Inledning
Januari, 1267
Budet som nådde henne var oväntat. Det hade rått lugna tider men budet talade om ondska som länge hade varit bortglömd i dessa trakter: många hade försvunnit, många hade fått sätta livet till. Älskare hade separerats. Personer som hon, hade mist både barn och skapare.
Känslan återvände, känslan som hon för länge sedan hade förträngt i sitt inre. Det hade gått så många hundra år men ändå kändes det så ofattbart nära och bekant. Det var den känslan som gjort att hon sökt sig till Norden, till världens ände. Plötsligt hörde hon deras röster igen, som om de stod precis bredvid henne. De, som hade slitits ifrån henne under så kort tid och som lämnat henne i så stor sorg och ... ensamhet.
Hon visste mycket väl vad hennes uppgift var. Minst en budbärare skulle anlända med uppgifter om hur situationen såg ut just nu. Var det allvarligt? Varslade detta om strid? Ingen kunde egentligen veta. Men hon visste att hon var tvungen att snarast meddela den Äldste om saken. Det var dags att kalla till stormöte.
20.11.2010
Lönnmördargillet var slaget i spillror. De senaste två veckorna hade varit ett helvete. Löpsedlarna hade kryllat av rubriker från de blodiga händelserna i Vasa den 13.11. Mest hade de fokuserat på blodbadet i Lärkan, vansinnesdådet som till och med fått internationell uppmärksamhet. Vid sidan av denna tragedi hade mordet på Gillesmästare Kristian Wiik knappt fått någon uppmärksamhet. För Gillet var just detta ändå nära på en nådastöt.
Två veckor tidigare hade Kristian Wiik anlänt i Vasa, stödd av en grupp lönnmördare från Helsingfors, Åbo och Rovaniemi. Detta som ett svar på den krigsförklaring som Anina Skarp i Vasa hade utfärdat mot resten av Gillet. Den dagen framkom det dock att Templarer under en längre tid hade infiltrerat och påverkat Gillets inre förehavanden för att småningom kunna förgöra det helt och hållet. Planen hade varit att orsaka inre stridigheter i Gillet vilket skulle ha lett till en inre kollaps. Den första delen av planen lyckades men sedan gick något snett.
Operation Morgonstjerna avslöjades och därmed även Templarernas inblandning. Kristian Wiik och Anina Skarp slöt fred och slog samman sina styrkor mot konspiratörerna. I sin jakt på dessa fick de förstärkning från vampyrerna i form av två nosferatu ledda av en nocturnal. Tyvärr hann Templarerna fly. Som negativ följd fick detta de två nosferatuna att i ren besvikelse gå bärsärkagång bland bostäderna i Lärkan. I uppståndelsen som följde märkte ingen att Kristian Wiik, som hade varit på ett möte i centrum, aldrig återvände. Han återfanns död inne i Revell Center, men detta mord bleknade i tidningsspalterna vid sidan av blodbadet i Lärkan.
Av Lönnmördargillets råd återstår nu endast tre personer: Anina Skarp från Vasa, Syringe från Helsingfors och Cosette Silfverhielm från Åbo. De tre har försökt rädda spillrorna av Gillet. Nu har det blivit inbjudna att delta i ett Stormöte som vampyrerna sammankallat för att diskutera hotet från Templarerna. Dessa har varit svaga i Finland under flera århundraden men den förödelse de skapat i Lönnmördargillet tyder på att de vuxit sig starka mitt under näsan på vampyrerna.
