Historia

Det man vet om landets historia grundar sig mest på religiösa traditioner och berättelser vilka förts vidare från de äldre till de unga. Enligt den gamla religionen skapades världen i tidens början av de sju syskongudarna, men eftersom man kan inte säga när detta hände, har tideräkningen fått sin början från det att landets första kungen, Margoths besteg tronen. Enligt den nya religionen var Margoth den enda sonen till en jordbrukarfamilj, men istället för att bli jordbrukare hade ödet valt ut en annan framtid för honom. Efter flera års slaveri, soldatträning, och kamp mot slaveriet och förtryckarna, spreds hans ryckte. Detta ledde till att unga män anslöt sig till honom. Till slut hade Margoth en stor armé och förmögenhet, och genom stora offer fick han fred till landet. För att befästa sin maktposition utropade han sig till kung och blev den förste krönte konungen i landet. Senare började man tideräkningen från hans kröning.

En annan viktig händelser i historien skedde tre generationer efter Margoths död, då hans ättling, Darnias kung Thor och alvprinsessan Athálea från Eloria gifte sig. Detta var första gången Darnia ingick ett politiskt äktenskap och knöt relationer till utlandet, vilket inte skulle ha hänt om inte kung Thor hade blivit kär i Athálea. Äktenskapet sägs ha varit stormigt, eftersom prinsessan hade svårt att acceptera ett politiskt arrangerat äktenskap med en människa, då hon dessutom var kär i en annan alv i Eloria. Men legenden förtäljer att de efter en tid lärde sig att älska varandra. Samtidigt blev handeln mellan Darnia och Eloria livlig. Alver flyttade till Darnia och ekonomin växte. Därför har kung Thors och drottning Atháleas regim också kallas för Den Gyllene Tiden.

Under Thors och Atháleas sonsons, kung Kelgors tid utökades handeln med Raggamór. Nya handelsvägar och tillgången på nya varor och intryck gjorde att kungen började bygga ett slott, Kelandisburgh. Dittills hade kungen residerat i en herrgår. Men de nya handelsförbindelserna och det förbättrade ekonomiska läget medförde också oroligare tider. Raggamórs invånare hade sitt eget sätt och sin egen kultur, vilket ofta medförde bråk och slagsmål. Till slut hade konflikterna mellan Darnia och Raggamór gått så långt att Raggamórs drottning Drigann deklarerade krig och anföll Darnia från Drakbergen och från havet. Enligt legenden hade drottningen en armé från dödsriket; soldaterna såg varken ut som människor eller alver, de var mörka och blodtörstiga. Kung Kelgor gav order om uppbåd och efter en lång, blodig och desperat kamp fick han befriat landet från en hopplös situation. Drottning Drigann tillfångatogs och efter en rättegång dömdes hon till döden genom halshuggning. Men istället för att sätta drottningens huvud i ändan av ett spjut på slottets mur, som man brukade göra som ett varningens tecken, så skickade han hennes lik hem med några andra tillfångatagna med sin beklagan till drottningens familj och släkt. Handeln mellan Raggamór och Darnia återupptogs aldrig. Kelgor återbyggde sitt land och lät bl.a. uppföra en gränsbefästningen, Rijnlot på Drakbergen samt fortsatte bygga på sitt slott.

Tre generationer efter Thors och Atháleas regim vigdes ännu en medlem av Darnias kungafamilj med en prinsessa från Eloria. Det var ett kärleksäktenskap från första början. Prins Athars föräldrar hade redan arrangerat en brud åt sin son, nämligen hans småkusin, Mayalots hertiginna Hannah. Men under sin studietid i Elomásias, Elorias centrum för kultur och kunskap, hade Athar träffat alvkungadottern Mithradil och de var så förälskade, att Athars föräldrar inget hade något annat val än att låta de unga gifta sig. Efter Athars föräldrars död kröntes Athar och Mithradil till kung och drottning, vilket blev början till en ny tid i landet. Kung Athars nyfikenhet och hans vilja att lära sig och upptäcka nya saker fick honom att skicka ut skepp på forskningsresor. Han studerade gärna på sin fritid och bad de upptäcktsresande berätta allt de fått veta, och lät skriftställare skriva ner allt. Den information som också kom vanligt folk till känna, var bl.a. att Raggamór var ödemark och utan befolkning. Dock visste man att det hade funnits invånare i landet, vilket bevisades av ruinstäderna Romrach, Gadra, och Kagarra. Det kom också rykten om att ön Claedalan var befolkad av älvor, vilka lockade sjömän till sin död. Kung Athar lät också upptäckare undersöka Darnia, Eloria, och gränstrakterna mot Raggamór, för att få en ny förbättrad karta. Kung Athar bad också sin hustru Mithradil inbjuda alvlärare till riket, för att förbättra adelns möjligheter till lärdom och på så sätt göra dem till klokare ledanre över sina länd och undersåtar. Kung Athars vilja att lära sig nytt och arbetet han gjorde för bildningen gjorde att hans tid kallas för Upptäckternas Tid.

