Gillen

Allmänt om gillenas historia

Att tala om gillenas ursprung är inte möjligt utan att gå in på Manderon-Randerons historia. Tvillingstädernas centrala läge, tillgängliga handelsleder och gynnsamma omgivning gör den till en naturlig handelsstad. Så länge Omenflodens utlopp varit bebott har man bytt och handlat allt vad man orkat.

Det var aret 980 EGS* som den första handelssamman- slagningen bland människor tog form. De var en handfull män som kom på att slå sina tillgångar samman och på detta sätt kunna handla med folk längre bort och i större omfattning, istället för att slösa sina krafter med att motverka varann. Deras huvudhandelsvara var ull och fårskinn, vilket gav dem namnet "Ullplädare".

Ullplädarna och efterkommande sammanslagningar fick kämpa mot inre käbbel, rövare, avundsjuka och inte minst plundringar från häststammarna i norr, samt härjningar från Dewal-Khama (demodimdyrkare) i söder. Handlarna offrade alla sina tillgångar på att bygga tjocka murar och försvarsverk och man började slåss tillbaka.

1007 EGS belägrade den store stamhövdingen Eléd Dárodsson av Leatu staden för att plundra den liksom han tidigare flera gånger framgångsrikt gjort. Han lyckades också denna gång, men först efter mycket svåra och utdragna stridigheter, som krävde många döda och sårade av hans egna män. Eftersom det bar honom emot att lämna denna stad nu när han äntligen tagit den, lämnade han kvar en av sina mannar att styra i hans ställe tills han skulle återvända nästa gång. Denna stamhövding skulle snart utropa sig till kung och döpa sin ätt till Eldarodd. Krigaren han lämnat att styra över Manderon-Randeron skulle komma att kallas Furste. Under furstens styre skulle staden blomstra och en del av dess rikedomar skickades norrut till kung Eldarodd, som numera var upptagen med att bygga städer. Bland dessa skulle Eldaron bli hans rikes huvudsäte.

Den stora anstormningen från horderna medförde stora förluster och såg Randeron raseras till grunden, medan man på Omenflodens andra sida kunde hålla stånd. Efter det avgörande slaget vid Aberions kittel kunde man sedan återbygga staden och handelslivet från grunden (mer om slaget och hordernas anfall i texten om Flodländernas historia). Det är här som de egentliga gillena tog sin början.

* EGS = efter Gudasömnen. Gillestriden utspelar sig aret 1686 EGS.

» Till början

Handelsgillena

Efter kriget kom handeln åter igång. Först var nya generationer av köpmän, som sporrade av historier om gångna tider allierade sig med varandra i allt större skala. Mycket måste nu byggas upp igen i Nordlandsriket, för att inte nämna den nya huvudstaden Eldaron. Således behövdes varor och manskap runtom. Ett handelsnätverk upprättades med huvudsäte i Tvillingstäderna och man fick snart själva konungens beskydd att kärra sina varor längs vägarna mellan städerna. I utbyte skötte handelsmännen själva om beskattningen av sina affärer och svarade för detta själva direkt inför Fursten av Manderon-Randeron. De kallade sig nu för Köpmannagillet och bestämde att alla köpmän i tvillingstäderna, ja rentav överallt, skulle vara medlemmar av detta gille.

Efter kriget fanns även någonting som Nordanrikena aldrig haft förr, nämligen en krigsflotta. Skarptänkta sjöbjörnar, vars förfäder plundrat och haft sig längs kusterna såg i brist på stridigheter istället möjligheterna av handel. Visserligen kunde man inte konkurrera med handelsmännens karavaner i det att rikets andra förmögna städer låg långt inlands, men längs Omenfloden slapp man långa vägar. Dessutom fanns det antagligen mera land i fjärran. Några skepp satte segel söderut. När de efter några långa ar återkom var de lastade med exotiska kryddor och föremål. Sjöfartsgillet grundades och tilldelades stadens nycklar utav Fursten själv som tack för deras tjänster under krigen mot horderna.

