Sadorna

Detta dokument behandlar Erímas tjuvgilles sju sador (ungefär som nutida partier i Riksdagen) i detalj. För en mer generell beskrivning av sadorna och tjuvgillet, läs texten om Erímas tjuvgille.

Snottrasad

Snottra (den första) var ingen trevlig person. Hon var arrogant och elak. Redan från början kom hon på fel fot med de andra som kom att bilda Erimas Tjuvgille. Snottra ansåg sig vara den självklara ledaren, "som den bästa tjuven hon var". Hon blev därför ursinnig då de andra bestämde sig för demokrati i form av ett råd. Snottra valde därför att inte försöka komma med i Rådet, utan startade en sada över vilken hon kunde styra. Snottrasad blev en diktatur utan dess like.

Till att börja med tog hon bara in sina fränder, men förstod snart att sadans makt höll på försvagas i och med att de andra sadorna tog med även utomstående. Även om det tog emot att ta med främlingar hade hon inget val. Men Snottra var mycket hård, och mycket få kom in. De få som kom var däremot av mycket hög klass, detta uppvägde deras något mindre antal.

Då Snottra tillsist dog, av lungsot, tog hennes dotter Saga över. Till skillnad från sin mor, som var fruktad och därför respekterad, var Saga älskad och därför respekterad. Rättvis och tålamodig som hon var gjorde alla som hon sade. Under hennes styre blomstrade Snottrasad och tog in ganska många tjuvar.

Men Sagas liv kom också till ända, och hennes son Sinne kom till makten. Han liknade mer sin mormor än sin mor. Sinne var makthungrig och rent utsagt ond. Disciplinen som vacklat lite under Sagas styre kom nu att bli hårdare än någonsin. Han tvingade alla i sadan att svära trohetsed och såg till att ingen bröt den. Sinne var hatad men så fruktad att Snottrasads anhängare kom att bli de mest "lojala" anhängarna av Tjuvgillet.

Sinne var den första av Snottrasad som försökte få en av sin sadas anhängare att komma med i Rådet, men misslyckades totalt. I sitt raseri lät han mörda den av Karosad som blivit invald. Detta är grunden för flera generationers hat mellan de två sadorna. I samma sekund som giftet spred sig i offrets kropp var Sinne dömd till döden. De Svurna sökte upp honom och högg huvudet av Snottrasads hittills mäktigaste ledare.

Sinnes son som nu blev Övertjuv hade lärt sig av faderns misstag. Han trodde inte på av fruktan framtvingad lojalitet, och liksom sin farmor vann han sin respekt på andra sätt. Missförstå inte honom nu. Han var ingen trevlig person, inte alls. Han var falsk och girig, men aldrig orättvis. Han visade sig även vara en mycket skicklig politiker. Sogha var fruktad av alla andra sador, men högt älskad av sin egen. Han lade grunden för Snottrasads lojalitet idag, lojalitet som inte grundas på fruktan utan respekt och högaktning.

Men Sogha blev mördad, inga bevis mot någon fanns men alla i Snottrasad "vet" att det var Karosads illdåd. Det kom sig att Soghas son, endast 6 år gammal, blev Övertjuv. Ett litet barn med så mycket makt kan aldrig sluta väl. Settre kom att bli en slipad, ond och förvriden ledare, som upphöjde sig själv över både människor och gudar. Han var väldigt paranoid, på gränsen till galen. Settre lärde upp sina båda barn, dotterna Snottra och sonen Sinne, redan från tidig ålder. Han gav dem all sin kunskap och alla knep som gjorde en, i hans ögon, bra Övertjuv. Settre hade mycket svårt att välja vilket barn han skulle ge sin titel till då hans tid kom. Efter många sömnlösa nätter bestämde han sig tillsist för att Sinne skulle bli den lycklige. Settre tyckte att Snottra var alldeles för självsäker och intrigerande, han visste aldrig var han hade henne. Settre visste inte hur han skulle berätta sitt beslut, och rådlade ganska mycket med sin närmaste. Vad Settre inte visste var att Snottra hade sina egna spioner inom sadan, hon fick därför rätt så snabbt reda på detta. Enkelt, tänkte Snottra och lät mörda sin egen bror. Snottra var då endast 10 år gammal, märk väl, redan då ett samvete så mörkt så mörkt. Settre bara skrattade rått, nu visste han var han hade henne!

