Inledning
Skeppets för bryter stadigt vågorna i dess väg. En kaskad av små vattendroppar sprids i luften innan de återvänder till havet. Kaptenen står i aktern med saltstänk i håret bredvid sin styrman, som har ett stadigt tag om rodret. Blicken är fokuserad rakt fram, detta är farliga vatten och många har gått på grund så nära slutdestinationen. Skeppet har färdats länge och mannarna börjar bli rastlösa. Den senaste tiden har de levt på endast skorpor och till allas förtret är dessutom rommen slut. Det är nog endast ren och skär tur att de är så nära hamn, annars hade nog kaptenen fått det hett om öronen. Men kaptenen har lovat besättningen sprit, mat och skökor när de väl nått hamnen. Och kaptenen håller alltid vad kaptenen lovar.
Hon hojtar åt styrmannen som griper hårt om rodret och girar starkt mot babord för att undvika ännu ett av undervattensreven. När skeppet rätar upp sig kan besättingen se de välkomnande ljusen i de små fönstren. Nu är de äntligen här, piraternas huvudstad och tillflyktsort Tora Tora. Hela besättningen står på däck med längtan i blicken. Snart ska här magarna mättas, snart ska spriten flöda, snart ska hela staden veta att Kapten Dawsons besättning har anlänt!
Sorlet från prat, skratt och sånger blandas med bullret av knytnävsslag, krossande stop och musiken som spelar. Värdinnan på piratkrogen The Rude Lady står vid disken och skrubbar ett stop medan hon ler för sig själv. Affärerna går bra en afton som denna, men annat kunde man ju inte förvänta sig med le Capitan Dawsons mannar i land. Rommen flödar friskt och hennes kökspersonal har problem att hålla takten med alla beställningar. Hon svär en gång av gammal vana åt den envisa fläcken på stopet, spottar en gång och fortsätter gnugga. Såhär gott humör har hon inte varit på sedan... tja... sedan länge. Alla ser ut att njuta av kvällen. Skökorna har fullt upp, handels-mannen får visa sina varor, underhållaren har mer vad på sin vadslagningslista än han har haft under hela året innan. Vid bordet längst i hörnet sitter Kapten Jane Dawson i egen hög person med sin styrman och navigatör. På tal om styrmannen så är han skyldig henne pengar. En massa pengar. Hon reser sig och är precis på väg mot kaptenens bord då dörren till The Rude Lady svänger upp med en smäll. Hela krogen tystnar (och jag kan intyga att pirater inte är de lättaste att få tyst på) då några mannar stiger in och kyligt ser sig om. Kapten Dawson reser sig sakta upp; det här hade hon minsann inte väntat sig!