Två generationer efter kung Athars och drottning Mithradils regim kröntes deras äldsta sonson Felgor till kung. Liksom sin farfar var Felgor väldigt intresserad att studera, men hans intresse begränsade sig till politik och lag. Hans studier ledde till att han förnyade styrelsesystemet och hovet. Onödiga tjänster slopades och tjänstemännens och adelns ansvar förnyades och utökades. Det sägs att några tjänstemän och adelsmän inte var glada över förnyelserna, eftersom de tidigare inte hade behövt göra så mycket, men haft bra inkomst i alla fall. Men snart visades sig Felgors idéer vara bra och ärenden började skötas smidigare än förr.

Under denna tid träffade kung Felgor grevinna Awian, en halvalv som var en avlägsen släkting. Efter två års arbete med förnyelserna fick Felgor färdigt arbeten och beslöt sig för att fria till henne, och ett år senare firade hela landet deras brölopp. Men lyckan varade inte länge, för kungen dog snart efteråt i en jaktolycka. Det sägs att drottning Awian blev sjuk av sorg och stängde sig in i sina rum i ett år, och ville inte komma ut ens till sin svågers, den nuvarande kungen Faraks kröning. Till slut tvingades Awian ut och skickades tillbaka till sina föräldrar. Kungens älskade, Levianna och deras gemensamma son Mergin flyttade in och Farak gifte sig med Levianna.

Nu, flera år efter sin kröning, har kung Farak i ett års tid undersökt sitt släktträd och kommit fram till slutsatsen att eftersom flera av hans förfäder gift sig med en alvkungadotter från Eloria, har i praktiken prinsessornas avkomlingar rätt till arv. Efter att ha diskuterat med sina rådgivare kom Farak fram till att, eftersom kungaätten av Darnias blod är så starkt bundet till Eloria, har Darnia rätt till Elorias tron. Farak skickade ett meddelande till Elorias kung Galath med ett krav på tronen. Men svaret var ett strängt nej. Dessutom visades det sig att änkedrottningen Awian hade haft kontakt med kungen av Eloria. Galath var mycket arg på hur Farak hade behandlat Awian. Länge behövde kungarna inte brevväxla, innan Farak utlyste krig mot Eloria. Han samlade sin armé och marscherade mot grannlandet, och placerade sin sjuttonåriga son Mergin som viceregent.

Detta krig har nu pågått ett halvt år, och rykten vet berätta att kung Farak har varit segerrik. Trots att Mergin inte hade mycket erfarenhet av statsarbete från förr, har han klarat sig bra, och ordning råder i landet. Invånarna har fått leva i lugn och ro, och förbereda skördefesten som normalt. Men även nya rykten anländer med de kringresande. Man talar med oroliga stämmor om byar och gårdar som plundrats och bränts. Misstänksamheten och fientligheten mot alver och främlingar har ökat den sista tiden. Inget är sig likt vid handelsleden. Vad som kommer att hända kan bara framtiden visa.