Åren gick och Settre och Snottra kom bra överens, de liknade varandra på många sätt. Då Snottra var 17 år drunknade Settre. Snottra var otröstlig och under ett helt år var hon praktiskt taget helt utslagen. Settres närmaste styrde då sadan och Snottra kom att lite på denne. När hon själv skulle välja närmaste valde hon dennes ena barn, som är i ungefär samma ålder som Snottra själv. Snottra styrde sadan med samma kvaliteter som sin far – hon var slipad, egocentrisk och fifflade ständigt med allehanda saker. Att känna henne var att frukta och respektera henne.

I åtta år hann Snottra styra Snottrasad med järnnäve. Sedan kom Lupa till makten i Vargaklanen och två av tjuvgillets rådsmedlemmar blev mördade. Ett Stormöte ordnades vid gården Tranhäll och Snottra begav sig dit med några följeslagare för att välja nya rådsmedlemmar. Från den färden kom Snottra dock aldrig hem ty hon var ett av offren för blodbadet som Stormötet utvecklades till. Snottra mördades av Kovo, Övertjuv för Karosad.

Ledarskapets tyglar togs över mycket hastigt av en ambitiös tjuv vid namn Krex, men hans styre blev det kortaste i Tjuvgillets historia. Han dräptes på Tranhäll av den nyvalda rådsmedlemmen Suni från Terraksad. Snottrasad var än en gång utan ledning.

Efter blodbadet vid Tranhäll har Snottrasad haft en lång rad av Övertjuvar, ibland t.o.m. flera samtidigt då rivaliserande grupperingar inom sadan tävlat om makten. Sanningen är den, att Snottrasad föll i samma stund när Snottra blödde ihjäl för Kovos kniv. Naturligt är alltså att sadans tjuvar i dagens läge inte står på god fot med Karosads tjuvar och stridigheter varit ett faktum.

Ynjasad

Det florerar många mer eller mindre otroliga berättelser om sadans grundare, Ynja. Hon sägs ha varit en underskön kvinna, med långt rött hårsvall, stora, gröna ögon, och en kropp som kunde få vilken annan kvinna som helst att bli grön av avund. (Hon lär ha varit längre än många män och hennes bystmått var enormt.) Inget av det här hindrade henne från att vara ett fulländat slödder och råskinn ända ut i fingerspetsarna. Hon drack öl i kopiösa mängder, svor, kliade sig på opassande ställen och skämtade så grovt om människans ädlare kroppsdelar att hon skulle ha kunnat få en tre-åring att rodna av skam över sin egen kropp. Hon rapade, slogs, spydde och skrålade glatt med i alla visor som sjöngs (även om både melodi och text var okända för henne).

Som en av Gillets grundare spelade hon en ganska liten roll trots att det var hennes syster Erinja som tog initiativet, men när väl sadorna kommit igång så var hennes den som växte snabbast, främst för att hon i ett tidigt stadium såg det fina i att ta in andra än sina släktingar. Då den första rådsmedlemmen dog, så var efterträdaren från Ynjasad.

Ynja visade sig vara mycket fruktsam och kom att sätta sju friska barn till världen. Hon levde länge och Ynjasad frodades. Då hon sent om sider låg på sin dödsbädd och skulle välja ut sin efterträdare så föll det sig helt naturligt för henne att välja äldsta dottern Glupa. Vissa hade befarat en splittring då många av de andra barnen också hade velat bli Övertjuv, men så skedde inte. Alla Glupas sex småsyskon fann sig i moderns beslut och hjälpte Glupa i hennes ansvar som Övertjuv.

