Lajv
Inledning
Många är de bönder som brukar sin jord, och alla vet de hur jorden skall skötas. Alla vet de att ogräs är av ondo, att det måste rensas och dragas upp med rot, innan det fäller sina frön från stängeln.
Många är de fåraherdar som leder sin flock över heden, och alla vet de hur flocken skall ledas. Alla vet de att det ensamma fåret måste följas, jagas och lockas, för att fångas in och bäras åter till flocken. Då ”Lillbräket” sprang in i skogen följde herden efter. Herden såg då ljuset, kände värmen. Var det en av skogens feer som han hört talas om som barn? Nej. Skogen stod i brand! De varma lågorna slickade barken och brände barren till högsta topp.
Många är de bybor som befolkar Dandára, och alla vet de när byn är i fara. Alla vet de när skriken skall ljuda, när föda och fä måste lämnas efter, när de snabba fötterna överlever. När budet nådde byn Ängsil var faran nära. Människorna flydde längs vägen, österut mot vinden. Lämnade de lömska lågorna bakom sig. Lämnade hemmet bakom sig.
Hemmets härd,
som gett sin beskärda
del till lidandets ström
Var detta det tredje tecknet?
Många är de främlingar som smyger bland dandárer, och alla odlar de sin egen gröda. Vissa odlar ris på plaskvåt mark, andra odlar mögel på furustam och andra odlar stora ord i strupen. När budet om katastrofen nådde folket från öster var de snabba att handla. Samlade mat som odlats i jorden och lät orden i munnen mogna. Nu skall ges av både ord och föda, åt stackars svältande förtappade själar.
Många är växterna på Jordmoderns ängar, men vad är gröda? Vad är tistel?