Darnias historia

Darnias alver upplever Elorias historia som sin lika mycket som Darnias historia är deras. Detta eftersom länderna har vissa likheter i såväl historia som religion. Liksom i Darnia tror man i Eloria på de sju syskongudarna. Men alvernas tideräkning börjar tidigare än i vad den gör i Darnia, d.v.s. enligt nutidens sätt att räkna, tre alvgenerationer – alltså 9 människogenerationer – före Darnias kung Margoths tid. Då föddes syskongudarnas första huvudprästinna, Fémah. Bland många andra legender och historiska berättelser finns i alvkungarnas arkiv i Elomásias hennes legend. Den berättar att hon redan som barn visade tecken på större närhet till jorden och allt levande än alla andra alver. Hon vandrade så mycket i naturen bara för att lyssna, så att när hon blev ung vuxen kunde hon tala med djur och hade kontakt med växter, vatten, jord, vind, sol, måne och allt annat som finns i världen. Gudarna favoriserade Fémah och det märktes som en strålande aura runt henne. Som bevis på att Fémah stod under syskongudarnas beskydd gjorde de henne till sin första prästinna och satte ett märke på hennes panna; en cirkel vars nedre del är månen och övre del solen med blodröda solstrålar, och cirkeln korsas av ett blått och ett grönt streck. Men som pris för få att vara gudarnas favorit tog de hennes talförmåga (Senare tolkades det också så att gudarna ville försäkra sig om att kunskapen om att kommunicera med naturen inte gick till fel person. Endast de rena till sinnet skulle få lära sig kommunicera med naturen och via det med gudarna utan att tala). Stumheten hindrade inte Fénah från att sprida de sju syskongudarnas godhet och kärlek och tack vare henne lades grunden till Elomásias, alvernas centrum för kultur, kunskap och religion. Legenden förtäljer att Fémah var väldigt långlivad, även för att vara en alv. Under sitt långa liv hade hon förenat det splittrade alvfolket och fört alverna från både falsk religion och dåliga levnadssätt till de 7 syskongudarna och respekten mot allt som finns i världen. När Fémah närmade sitt fjärde århundrade hade hon kommit så långt att det var tid att kröna Elorias första konung. Under alla år hade en familj varit ärliga och respektfull i tro och kärlek och dessutom blivit känd för sin klokhet. Detta var Eloras Elorias familj. Så på Fémahs 400-årsfödelsedag krönte hon Eloras till kung och deklarerade att landets namn skulle Eloria. När så den kombinerade födelsedags- och kröningsfesten nådde sin höjdpunkt försvann hon till Elomásias skogar och hördes aldrig mer av.

Knapp två generationer efter Eloras tid regerade hans sonson Ewylar och dennes hustru Rianna. Både Ewylar och Rianna hade visat sig vara intresserade av att resa, så när skötseln av landets affärer inte hindrade det, reste kungaparet runt Eloria. De noterade att det trots de goda möjligheterna inte idkades handel eller byggande. Landet var självförsörjande, vilket i sig var bra, men samtidigt var Eloria väldigt sluten från omvärlden. Så de lät en by vid kusten byggas ut till en handelsstad med en befästning, och kung Ewylar namngav staden efter sin hustrus flicknamn; Narial.

Men Ewylar och Rianna hann inte se sitt land utvecklas inom handeln, för det tog tid att få kontakter utomlands. Efter föräldrarnas död såg deras son kung Rolfand det som sin skyldighet att slutföra deras arbete. Ivrigt planerade han och gav order om hur landet skulle utvecklas. Lebathias växte från en by till en stad, handeln ökade och han lät grunda en skola i Elomásias. En skola som ännu idag respekteras för högsta kvalitet i utbildning.

Flera år efter att Rolfand fått igång arbeten tänkte han på äktenskap och en tronarvinge, men visste inte vem han skulle gifta sig med. Som en väldigt blyg man men också en praktisk en, kom Rolfand till på en lösning. Han inbjöd alla giftasvuxna kvinnor med status eller förmögenhet till en bal. Festen tog tre dagar, under vilken tid kungen kom fram till sju kandidater. (Det sägs att gudarna hade sitt med antalet av kvinnor och valet att göra, men det vet man inte på säkert.) Efter balen träffade Rolfand var och en kandidat personligt, tills han beslöt sig att gifta sig med Meliannan Esthoffalas, jungfrun med lägsta status och med nästan ingen förmögenhet alls av alla de giftasvuxna. Kungens val väckte ogillande och prat om att Meliannan var en utnyttjare, men Rolfand såg att hennes själ var ren, gifte sig med henne, och Meliannan kröntes till drottning.

Rolfands val visades sig att vara den rätta, för kärleken växte mellan honom och Meliannan och som bevis växte antalet barn med åren. Rummen i Elomásias slott räckte inte till, så kungaparet beslöt sig att bygga ut Narials fästning till ett stort slott, dit dom efter flera års byggande flyttade. Så blev Narial Elorias huvudstad, där kungen vanligtvis tog hand om statsärenden.

Fyra generationer efter Rolfand och Meliannans regim utökade deras ättling kung Eothén handeln med Raggamór. Tanken var att skapa goda kontakter med grannländerna, vilket i början verkade fungera. Nya varor började komma till handeln, bl.a. mera juvel- och stenprodukter. Men snart fick Elorias folk märka att handelsmännen var agressiva och inte respekterade landet och alverna. Rapporter om oordning började strömma in till kungen och före han hann reagera, attackerades Eloria. Landet ockuperades, Narials slott intogs och kungen tillfångatogs. Alver togs till slavar, och bara få av dem lyckades gömma sig och hålla sig vid liv. När ryktet om att kungen efter lång tortyr avrättats tillsammans med sin släkt och familj, såg situationen hopplös ut. Men bland de alverna som lyckades gömma sig fanns kungens syster Imania, vars man blivit mördad och som var gravid.