Glupa levde också ett långt liv och hennes tid kommer man ihåg bäst för de många, glada gästabud hon ordnade främst för sadans medlemmar, men även för speciellt inbjudna från andra sador. När hennes tid var kommen tog sonen Ynik över. Han trivdes inte i rollen som Övertjuv och för det mesta var det hans närmaste som styrde och ställde. Ynik var långt ifrån lika långlivad som sin mor och mormor. Han dog av en armbågsskäkta genom halsen då han utförde en mycket riskabel, ja rent utsagt dumdristig stöld.

Dottern Nigate tog över. Enligt berättelserna var hon en kvinna som det fanns mycket av. Hon älskade mat och öl och kom med tiden att utveckla en imponerande kroppshydda. Nigate var precis som sina kvinnliga föregångare en mycket duktig ledare. Hon satte sadan på rätt köl igen efter sin fars försumlighet. Hon var utan tvekan den mest älskade ledaren Ynjasad haft och det på grund av att hon verkligen brydde sig om sina undertjuvar. Hon glömde aldrig ett namn eller en tjänst och tog sig alltid tid att prata med sadans anhängare då hon träffade på dem. Hon var dessutom en slipad politiker och lyckades få in flera av sina underlydande i Råden under en av de perioder då rådsmedlemmarna dog som flugor och nya Rådsmedlemmar behövdes ofta. Det var även med hjälp av henne som rådet till sist blev stabilare. Olyckligtvis blev hon våldtagen av sin egen bror en gång då de båda var påverkade av för mycket öl. Händelsen plöjde djupa sår i Nigates inre. Efter en tid visade det sig även att hon var gravid. Förlossningen var mycket svår och Nigate var nära att dö. Flickebarnet som hon födde fram var klent och sjukligt. Nigate gav henne namnet Sanja. Efter den här händelsen hade Nigate en stor ovilja för män och därför kom det sig att Sanja blev enda barnet.

Sanjas uppväxt var full av sjukdomar och det var sällan hon var helt frisk. Då hon var 16 år dog modern, tillsist besegrad av sin stora kropp. Sanja axlade plikttroget, men motvilligt Övertjuvens börda. Även som vuxen härjades Sanjas späda kropp av sjukdomar och snart konstaterade hon dystert, efter ett flertal missfall, att hon var oförmögen att få några barn. På grund av de ständiga sjukdomarna kunde hon inte ta hand om sadan så som hon borde ha gjort. Hon delegerade inte uppgiften till någon annan heller och situationen inom Ynjasad blev allt mer kaotisk. Då kaoset nådde sitt kulmen, blev Sanja allvarligt sjuk i feber, vilken efter bara några dagar jagade bort hennes 29-åriga liv från den bräckliga krroppen.

Kaoset mattades sakta ner trots att det inte fanns någon arvinge till Övertjuvs titeln. Den som drog i trådarna var istället Nigates småkusin Smilla. Hon lyckades reda upp sadan och lugnet återfann sig. Det tog inte länge innan alla var så vana med att Smi ställde och styrde och nu finns det ingen som ifrågasätter henne som Övertjuv.

Celdinsad

Celdin var en oäkta son till en rövare och en förlupen adelsdam. Modern lärde honom ända från barnsben allt han behövde veta för att passa in i ett adligt sällskap, medan fadern lärde honom allt om den undre världen och hur man skulle aktera för att klara sig där. Det faktum att Celdin dessutom hade goda skådespelartalanger gjorde honom till en social kameleont. Han kunde obemärkt smälta in i vilken samhällsklass som helst och charma en intet ont anande person och innan denna visste ordet av försvinna obemärkt med personens värdesaker. Innan hans död var han vida (ö)känd för dessa egenskaper. Han hade många namn bl.a. Gentlemannatjuven, Den Maskerade och Skuggan.

Denna sadas medlemmar är ännu kända för att kunna smälta in var som helst. Behöver rådet en spion så är det någon ur denna sada de väljer. Svindlerier och bedrägerier är vanligare än direkt tjuveri. Celdinsad kommer inte alls väl överens med Erinjasad.

