Vision

Vad händer när man tar bort allt onödigt i tillvaron, alla bekvämligheter, allt överflöd och allt extra babbel? Vad fyller man då istället existensen med? I Inipi gör vi en resa bakåt i tiden till en fiktiv värld lätt inspirerad av stenålderns kultur, vi smörjer in oss i lera, förenklar vårt språk och låter svetthyddans ångor föra oss till drömmarnas sfär.

Sommaren 2010 samlades åtta entusiastiska lajvare för att spela Inipi och trots vissa mindre motgångar blev det hela en lyckad upplevelse. På allmänhetens begäran är nu samma lajv tillbaka i förhoppningsvis förbättrat, förenklat och mindre pretentiöst format.

I detta lajv finns det ingen plats för intriger eller intrikata relationer och konflikter. Istället sätts fokus på upplevelsen att vistas under primitiva förhållanden, praktiska göromål samt den spirituella resa som lajvet kretsar kring. Rent konkret är Inipi ett litet, kort och till viss mån experimentellt lajv för de som vill pröva på något nytt och inte är rädda för att få lite skit under naglarna.

"Jag upplevde inte en särpräglad, unik kultur under lajvet. Inte heller upplevde jag karaktärer eller drama. Jag spelade egentligen inte och var aldrig min roll, då detta var helt oviktigt för lajvets syfte."

– Emil Hietanen, Inipi år 2010

Scenariot för Rökandens återkomst är liksom tidigare det; att en liten skara människor från en liten by beger sig ut tillsammans med sin medicinman på en rituell vandring. Svettvandringen, som denna kallas, kulminerar i byggandet av och badandet i en bastuhydda, där ångorna från de heta stenarna sägs föra själen till Drömlandet. Väl där kan svaren på de största frågorna finnas. I samband med detta tillreds och äts även ett mål mat.

För att inte bli allt för långrandig avrundar jag nu denna text med orden: stenålder, arbete, lera, bastu och trans. Om detta intresserar dig välkomnar jag dig till Lerlandet och dess folk!

Eder Årvas-aborigin

Anders

Foto