Allt det nya guldet började flöda in till Manderon-Randeron som aldrig förr tack vare Köpmanna- och Sjöfartsgillena. Det hela betydde att det fanns pengar att tillgå för de som ville satsa i stora eller små affärsrörelser. Problemet var bara att det var mycket bekymmersamt att gå via Furstens skrivare, då deras motkrav var stundtals helt absurda. Istället började man låna av förmögnare personer, vilka snart blev att kallas ockrare. Allt eftersom byggnads- och affärsprojekten blev större så hade ockrarna inte enskilt tillräckligt med medel att låna ut. Således slog de sig samman till gemensam gagn och bildade sitt eget gille. Slantlånargillet kallade de det. Parallellt uppkom också ett Ockrargille, men det klarade sig inte länge i konkurrensen utan köptes sedermera upp av Slantlånargillet.

» Till början

Köpmannagillet

KöpmannagilletAv handelsgillena är alltså köpmannagillet det äldsta och förnämaste. De sköter all handel som sker längs vägarna och säljer sina varor till alla som har råd med dem. Deras ledstjärna är att allt går att skaffa till rätt pris. Gillet har stora tillgångar och kontakter runtomkring i den kända världen och bortom och de bevakar mycket noggrannt att alla som handlar kring vägarna betalar ersättning eller söker medlemskap i gillet. För att skydda sig mot högvägsrånare och andra banditer har gillet egna vakter som eskorterar karavanerna.

Sedan början har Köpmannagillet varit i strid med Sjöfartsgillet. Det har sin förklaring i att de handlar i samma varor, och med samma kunder. Köpmannagillet sköter dock all handel som sker längs vägarna. Detta är enligt dem mycket säkrare än till sjöss, där stormar och annat kan sänka hela skeppet och lasten med det.

» Till början

Sjöfartsgillet

SjöfartsgilletSjöfartsgillet äger en stor handelsflotta och är mycket stolt över detta. Det är alltid stor uppståndelse när deras skepp seglar in fullastade med varor från när och fjärran. Deras rikedomar medför att de äger stora delar av hamnarna, allt från fiskrenserierna till fulla lager. Gillet har bestående band till både Nordanfjordens folk och Omenflottarna som driver sina pråmar längs Omenfloden och Flodländernas floder. För att skydda sig mot pirater finns det snabbseglande kapare i flottan och för att hålla sig på havsguden HYPERIONs goda sida har gillet byggt kyrkor till gudens ära.

Sjöfarargillets största konkurrent är Köpmannagillet. Allt som färdas till havs är Sjöfartsgillets territorium, men det har fler än en gång hänt att man råkat riktigt i luven på varandra när man kämpat om samma handelsavtal. Nu på senare tid har det också blivit frågan om en statuskamp mellan de två. Sjöfartsgillet kan skryta med att deras skepp kan färdas mycket fortare och bära mer last än vad som kunde skickas med häst och vagn via landvägen.

» Till början

Slantlånargillet

SlantlånargilletSlantlånargillet lånar ut pengar och begär sedan efter en tid tillbaka dessa med ränta. Riktigt vem som helst kan inte låna pengar av gillet och det finns en övre gräns för var kund hur mycket gillet kan tänkas låna ut. Slantlånargillet ser alltid till att få tillbaka sina pengar, på ett eller annat sätt. Dess metoder har emellanåt starkt ifrågasatts, och de har kallats allt mellan hjärtlösa till fräcka tjuvar, men de är och förblir en stor faktor i handelslivet. Det är ett faktum att man emellanåt behöver pengar för att kunna göra sig vinst.

Gillet föredrar att hålla sig neutrala till alla de andra gillena. Det är alltihop affärer och alla gillen kommer förr eller senare ändå att behöva deras tjänster. Emellanåt får de agera mellanhänder och göra upp överenskommelser mellan parter som inte har så mycket till övers för varandra.

