför han/hon tyckte att just den gåvan var passande.

Initialer (2 pers. åt gången; 2 repliker + handling)
För enkelhetens skull ställer sig alla deltagare i en vid hästskoform runt "scenen", där två personer står färdigt. Till en början ger en i ringen sina initialer (t.ex. A.R.). Leken går till så att den ena personen frågar "Vad gör du?" och den andra ska svara med ord som börjar på de givna bokstäverna (A.R. kan t.ex. bli "Arbetar Redigt" eller "Ansvarar för Redigeringen"). Den som frågade ska då illustrera detta. Hur illustrerar man att någon ansvarar för redigeringen? Det är upp till dig. Ingen kan säga att du gör det fel, för du gör såsom du uppfattar det! Sedan är det ombytta roller och vartefter byts deltagarna ut av de andra i ringen tills alla har varit med. Initialerna byts också då och då.

Nonsens (2 pers.; 3 repliker)
En mycket kort scen som börjar med att deltagare A sitter på en bänk eller dyl. och deltagare B befinner sig utanför scen. Deltagare B kommer in på scen och säger en kort replik på "nonsensspråk", alltså utan förståeliga ord. Deltagare A reagerar med en egen nonsensreplik och följer sedan deltagare B ut från scen efter att denna har gett ytterligare en replik. Poängen är att publiken ska kunna tolka scenen så mycket att de kan ge ett utlåtande om handlingen (Vad hände? Vilka var karaktärerna?). Eftersom ingen tolkning kan ges på basis av orden så blir kroppsspråk och tonläge avgörande!

Fullvärdiga scener

Vi går (2 pers.)
För det första ska de två deltagarna vara fysiskt nära varandra, t.ex. armarna om varandras axlar/midjor. (Observera att ansiktena bör peka åt samma håll, så en fullständig kram fungerar inte!) Efter att ha ställt sig i position ges deltagarna en förutsättning och de får börja spela upp scenen. Tekniken här är att deltagarna rör sig som en enda karaktär och talar med vartannat ord (alltså jag säger ett ord, du nästa, jag nästa och så formar vi meningar på det sättet). Klassiskt börjar scenen alltid med orden "Vi går..."

Frysleken (En serie scener; 2 pers. åt gången)
Leken börjar genom att de två deltagarna rör sig planlöst omkring i rummet, men så att de berör varandra då och då. Någon som inte är med ropar vid något tillfälle "FRYS", och deltagarna stelnar till i sina positioner. En förutsättning ges. Deltagarna kan och bör använda sina startpositioner för att sparka igång scenen. I något skede utropas "FRYS" igen, med samma resultat som tidigare, och en ny person tar den ena deltagarens dåvarande position. En ny förutsättning ges och en ny scen utspelas tills nästa "FRYS", o.s.v.

Andras röster (Vanligtvis 6 pers. i par)
I den här leken ska hälften av deltagarna spela upp den fysiska delen av scenen, men deras röster innehas av de andra, som står lite vid sidan om. De fysiska deltagarna mimar till replikerna som deras par ger och gör passande rörelser därtill och så försöker man forma en scen med hjälp av den givna förutsättningen, som vanligt. Man bör minnas att den fysiska deltagaren inte bara är en docka i sin Rösts händer, utan även kan göra rörelser och dylikt som Rösten bör reagera på och stöda för att få ett fungerande samspel.

Slänga ord (2-3 pers.; publikaktivering)
Scenen börjar med två personer, och en förutsättning förstås. Det som spelas upp är en helt vanlig, improviserad scen, med den skillnaden att allt emellanåt, mitt i en mening, vänder sig någon av deltagarna mot publiken med öppen mun. Publiken ska då snabbt ropa förslag på ord att sätta in på det stället. Deltagaren väljer ut ett av förslagen och scenen fortsätter därifrån som om inget avbrott hade ägt rum. En tredje deltagare kan komma in mitt i scenen om det önskas eller behövs, men fler personer än så rekommenderas inte.

A-Ö (2 pers.)
Enligt den här tekniken spelar två personer upp en scen, där varje ny replik börjar på följande bokstav i alfabetet, från A till Ö. Deltagarna ska helst ta varannan replik, men om den ena hakar upp sig eller det annars är passande så går det nog för sig att samma person säger två saker efter varandra. Det viktigaste är att få till en handling inom de begränsningar man ges. Vissa bokstäver är svåra att hitta på ord med, t.ex. Q, så man kan bestämma före leken att man hoppar över dylika saker. Det är dessutom överraskande lätt för en deltagare att glömma bort vilken bokstav som är näst i tur, så publiken får gärna hjälpa till här.

Bara frågor (2-3 pers., ju fler desto svårare)
Den här tekniken går ut på att alla repliker i en annars helt vanlig scen ska vara frågor. Många upplever den här tekniken som svår att gå efter, så att välja bra förutsättningar är extra viktigt.

Rim (2 pers.)
Den här tekniken går ut på att en scen spelas upp på rim. Deltagare A ger en replik och nästa sak som deltagare B säger ska rimma på detta. Sedan börjar deltagare B med en ny replik och deltagare A ska rimma, o.s.v.

Genremani (3-4 pers.)
Deltagarna spelar allra först upp en helt vanlig, improviserad scen från början till slut. Därefter ska samma scen spelas upp av samma deltagare, men i en specifik genre. Scenen görs om i olika genrer ett antal gånger. Exempel på genrer: Komedi, tragedi, skräck, fantasy, maffia, erotik, etc.

Senast uppdaterad söndag 16.09.2012 17:45