Terrorn varade två generationer och spreds till Darnia. Människor och alver arbetade hårt för att överleva, alltid rädda för att byn skulle attackeras, plundras, invånarna misshandlas, mördas, eller förslavas. Men hoppet levde i alvernas hjärtan, då de visste att kungafamiljens blod ännu var vid liv. Rykten började spridas om en orädd riddare, Margoth, som kämpade mot förslavarna. Lathilas, Imanias sonson och den legitima tronarvingen, hade liksom sin far från barnsben studerat och tränats för strid med sikte på framtiden och hans plikt mot sitt folk. När han hörde ryktena, började han förbereda sig och sitt folk för motstånd. I all hemlighet samlade han män och kvinnor som var kapabla att strida eller hjälpa på annat sätt, tränade dem, och skickade budbärare till Margoth. Som svar kom Margoth själv med en liten armé och han och Lathilas ingick allians.

I flera år stred Lathilas och Margot sida vid sida och trots de stora förluster de led, kom de hela tiden en liten bit närmare friheten. Kriget varade i knappt tre årtionden men till sist var inkräktarna avhysta och freden kunde återställas i såväl Darnia som Eloria. Margoth utropade sig till kung av Darnia och alverna utropade Lathilas till kung av Eloria. De bägge kungarna hade under det långa kriget blivit som bröder och deltog i varandras kröning. Enligt legenden svor de en ed om att bli blodsbröder, en ed som också skulle binda deras ättlingar.

Efter den mörka tiden lade den nye kungen Lathilas all sin energi och koncentration på att få landets affärer i ordning. Det sägs att blodsbroderseden som Margoth och Lathilas knöt gjorde att de tänkte i samma banor. När Margoth beslöt bygga gränsbefästningen Rijnlot på Drakbergen, gav Lathilas order om att bygga en gränsbefästning i västra delen av Eloria och kallade den Almassias, efter sin mor. När Lathilas lät modernisera sin armé, gjorde även Margot det. De bägge kungarna verkade ha en bra kontakt, fast de befann sig flera hundra verst från varandra och inga budbärare fanns. Trots det var det inte förrän på Margoths begravning som Lathilas nästa gång såg sin blodsbroder.

Efter kung Lathilas död beslöt sig hans son kung Feothas att hedra sin faders blodsbrödraskap med Darnias kungahus och förstärka relationerna till Darnia. Men detta skulle han inte kommit tänka på, om inte Darnias unga kung Thor bett om prinsessan Atháleas hand. Det sägs att när den temperamentiska prinsessan fick veta att fadern lovat henne till någon hon inte kände och inte åt hennes älskade, och dessutom utan att fråga henne, gick kungafamiljen igenom högljudda familjegräl. Men bråken slutade då Athálea mötte sin blivande man för första gången. Athálea blev mer välvillig mot den snälla mannen, men hade ännu svårt att acceptera ett politiskt arrangerat äktenskap med en människa. Men efter en tid då paret hade vigts till man och hustru och Athálea krönts till Darnias drottning, kom de att älska varandra. Detta var första gången Eloria ingick ett politiskt äktenskap.

Under Thors och Atháleas sonsons, Darnias kung Kelgors tids utbröt krig mellan Darnia och Raggamór. I Eloria märkte man kriget för sent för att kunna hjälpa till, då alverna under samma tid sörjde Atháleas äldre brors kung Alrads död. Det enda som den ännu inte krönte kungasonen Ranuthas kunde göra var att hjälpa slutföra kampen i Darnia. Han skickade soldater till Darnia genom Almassias och Rijnlot och erövrarna hamnade i bakhåll. Raggamórs drottning Drigann tillfångatogs av kung Kelgor, som efter en rättegång dömde henne till döden och hon halshöggs. Liket skickades tillsammans med tillfångatagna soldater tillbaka till Raggamór.

Efter ett blodigt krig och en stor segerfest, hedrade Darnias kung för andra gången i historien Elorias kungahus med sin närvaro på en kunglig kröning, denna gång kung Ranuthas.

Ett århundrade efter kung Ranuthas kröning blev en medlem av Elorias kungafamilj igen vigd till en av Darnias tronarvingar. Ranuthas dotter Mithradil. Det var ett kärleksäktenskap från första början. Darnias prins Athars föräldrar hade redan arrangerat en brud åt sin son. Men under sin studietid i Elomásias, blev Athar och prinsessan så förälskade att Ranuthas skickade en budbärare till Darnias kung med en begäran om att de unga skulle få gifta sig. Athars föräldrar gav sitt samtycke.