Sina rikedomar och räkenskapsböcker förvarar gillet i starkt befästa byggnader i Manderon-Randeron och dessa bevakas av inhyrda vakter. Slantlånargillet äger också marktillgångar och byggnader runtom i städer i Nordanriket och Flodländerna.

» Till början

Hantverkargillena

Hantverkargillena har uppkommit på senare tid. Yrkesverksamma hantverkare slog sig samman för att bättre kunna påverka priset på sina varor, se till att de arbeten och varor som tillverkades var av god kvalitet och att det fanns klara regler för hur en sann yrkesutövare av viss sort skulle bete sig i givna situationer. Dessutom kunde man på detta sätt bättre värna om sina rättigheter gentemot andra yrkesgrupper, samt se till att organisera sig för att komma ut på topp.

Hantverkargillenas antal växte i början så snabbt att situationen fort blev ohållbar. Yrkesgrupper som var i stort av samma yrken började använda fula metoder för att hävda sig. Det var snarare frågan om gängslagsmål än någonting annat. Fursten utropade då att handelsgillenas antal aldrig skulle få bli större än nio, och att dessa godkända gillen skulle ha rätt till att fungera organiserat, medan alla andra skulle kväsas av furstemakten. Skulle ett givet gille däremot visa sig oförmöget att sköta om sina egna affärer eller missbruka sin makt så kunde detta efter omröstning från de andra gillena fråntas sin ställning och istället ersättas av ett annat nybildat gille underifrån.

Det är således ständigt en frågan om att lyckas eller sparkas ut för hantverkargillena. Man måste göra god vinst och hålla rent i sitt hus, annars riskerar man förlora rätten att titulera sig gille. Det skulle vara ytterst förödande.

» Till början

Färgargillet

FärgargilletDet första man känner när man närmar sig Färgargillets lokaler är den starka stanken av örter och blandade giftiga ämnen som behövs för att åstadkomma nya färgnyanser. Gillet är mycket hemlighetsfulla med sina recept för att åstadkomma färgerna. Vissa av dem är så hemliga att de endast finns i mästarnas minnen och ingen annanstans.

Samhörigheten inom färgargillet är mycket stark, men det är en samling speciella människor som ofta kan höras gräla sinsemellan för att i nästa stund brista ut i skrattsalvor. Elaka tungor bland grannarna säger att det beror på den konstanta omgivningen av giftångor som gått dem åt huvudet.

Hur det än må vara med den saken så har Färgargillet mycket samarbete med Sömnadsgillet och Köpmannagillet, detta av naturliga orsaker. Köpmannagillet skaffar vanligen tyget, har Färgargillet att färga det och låter Sömnadsgillet köpa tyget för att sy kläder av det. Emellanåt gör också Färgargillet nytta av sina andra alkemiska kunskaper och säljer sina tjänster åt andra gillen.

» Till början

Slaktargillet

SlaktargilletSvin, kor, lamm, fåglar, villebråd och annat, förs var dag till slakt för att föda den enorma folkmassan som är tvillingstädernas innevånare. Allting karvas upp i lämpliga bitar och levereras till dem som beställt. Väldigt lite av slaktdjuren går till spillo i slutänden. Största delen av sina affärer gör gillet direkt med sina kunder på gatan, men en del av det görs med andra gillen som behöver djurdelarna som ingredienser i sina arbeten.

Fastän största delen av slaktarna arbetar i stora slakthus finns det en del som bemannar de små butiker som var dag erbjuder kött, korv och märggryta till hungriga kunder. Dessa kommer i kontakt med mycket människor och är ofta välinformerade om rykten som cirkulerar i staden.

