Vid ett ställe uti en skog har ett gäng gamla bekanta och en handfull nya människor samlats för att ha ett lajv tillsammans.
Det var så simpelt. Bara att ta artefaktet och springa. Ingen skulle någonsin få veta om det. Hur skulle de? De var ju alla döda. Ingen att hindra mig. Inom mitt räckhåll... nästan... AH! Den är min! Hahahaha! Min! Bara MIN! Vad var det där?! Fotsteg... omöjligt. Ingen visste ju om detta, ifall inte...
Folket förbereder sig på att lajvet skall börja. Roller läses och intriger memoreras. Allt är klart.
Förbannad vare hon. Hon förstörde allting. Jag hade klarat det, om det inte vore för henne. Hur kan hon alltid veta?? Nå, det betyder ingenting. Hämnden är min. Inom ett par timmar kommer hon att vara död, och då kommer inget av detta att betyda någonting mera. Fast jag dör, så kommer det inte att betyda någonting. Min uppgift är slutförd. Vi har ändå vunnit. Min Herres plan kommer ändå att fungera. Vi kommer att segra till sist! Sanna mina ord, vi kommer att vinna och ingen, inte ens de Äldre kommer att kunna hindra oss! Vid alla makter i universum, Crep...
Alla ser de fram emot en helg som de snart kommer att glömma, och det kommer de verkligen inte att göra i första taget.
En hög av aska var det ända som återstod av honom. En till av deras medlemmar var död. Henne störde det inte. Hon gjorde vad hon måste. Det var hennes uppgift. Det som oroade henne var hans tankar just före han hade dött. Detta kunde inte båda gått. Vad menade han med att "de hade vunnit"? Skulle någonting hända henne? Eller ännu värre, med Dem?
Det är dags för lajvet att börja. En sista blick på pappren, sedan var det dags...
Oroad av dessa tankar började hon bege sig iväg mot tornet. Hon var för bekymrad och för djupt i tankar för att notera hur himlen hade mörknat och stjärnorna inte längre lyste. Vinden började sakta rassla i träden, åskan gick och regnet började sakta falla. Någonting hade väckts. Någonting började röra på sig. En kraft hade lösgjorts. En tid som man trodde och hoppats att varit förbi skulle återvända.
Föga anar de vad som väntar på dem, i denna värld eller i Världen Bortom Slöjan.
Det hade börjat. Början till ett slut...
Lajvet kan börja.
...på den värld som vi känner...
Vad är det där?
...och alla världar.
Malatassaray: Världen Bortom slöjan, är ett modernt fantasylajv i en helt ny stil. Lajvet kommer att utspela sig i en alternativ verklighet, ett parallellt universum, i en värld vi inte vanligtvis ser, men som alltjämt finns där, sida vid sida. Allt som mamma berättade åt dig som barn kommer att vara förvridet, allt du trodde dig veta kastas omkull. Bakom "sanningar" döljer sig förunderliga orsaker och bakom varje ansikte en ny hemlighet.
I lajvet kommer att figurera människor som i lajvets inledning slungas från "verkligheten" in i Malatassaray, slagna av förundran och chock. Malatassarays egna invånare drabbas också av förundran, och alla vävs tillsammans in i en mystisk väv av intriger, artefakter, runor och magi. Andra folk anströmmar också till platsen och endast de själva vet varifrån och närifrån de kommer.
Lajvet kombinerar många element av mystik och filosofi, men det är alltid spelarna som är de viktiga.
Ett par dagars marsch från tornet, nära en gammal kvarn står en man och ser sig omkring. Var är hans kontakt? Kommer han att komma? Han vill inte vänta längre. Det här uppdraget är inte längre roligt. Vad var det där som han såg i skogen på vägen hit? Mänskligt var det inte, det var han säker på. Kanske han hade sett i synen. Ja, så var det säkert. Så måste det vara.
Hon måste hitta det. Hon hade inget val mera. Ifall informationen var korrekt som hon hade fått, så skulle artefakten inte ha hunnit så långt bort som hon hade befarat. Ifall hon beger sig iväg nu, så skulle hon kanske hinna fram i tid att förhindra den från att hamna i fel händer.
Viskningar bland träden och mystiska ljud. Skepnader och planer smids. Snart kommer det att var för sent att hindra dem.
De kommer att få sota för vad de gjorde. Det var FEL! Det var DERAS fel! Nu skall de betala för det!
Var är han? Eller skulle det vara en hon? Varför är personen inte här ännu? Snart kommer jag att lämna denna...sak...här och bege mig iväg. Tid är tid, och ett löfte ett löfte. Andra var på väg, det är säkert. Kanske de redan är här? Jag skall ha min belöning!
Den gamla kvarnen har länge varit ett säkert ställe dit man ha kunna komma för att fly från olika ondskor. Ett ställe där allting har varit lugnt och fridfullt så länge man kan minnas. Dock har någonting hänt, och mer håller på att ske. Någonting har väckts. Någonting har skett. Tiden är inne.
Ett skrik. Det var allt hon hann med. Ingen såg mig. Fint. Dags för följande...
Vad är det som lurar i skuggorna, i skogarna, i mörkret? Vart har den omviskade artefakten tagit vägen?
Bara ett par till. Sedan är jag färdig. Sedan är jag den som står kvar. Jag kommer att klara det.
Svaren finns, men kommer de att bli besvarade.... i tid?
En artefakt har kommit bort, ett föremål som inte allt för många känner till betydelsen av, men som många har hört om. Ett föremål som måste återfinnas till alla pris, annars kommer följderna att bli... katastrofala, för alla. Alla som har fått nys om det, letar nu efter sagda artefakt. Det är inte bara människor som letar efter den, det finns andra varelser som också fått höra om det som skett. De forna varelserna som magikerna i tiden skapat kanske nu får en möjlighet att ta sin hämnd, ifall att de lyckas få detta föremål före de andra.
Planer smids, svärd och dolkar vässas. Vem som helst kan ha detta föremål, priset är högt och makt står på spel. Människor, magiker och varelser går nu på jakt efter ett föremål som kommer att dra upp gamla sår och skapa en hel del nya. Men vad är det som hänt och håller på att ske vid den gamla kvarnen? Allt är inte som det skall vara. Kommer artefakten att hittas? Vem kommer att finna den, och vem kommer att överleva?