Efter Athars föräldrars död kröntes Athar och Mithradil, vilket blev början på ny tid i Darnia. Genom drottningens inflytande blev kungen allt mer kunskapstörstig. Med Mithradils stöd skicade han skepp på upptäcktsresor. Dessa rapporterade sina fynd till kungen och Mithradil i sin tur förde informationen vidare till sin far, Elorias kung. Man kom bl.a. fram till att Raggamór var obördig och utan befolkning. Det hade förvisso funnits invånare i landet, vilket bevisades av existensen av ruinstäderna Romrach, Gadra och Kagarra. Rykten spred sig om att ön Claedalan var befolkad av älvar, som lockade sjömän till sin död. Kung Athar och drottning Mithradil lät också kartlägga Darnia, Eloria och gränsen mot Raggamór, för att få en ny förbättrad karta till både Darnia och Eloria. På Mithradils initiativ inbjöd kungaparet alvlärare att komma till Darnia, för att förbättra möjligheterna till studier.

Kung Ranuthas regeringstid varade efter Athars och Mithradils kröning ännu runt ett och ett halvt århundrade, och när han dog sörjde hela Eloria den älskade och kloka kungens död. Hela släkten deltog i begravningen och en månad senare kröntes det nuvarande kungaparet, Mithradils yngre bror och kungens son Elathén med hustru Lawian. Alverna i Eloria kände redan Elathén som en speciellt skicklig militär. Han var bl.a. känd för att vara den bästa ryttaren, bågskytten och fäktaren i landet. Elathén hade också visat sig att vara väldigt intresserad att utveckla landet. Läroplanen i Elomásias har utvecklats till att vara mera mångsidig, en ordentlig militärskola har byggts upp till Narial och liksom den redan avlidne kungen av Darnia, Athar, har kung Elathén sänt ut upptäcktsresande. Landet började leva på ett nytt sätt med sin nya kung.

Knappt ett drygt århundrade efter Elathéns kröning, kommer hans syster, Darnias drottningmoder Mithradil tillbaka hem med dåliga nyheter. Hennes sonson, kung Felgor, som varit henne väldigt, hade dött i en jaktolycka. Elathén och hans hustru Lawian tog emot sin familjemedlem och fast de henne sitt fulla stöd, fann hon inte lättnad i sin sorg. Ett år vandrade hon i skuggorna, tills hon en dag fick ett meddelande från kung Felgors hustru, sin väninna, änkedrottningen Awian. Innehållet i meddelandet är oklart, men det sägs att något i det påverkade Mithradil starkt, för efter att ha mottagit det blev hon allt sämre och tynade bort i sin sorg i förtid. Mithradils begrovs i en upprörd tystnad.

Nu, flera år efter Mithradils död har kung Elathén fått bud från Darnias nya kung Farak, Felgors bror. I det långa meddelandet sades det, att Farak gjort en grundlig släktutredning och på basen av den kräver han att få Elorias tron. Farak motiverade sitt krav med att flere av hans förfäder gift sig med en alvkungadotter från Eloria. Därför har Darnias kungaätt Elorias kungablod i sig och i praktiken har prinsessornas avkomlingar därmed rätt till arv. Men samtidigt fick kung Elathén också ett meddelande från änkedrottningen Awian. I hennes meddelande framkom det att för att hon visste vad kung Farak höll på med, ville hon inte längre vara tyst. Hon berättade hur Farak och hans älskarinna Levianna slängt ut henne från sitt hem och tagit kronan. Detta gladde inte Elorias kung, särskilt inte med systerns tragiska död ännu i fräscht minne. Så Elathén skickade ett meddelande till kung Farak, där han gjorde klart att kronan tillhör hans familj från fader till son, inte från dotter till son.

Elathéns svar fick igång en kort korrespondes mellan kungarna. Farak utlyste krig mot Eloria och därmed hade Darnias och Elorias gamla ed om blodsbrödraskap brutits. Kung Elathén fick meddelanden om att Farak lämnat sin sjutton åriga son Mergin som regent och höll på att marschera mot Eloria. Kung Elathén hade inget annat val än att samla sin armé, lämna sin son Lavas som regent och ta försvarsavställning.

Detta krig har nu pågått ett halvt år, och meddelanden och rykten säger att kung Farak har varit segerrik. Men samtidigt har Lavas ökat arméns styrka och skickat hjälp till sin far på slagfälten. Kriget börjar visa sina hemska sidor; vad som kommer att hända kan bara framtiden visa.

Foto