Det går ett rykte om att den nuvarande stormästaren av Slaktargillet är en livs levande galning som lika gärna kunde börja karva i folk som i slaktköttet. Också de andra gillesmedlemmarna av Slaktargillet är rädda för denna person och håller sig undan när de kan. Ingen vet, men många har spekulerat kring de sena kvällar när stormästaren jobbar över ensam. Man undrar om det är stormästaren som står bakom framstående personers plötsliga försvinnanden.

» Till början

Byggargillet

ByggargilletAlla som vill låta uppföra en byggnad eller en reparation av större mått kontaktar byggargillet. Samma gäller när en väg skall beläggas eller nya regnfåror grävas. Gillet i sin tur gör ingenting förrän ärendet godkännts av Furstens skrivare som sköter planeringen av städerna (Manderon i första hand). Det är dock allmänt känt att dröjande tillstånd från stadsskrivarna snabbt kan lösa sig efter att Byggargillet fått löften om bättre betalt. Ändå är det bättre att betala än att låta arbetet bli helt ogjort. Exempel på sådana fall står att finna i form av ofärdiga hus här och var.

Byggargillet har rykte om sig att vara snabba till att ta till fysiska påtryckningsmedel när de vill få sin vilja igenom. Eftersom de till största delen är bredaxlade män är det kanske heller inte så konstigt att få, som saknar pengar eller kontakter nog att försvara sig ordentligt, vill motsätta sig Byggargillet och riskera få armar och ben brutna. Byggargillet har en större andel lärlingar än andra gillen. Kanske beror det på att många av lärlingarna inte alls är där för att lära sig yrket, utan bara fungera som muskelkraft.

Trots Byggargillets dåliga rykte är det några som handlar med dem ofta. Till dessa kan räknas Bryggargillet och Sömnadsgillet, vilka erbjuder dem varor de vill ha. Vad de begär i utbyte vet ingen.

» Till början

Sömnadsgillet

SömnadsgilletSömnadsgillet framställer med nål, tråd och tyg kläder och tygarbeten åt folk och fä. Det kan handla om allt från grova tält till fina aftonklänningar för adeln. Gillet väver vanligen inte tyget själv, utan köper det färdigt färgat av någondera Köpmannagillet eller Sjöfartsgillet. Vanligen arbetar sömmerskor och skräddare efter beställning och har bestående uppgörelser med den nordländska armén efter kläder och andra arbeten.

Det har alltid rått en viss oordning inom gillet när det kommer till stora beslut som påverkar alla gillesmedlemmar. Faktum är att maktkamperna och skandalerna emellanåt skakat gillet så hårt att det varit nära att kastas ut ur gillessamhörigheten. Ändå så finns det inget gille som ryktas vara lika dedikerat att hämnas en orätt mot andra gillen som detta. En gemensam fiende kan ena gillet som genom ett trollslag.

Trots att Sömnadsgillet består av många kompetenta och respekterade tillverkare av tygarbeten, så finns det enligt ryktena en alternativ inkomstkälla. Få andra yrkesgrupper kallas så ofta hem till sina klienter för måttagning av kläder...

» Till början

Bryggargillet

BryggargilletSom resultatet av en sammanslagning mellan värdshusvärdarna och bryggarna är gillets största inkomstkällor drivandet av världshus, med uthyrning av rum och ordnande med underhållning, samt försäljning av det öl, mjöd och starkvin som bryggs i Manderon-Randerons källare. Och drycker går det åt i stora mängder i tvillingstäderna, varför det krävs en strid ström av mald säd och annat.

Bryggargillet har länge varit mycket omtyckt bland allmänheten för sin generositet med sina varor på betydande högtidsdagar såsom exempelvis Dårarnas Dag. Dessutom har gillet länge haft som vana att tillåta rikare folk sköta sina betalningar i efterhand, vilket vunnit dem vänner högt upp. När spriten lossar tungan på kunderna och resenärer börjar berätta om de tidender de för med sig är bryggarna de som lyssnar. Denna källa till underrättelser är användbar ifall man bara kan sålla mellan vad som är sanning och vad som rent dravel.

