Lajv
Stämningstexter
Glada Galten
Det var en grå vinter eftermiddag. Tystnad rådde på värdshuset Glada Galten. Det var en dov, ekande stillhet som bestod av sådant som saknades. Om det hade blåst skulle vinden ha susat i träden och fått det gamla trähuset att knaka med en spöklik stämma och jagat tystnaden längs vägen likt virvlande snöflingor. Om det hade varit en folksamling där, om så bara en handfull människor, skulle de ha fyllt tystnaden med samtal och skratt, med det skrammel och larm man väntar sig på en ölstuga under de mörknande timmarna. Om det hade hörts musik... men nej, naturligtvis hördes ingen musik. Det fanns inget av detta och tystnaden bestod.
Några trötta musiker satt framför den falnande elden och gned sina kalla händer i frånvaron av publik, tysta och buttra. Inte ett ljud gav de ifrån sig. Tystnaden gick också att läsa i värdens bistra ansikte när han i samma banor förde av och ann den fuktade linnetrasan på bordets slitna träyta. I hans huvud ekade skrattet och musiken från forna tider på värdshuset. Han drömde om den tid när handelsvägen, som går utanför värdshuset, fortfarande användes. När musiker och underhållare från när och fjärran länder uppträdde för gästerna. Han väcktes ur sina drömmar när den gnisslande dörren for upp med en smäll och tystnaden försvann. En äldre pojke stod och flämtade i dörröppningen. Han kom med ett bud om att bönderna i en närlägen by skall fira och är på väg om ett par timmar. Av ren glädje tog bartendern upp pojken och kramade honom, sen dansade han iväg till bardisken med ett enormt leende på läpparna.
Han började plocka fram krus och kannor, dricka och mat. Han sprang ut i kylan ner till vedboden, dansandes efter ved. Jaa, det var minsann en syn för det trötta ögon. Många människor skulle säkert ha kallat honom galen eller besatt, men sanningen skulle vara den att han har återfått livsglädje i vintermörkret.
När han hade slängt på mera ved på elden så den spottade och fräste sprang han in i köket och började tillreda maten. Det började spridas en välkomnande doft i huset. Hans bästa dricka skulle bäras fram för kvällen och de trötta musikerna så dunkade han skrattande i ryggen och sa att de skulle spela en trudelutt. De gjorde som de blev tillsagda medan han dansande torkade av de många korn som bär minnen från tusen olika platser mellan världens och luftens oupptäckta utrymmen ... det kallas damm. När han var klar tog han en stol och satte sig ner vid den sprakande och dansande brasan och började nynna på en sen länge bortglömd sång och tänkte på gamla minnen medan han inväntade kvällens spektakel.
En resandes dikt
Långan väg man gått
När törsten en slått
När musik och spel ens öra når
Vet man vart man går
In i värdshusets välkomnande brasa
Vill man sig hasa
När man väl satt sig ner med stop i famn
Och hinkar i sig som en man
När dagen varit lång
Så sjunger man en sång
Om en vacker kvinna
Som man sig vill finna
