Nargs religion

Inledning till Nargs religion

I Narg tillber man fyra gudomar. Dessa är Hendor, Simrí, Gart och Arká, var och en med sitt speciella område och krav på människorna.

Grunden för religionen är en uppsjö av olika gudaberättelser vilka alla nedärvs muntligt från förälder till barn, till barnbarn och barnbarnsbarn. Många av berättelserna finns också nertecknade, men dessa upputsade och förfinade berättelser kommer endast till nytta för de lärda och för prästerskapet. De berättelser som cirkulerar på landsbygden och bland städernas obildade majoritet är av mycket enklare slag än de nedtecknade. En och samma berättelse kan också berättas i många olika versioner, men kärnan är alltid den samma. De berättelser vilka återfinns här är bara ett fåtal av den myriad som kan höras berättas runtom i Narg. De kan vara lustiga, moraliserande eller innehålla viktiga kunskaper om världens sanningar.

Tack vare ett relativt isolerat läge så har inga religioner från andra delar av världen trängt sig in i Narg. Religionen är därför ohotad och den är mer ett faktum än en fråga om tro i Narg. Ingen betvivlar gudarnas existens, ingen kan ens komma på tanken att de inte skulle finnas. Sen är det en annan sak om man tillber dem och i så fall hur flitigt.

Nargbornas religionsutövande

Hur man utövar religionen i Narg är väldigt individuellt. Det finns få regler, men en hel del riktlinjer för utövandet.

Att tillbe en gudom behöver inte betyda att man besöker dess altare dagligen eller faller på knä varje gång någon nämner gudomens namn. Man behöver inte besöka något altare alls om man inte vill, även om bönerna anses få störe slagkraft om de bes vid ett altare. Ett altare behöver heller inte vara byggt av människohand även om det oftast är sådana man syftar på då man pratar om altaren. En sjö, en havsstrand eller varför inte bara ett krus vatten kan användas som altare för anhängare till Arká, medan Garts tillbedjare kan använda en eld som sitt altare. Allt land och särskilt bördiga marker kan ses som Simrís altare medan platser med frisk vind är Hendors.

Bönen i sig är också mycket individuell. Det kan vara en snabbt frammumlad tanke likaväl som en väl genomtänkt harang. Bönen kan vara ödmjuk och vädjande, men man kan också stöta på människor vilka högljutt grälar på någon gud. Detta förfarande är speciellt vanligt bland Arkás anhängare, medan mycket få av Hendors anhängare skulle våga gräla på guden. Det finns även några få personer som inte alls tillber någon gud. Dessa förnekar ändå inte gudarnas existens.

Offer utövas inte aktivt i Narg, men båda de yngre gudarna anses vara välvilligt inställda till offer. Man kan offra till dem som tack för att de hörsammat ens böner eller som en slags muta om det är någonting man verkligen vill. Det vanligaste offret till Arká är pengar, smycken eller annan grannlåt, gärna stulen. Gart tar emot döda djur eller redskap som används till att döda.

Offer utövas också då någon har dött och dess kvarlevor ska offras till gudarna för att kunna släppa själen fri. Beroende på vilken gud den döde tillbad så finns det olika tillvägagångssätt. Det vanligaste tillvägagångssättet är att begrava den döde i jorden. Detta görs för alla som tillbet Simrí. Hendors anhängare får sina ben renätna av asfåglar och Garts anhängare blir brända. De som följt Arká under livet blir sänkta i havet eller i någon sjö. Om det råder någon tvekan om vilket tillvägagångssätt som är lämpligt så får årstiden visa vägen. De som dött på våren blir begravda i jorden för att det är Simrís årstid osv.

Då ett barn har fötts ordnas ofta en festlighet, åtminstone uti i landsbygdens byar. Festen är en allmän glädjeyra över barnets födelse, men barnen blir också välsignade i Simrís namn under festligheterna. Man gnider in lite fuktig mylla i barnets handflator och ber en kort bön.

Religionsutövandet tar inte upp någon stor del av Nargbornas vardag. Gudarna finns och man tillber dem, men vanligtvis utförs inga dagliga ritualer. Här är det till antalet lilla prästerskapet ett undantag och likaså extremgruppen Arkás röst. I en vanlig by dammas Simrís altare av några gånger om året och en skördefest hålls som tack till henne varje höst.

Skapelseberättelse

Skapelseberättelse från den heliga texten Hendor (på landsbyggden är berättelsen långt ifrån så detaljerad):

Innan Tiden var världen kaos. Allt var ett evighetslångt fruset ögonblick utan Tid.

Allt var en färglös kaskad av all världens färger, vilka kaotiskt virvlade runt i det oljud där inget hördes.

Ett kaos är inte ett kaos förrän någon inser det. Någon var Hendor. Med honom kom Ordningen och Tiden. Med honom kom den första rörelsen och de första andetagen. I sitt tredje andetag skapade Hendor Jorden mitt i sin tomma Ordning. Med jorden skapades även dess väktare, Simrí. Hon var skönare än den nyfödda jorden själv.