På senare tid har Bryggargillet tappat mycket av sin forna glans och det viskas att tunnan, så att säga, läcker i bottnen. Orsaken till missnöjet mellan gillesmedlemmarna är okänt, men skulle man lyckas lösa detta så skulle Bryggargillet defenitivt åter ta sin plats bland de mest framstående av hantverkargillena.

» Till början

Ljusstöpargillet

Ljusstöpargillet"Att sprida ljus i mörkret" är Ljusstöpargillets motto. Deras trognaste kunder är de olika kyrkorna som köper ljus i massor till sina tempel och helgedomar. Men också vanligt folk behöver naturligtvis få sina talgdankar, speciellt under den mörkare delen av aret. Då går de till ljusstöpargränderna och knackar på.

Absolut ingen som inte själv tillhör Ljusstöpargillet vet vad som pågår bakom deras lykta bakre dörrar, men det är allmänt känt att om man har ett problem som man inte vet hur man annars skall kunna lösa, så löns det att gå och tala med Ljusstöpargillets medlemmar. Ju högre uppsatta, desto bättre. Ljusstöparna sägs nämligen ha kontakter till den undre världen och kan emellanåt om priset är rätt se till att skaffa fram det mesta, oberoende hur sällsynt eller svåröverkomligt det än är.

Det ryktas att gillet är på jakt efter en av sina egna och att denne någon är i förvar hos ett av de andra gillena. Varför ljusstöparna så gärna vill ha tag på denne gamle medlem vet man inte, men det viskas att belöningarna för den som kan hitta personen är betydande.

» Till början

Glasblåsargillet

GlasblåsargilletTillverkningen av glasvaror är det som Glasblåsargillet gör bäst. Det handlar om flaskor, dryckesglas, speglar, tempelfönster, prydnadsföremål, och mycket annat som blåses och formas i verkstädernas ugnar i Glasblåsargillets gillehus. En del av de föremål som tillverkas av de riktiga mästarna inom sitt expertområde är i sig mycket värdefulla som samlarobjekt för de rika och drar in betydande pengasummor.

En stor del av glasblåsarnas inkomster går dock åt att skaffa speciella sandtyper och metaller som behövs till att forma och färga glaset. Således är det inte ovanligt att de gör affärer med handelsmannagillena för att komma över dessa varor. Samtidigt är gillet av någon anledning väl förtroget med framstående personer i Logry, Dendji och Vindkvarn, vilket gör deras handel med dessa städer livlig.

Det finns ett gammalt men mycket intensivt fiendskap mellan Glasblåsargillet och Krukmakargillet. Det är tur att det inte får finnas några vapen på det arliga stormötet, eftersom detta mycket snabbt skulle kunna sluta i blodsutgjutelse mellan de två gillena.

» Till början

Krukmakargillet

KrukmakargilletDrejning av krukor, urnor, takplattor och andra föremål tillverkade av lera är Krukmakargillets huvudsakliga syssla. Som liten bisyssla skall dock nämnas den konstnärligare delen av yrket där statyer och prydnadsföremål tar form. Ugnarna i krukmakarnas gillehus är heta som i underjorden och tillåts sällan släckas helt. Det typiska kännetäcknet för en krukmakare är måhända eldsvedda ögonbryn och starka händer.

För att kunna göra krukor som håller och tål tillverkningen och bränningen, för att inte tala om glaseringen, så behövs vissa typer av lera som inte kan hittas var som helst direkt. Tillräckligt god lera är dock en bristvara och sällan något som handelsmannagillena vill forsla till tvillingstäderna då leran är svår att behandla (måste hållas våt) och är olönsam i förhållande till det utrymme den tar.

