Inledning

Det är en sen fredagkväll i oktober år 2010. Åbos gator och krogar fylls med folk precis som tidigare. I folkvimlets stim och stoj kan man ändå denna kväll skönja en mörkare stämning. En grupp vampyrer rör sig målmedvetet genom gatorna. De är på jakt.

De hade anlänt obemärkt till staden, mannen och kvinnan, men deras göromål gick inte länge obemärkta. När Ofelia Ranta försvann och senare hittades med ett stort hål i bröstkorgen var deras öden redan beseglade. Blodsjakten var ett faktum.

Kvinnan var lättast att hitta. Hon kan inte ha varit speciellt erfaren. Av utseendet att döma var hon väldigt ung och hennes sätt att röra sig visade inga stora tecken på att hon var van att hålla sig undan. De hade inte tagit dem mer än några dagar att få tag på henne. Men den andra, mannen hade det varit värre med i flera dagar har de varit på jakt efter honom men han tycks hela tiden komma undan, försvinna in i folkvimmel och gränder och nästan till synes gå upp i rök.

Men vad kan man egentligen tro på och vem kan man lita på? För sedan explosionen i hallisbyn går rykten vida om än det ena, än de andra. Var det faktiskt explosionen som dödade alla, eller var det Lars Ek som gick bärsärkagång och använde bomben som en täckmantel? Eller var det någon annan. Trots allt så säger ju talesättet att man skall hålla sina vänner nära men sina fiender närmare.

En av dem död, den andra är på flykt. Men hur länge kan någon fly undan en grupp arga vampyrer även om man är en skicklig vampyrjägare?


Kvällen 24 April 2010. En bomb detonerar i hallisbyn och förintar största delen av den en gång mäktiga Åbologen. Bomben tar med sig de flesta medlemmarna av Finlands lönnmördargille. Inte ens Lars Ek överlevde. Han dödar man inte som man skulle döda en människa. Det sägs också ha funnits en till vampyr med på mötet. Vem detta är vet vi inte. Kanske det är hon som är den skyldige? Nej, detta kan inte ha varit ett sammanträffande, eller någon slags uppgörelse inom Lönnmördargilet. Någon i Åbo hade för avsikt att förstöra gillet för att försvaga oss vampyrer.

Lyckligtvis har vi en ledtråd. Det tog oss flera månader att få denna information, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...

Ungefär samma tid som detta inträffade så började det röra sig människor i vårt område. Människor som har för avsikt att döda vår sort. Dom är inte så många, men dom lyckades ändå förinta Ofelia Ranta och Lars Ek.

Denne någon måste få betala för det. Ingen i vampyrsamhället i Åbo ska vila förrän vi har den skyldiges huvud på en påle! Mina barn, låt inte de skyldiga smita. Jaga dem till Helvetet, om ni så måste!

Men var försiktig! Ty ni vet aldrig helt vem ni kan lita på!

-Vampyrmästare Karamazov

Foto