Hon tittade ut över jorden som ännu var död och kände kärlek, hon tittade uppåt mot skyarna och såg Hendor. Hon kände kärlek. Med kärlek i hjärtat sprang hon över jorden och var hennes fötter nuddade sprang blommor fram, träd spirade och knoppades och gräset frodades.

Ur det kaos som Hendor avslutat hade skapats andar av allehanda slag. De flockades kring den vackra Simrí och hennes skapelsedans. De såg hennes lätta fötter, de såg hennes vackra leende och de tyckte om det de såg. Gudinnan såg de vilsna andarnas välvilja och gav dem kroppar att bebo. Det blev de första djuren. Snart befolkade de alla snår, träd och buskar som Simrí skapat.

Simrí älskade livet och hon älskde Hendor som var livets fader. Tillsammans skapade de solen att lysa upp och värma Simrís jord och allt som levde där. Ur det varma himlaklotet föddes gudaparets son, Gart. Han dalade ner till jorden för att hälsa sin mor, men där han gick på jorden skapades det bara elände. Berg som spydde eld uppstod och jorden skakades. Simrí blev mäkta orolig för sin jord och bad sonen att sluta trampa på den. Gart blev stött och svävade åter upp mot sin fars himmel och satte sig tillrätta på solen. Därifrån hade han en god utsikt över jorden och ibland, när Simrí vände ryggen åt, vidrörde han jorden för att reta sin mor.

Hendor förgrymmades över sonens fräcka tilltag, men kom inte på något sätt att hindra sonen från att röra jorden. I sin ilska skapade han molnen. Han såg att molnen var bra att ha för att skymma sonens sikt till jorden och lät dem vara kvar. Molnen blev större och fler. Snart täckte de hela himlen. Hendor blev konfunderad då vatten började falla. Länge föll det vatten mot jorden. Växter och djur blev dränkta för vattnet hade ingenstans att ta vägen. Simrí blev förtvivlad och bad sin make att göra något. Hendor befallde molnen att sluta och endast fälla vatten på hans önskan.

Simrí gjorde fördjupningar i sin jord dit vattnet kunde flyta. Dessa fördjupningar blev hav och sjöar. Ur havet föddes Arká, den trotsiga. Hon var lika lynnig som vattnet hon kom ifrån. Förtret var hon för både sin far och sin mor. Moderns jord blev skadad av de häftiga vredesutbrott som dottern kunde hetsa havet till och fadern satte Ordning högt. Vattnet var aldrig stilla, aldrig i Ordning. Än for det hit och än dit. Fadern kunde inte hålla reda på varken det eller på dottern, därför slet han ut sitt ena öga och fäste det på sin himmel för att alltid kunna bevaka dottern och hennes hav. Hans öga är det människorna kallar månen.

Arká tyckte inte om faderns tilltag. Hon täljde sig en flöjt, satte sig på en klippa i vattnet och började spela. Hendors ögonlock blev tungt och började trilla ner över hans öga. Då ögat var slutet och fadern sov, gjorde dottern bus och hittade på lustiga upptåg, men fadern sov lätt och snart var ögat öppet igen.

Det fanns nu två klot på himlen och både Gart och Hendor var irriterade på den andre, därför kom de överrens om att turas om att ha himlen för sig själv. Då solen var uppe var det mycket ljust och det kallar människorna av nutid för dag och när Hendors öga var på himlavalvet var det mycket mörkare och människor kallar det natt.

Människans skapelse

Världen var underbar. Den var skapad och formad enligt gudarnas vilja. Den var fulländad, men det fanns ingen där att se fulländningen förutom gudarna själva. Träden vajade i vinden och grävde sina rötter djupt för att hitta vatten, med de uppskattade inte världen så som gudarna gjorde. Stolta örnar hade himmelen i besittning och de kunde se mer av världen än något annat djur, men de kunde inte uppskatta världen så som gudarna gjorde. Katter och rävar jagade och lekte på jordens gröna marker, men de ville inte uppskatta världen så som gudarna gjorde.

De fyra gudarna samlades för att skapa en varelse som skulle kunna uppskatta deras värld och uppskatta dem.

Simrí tog av sin egen jord och formade den till två kroppar, vilka bar gudars drag. De var som avbildningar av gudarna själva. Kropparna liknade varandra, men den ene fick en mans skepnad och den andra en kvinnas.

Då Simrí var klar med sina avbildningar tog Hendor över och lät sin vind blåsa varligt och förse dem med tankens och vishetens gåva och även ett samvete för att människan skulle förstå fel och rätt. Ingen levande varelse hade någonsin fått såna furstliga gåvor.