Genom gamla band, som går tillbaka före Krukmakargillets skapelse, har gillet kontakter med städerna Pellán, Thunion och Kyiborg. Med dessa gör de mycket affärer och ser till att alltid veta när de kan dra nytta av sina kontakter för gillets bästa.

Krukmakargillet och Glasblåsargillet är inbegripna i en episk strid som ingendera sidorna vill ge tappt för. Dessa tvistigheter och ibland direkta angrepp har pågått så länge att det antagligen kommer att sluta med att en eller båda gillena försvinner ur gillesamfälligheten.

» Till början

Spillkärregillet

SpillkärregilletSom det fattigaste, minsta och yngsta av alla hantverkargillen har Spillkärregillet det långt ifrån lätt att häva sig gentemot de andra. Gillet är oorganiserat och har svårt att kräva förbättringar för sina medlemmar eftersom utomstående har svårt att förstå att det skulle behövas någon form av yrkesskicklighet för att klara av en spillkärrares arbete. De glåpord och förutfattade meningar som gillet möter på är för dem mer motbjudande än det avfall som de dagligen mockar upp på sina vagnar och kärrar ut ur staden till storgroparna. Likaså är det viktigt att Spillkärregillet håller vattendikena öppna under de regnigare gudatiderna, eftersom de annars kan förorsaka översvämning i tvillingstäderna.

Trots att Spillkärregillet är längst ner i rangordningen har det mycket med de andra gillena att göra. Speciellt Byggar-, Slaktar- och Färgargillet är långt beroende av Spillkärregillets tjänster.

» Till början

Gillenas officiella ställning i Tvilligstäderna

Liksom allting annat som rör makt och ordning i Nordanländerna så lyder alla under Kungen av Eldarodd. Och konungens företrädare i Manderon-Randeron är och förblir Fursten. Enligt Furstens lag rörande gillen, skall gillenas antal vara 12 (tre ständiga handelsgillen och nio hantverkargillen). Dessa har rätt att bära sköldmärke, ta upp skatt för sina medlemmars räkning, samt klaga till Fursten i ärenden som berör dem. I utbyte har Fursten rätt att vänta sig viss hjälp med att sköta behövliga ärenden i staden. Gillena sköter sin egen beskattning, som sedan granskas av Furstens skrivare.

Gillenas uppbyggnad, samt hierarki

Vart gille styrs av sin stormästare/stormästarinna. Denna är gillets främsta medlem och ledare, som således för talan för sitt gille och svarar inför Furstemakten för sina handlingar. Hurudan egentlig makt och respekt som stormästaren åtnjuter inom sitt eget gille varierar, men utåt är denna den mest respektabla av gillets medlemmar och skall således bemötas med respekt.

Valet av stormästare varierar likaså mellan gillena. Vanligen är det en av gillets mästare som tar över efter att den gamla stormästaren avgått eller avlidit. Den nya stormästaren får åtnjuta sin rangs förmåner och ställs ovan vanliga medborgare.

Till stormästarens plikter hör ledandet och representerandet utav gillet. Ingenstans är detta lika betonat som i gillenas arsstormöte, där alla de offentligt framstående gillena träffas för att hedra den gamla seden, knyta nya överenskommelser och lösa eventuella tvister sinsemellan.

Övriga medlemsranger i ett gille är:

Mästare – Avgjort mästarprov och anses som ärofull och fullständigt yrkeskunnig medlem av gillet.

Resande hantverkare – Reser mellan städer för att skaffa sig mer kunskap och samla åt sig referenser.

Hantverkare – Tilldelas egen uppsättning verktyg och har rätt att arbeta på egen hand. Största delen av gillesmedlemmarna är hantverkare.

Gesäll – Assisterar en mästare eller hantverkare för att lära sig yrkets hemligheter. Ansvarar för lättare arbeten under övervakning.

Lärling – Sköter grundläggande grovgöromål. Arbetar hårt för att mästare eller hantverkare skall ta denna som gesäll.

» Till början

Foto