Gart gav människan hennes sinnen. Han brände in syn, hörsel, smak och lukt, men han var slarvig och människans sinnen blev svaga jämfört med de djur som redan befolkade Simrís jord. Han resonerade att människan nog inte skulle sakna något för att hon aldrig skulle kunna få reda på att djurens sinnen var bättre än hennes.

Den Lynniga Arká skänkte människan några droppar av sitt vatten. I människans inre forsade dessa droppar lika oupphörligt som de hade gjort i sitt forna hem havet. Människan kallar det känslor och hos många är också känslorna lika oförutsägbara som havet och dess härskarinna.

Gudarna rörde vid de ännu livlösa kropparna och människan var fullbordad. Ur gudarnas händer göts livet in och för deras händer kommer också livet att tas tillbaks då det passar dem.

De fyra gudarna

Hendor är luftens, tidens och vishetens gud. Det var han som skapade Tiden och Ordningen. Han tämjde kaoset och införde förnuftets överhöghet. Från sin stora boning Hugesal som sägs ligga bland himmelens moln vakar Hendor med sitt enda öga över människorna och vaktar på deras handlingar. Sitt andra öga, månen, har han kastat upp på himlafästet, där det under nätterna vakar över dottern Arká och hennes anhängare.

De som i sina handlingar misshagar Hendor kan bli hårt straffade. Han är en fruktad domare, men även en rättvis domare. Ingen som inte förtjänar det får en sten lagd på sin själ.

Det är främst i städerna som man tillber Hendor. Varje stad har ett altare tillägnat honom och de flesta präster tillber honom. Dessa präster är belästa och lärda. I anslutning till gudens altaren finns ofta en större samling skrifter av vilka den klart viktigaste är ”Hendors bok” i vilken de flesta av gudaberättelserna finns nedtecknade. Dessa berättelser är grunden för Nargs religion.

Hendor kallas även för Vindmanare och Himmelsherre. Hans årstid är den bistra vintern.

Simrí är jordens, livets och kärlekens gudinna. Simrí skapade livet. De första blommorna och träden spirade fram för hennes hand och de första djuren var hennes verk. Ingen gudaberättelse förtäljer något om hennes vistelseort, men att den är på jorden är självklart. Vissa anser att hon bor i en sal av löv vid roten av bergskedjan Simrís tänder. Andra tror inte att hon har någon fast vistelseort överhuvudtaget, utan att hon ständigt vandrar runt på sin jord och beundrar dess skönhet.

Simrí är en god och förlåtande gudom. Hon känner kärlek för allt som lever. Den enda sak som hon inte förlåter är dödande utan mening. Att döda för mat hör till livets gång, men hon sörjer varje djur som får sätta livet till för att bli föda.

Alla tillber Simrí, åtminstone under en tid av sitt liv. Särskilt på landsbygden är hon den dominerande gudomen. Varje by, varje stad och många hem har ett altare tillägnat henne.

Simrí kallas även för Jordasyster, Den Milda och Lövjungfru. Hennes årstid är den ljuvliga våren.

Gart är eldens, jaktens och stridens gud. Han gav människorna elden att värma sig med och striden att använda vid orättvisor. Han har sin boning på det varma himlaklotet, solen därifrån han betraktar sin familjs och människornas göromål.

Gart är snar till vrede och våld. Han ingjuter mod i tvekande människors hjärtan och hat hos dem som han anser behöva det. Få människor tillber Gart konstant, det är dock vanligt att tillbe honom just innan en jakt eller be en kort bön inför ett slagsmål. Endast i Eríma finns ett altare tilägnat Gart, vilket det är fritt fram att använda för gemene man. Många jägare och vakter har dock egna, privata Gart-altaren.

Det ryktas att Lupa gjorde ett stort blot till Garts ära inför reningen av Narg och lät alla sina vakter och soldater svära på att under jakten dagligen tillbe Gart.

Gart kallas även för Den Stingslige. Hans årstid är den heta sommaren då solen är som mest brännande.

Arká är vattnets, handelns och den undre världens gudinna. Hon skapade de vattenlevande växterna och djuren. Arkás klippor är hennes boning och de sjöfarare som är dumdristiga nog att ta sig genom denna förrädiska skärgårdslabyrint kan skatta sig lyckliga om de kommer därifrån. Arká och hennes nio döttrar vaktar avundsjukt på sitt område.

Arká är lynnig och hennes humör växlar lika snabbt som en människa blinkar. Hon ställer till kaos och oordning och tycker om att driva gäck med både sin familj och med människor. Sin far, Hendor, driver hon ofta till ursinne och endast hennes flöjtspel kan få hans uppmärksamhet att vackla. Undre världen föredrar att verka under månlösa nätter och då månen endast är en skära på himmelen. Mördare, tjuvar, smugglare och andra av undre världens slödder tillber Arká. Det finns ofta flera mindre altaren tillägnade henne i städerna, medan det på landsbygden är glest mellan dem.

Arká kallas även för Den Lynniga och Havshetserska. Hennes årstid är den stormiga hösten.