Ingen gillar sadans nuvarande Övertjuv, Falarinna, på grund av hennes överlägsna sätt. Hennes far var en högt uppsatt adelsman och hon tror att det gör henne bättre än andra.

Karosad

Karosads historia är blodig och ingen munter historia att berätta. Grundaren av sadan, Karo, hade helst sett sig själv istället för Kovo på den sista rådsplatsen och var alltid bitter på detta. Han var egentligen inte en så värst skicklig tjuv, men han var våldsam. Och så hade han vänner i den undre världen som gjorde att ingen satte sig upp mot honom. Ändå dog han antagligen en onaturlig död, då han envisades med att färdas i stadens farligare kvarter utan någon som gick några steg bakom. En kväll då han skulle till hamnen för att reda ut affärer kom han aldrig tillbaka. Troligen var det någon ur den egna sadan, för han hade adrig varit omtyckt.

Hans son, Inder, tog över med sorg och ilska i sitt hjärta och den ilskan har sedan dess gått i arv. Inder var dock tystlåten och höll mycket av sina känslor för sig själv. Han levde länge och Karosad gjorde inte så mycket väsen av sig under denna tid och var länge utan representant i rådet. När han till slut dog i lunginflammation tog hans dotter Jola över samtidigt som hennes bror Iesek valdes in som rådsmedlem. Men syskonparets era varade inte länge. Iesek mördades lumpet av Snottrasads ledare och ursinnet höll på att koka över. Det enda som stoppade fullt krig mellan sadorna var rädslan och respekten för De Svurna, som tog hand om saken istället. Nu kunde man ju tänka sig att systern satt säkrare då sadan hade en gemensam fiende, men faktum var att det var precis tvärtom. Man resonerade som så inom sadan att hon borde ha varit offret då det ju var hennes bror som varit den rätta efterföljaren och hon hade råkat få titeln som Övertjuv av tur då han kommit in i Rådet, men nu var han död och det p.g.a. henne. Hon var ju inte heller lika omtyckt som brodern. Logik brydde man sig inte just då, man måste få ut sin ilska på nån och Snottrasads ledare var antagligen död redan.

Så kom det sig att Jola avsattes med våld och senare avrättades. Till ny ledare valdes hennes farbror Vinte, vilket var helt galet eftersom han inte var mycket yngre än bror sin och snart var han också borta. Det är dock möjligt att han blev förgiftad för han var en avskyvärd man med ett fruktansvärt temperament och ombytligt humör. Situationen hade nu utvecklats till fullständigt kaos i sadan och den var i upplösningstillstånd. Den naturliga ledaren var nu hans dotter Sinta och hon kan nog sägas vara den som räddade sadan. Hon var faktiskt ovanligt omtyckt för att vara en ledare för Karosad. Hon var inte mindre hetsig men hon var skärpt och försade sig aldrig. Hon spelade sitt spel mycket skickligt och fick mycket makt. Kanske för väl. Det började ryktas om att hon skulle ha nåt ihop med Snottrasad och då brusade motståndet strax upp. Hennes hals skars upp en vacker midsommarnatt, men inte var nån särskilt förvånad, det brukar gå så i Karosad.

Hennes son Kovo som ännu bara var 14 år gammal blev ledare för Karosad. Mot honom fanns det ända från början motstånd, främst p.g.a. hans ålder och oerfarenhet. Han svarade med ett hets som inte setts under flera generationer, och antagligen var det just det som ledde till hans död för en Svurens hand fyra år senare under Stormötet vid Tranhäll gård. Dessförinnan hann han ha livet av Snottrasads Övertjuv Snottra, vilket medfört våldsamma sammandrabbningar mellan sadornas anhängare ända sedan dess.

Kovos rättmätiga efterträdare skulle ha varit hans ännu ofödda barn, men hans småkusin Nara hade ingen lust att se något avlat av den argsinte Kovo vid sadans roder. Hon lät ha den väntande modern ihjälslagen och nappade åt sig makten i Karosad. Hennes styre var dock inte långt, för hon var illa omtyckt på grund av sin karakteristiska lömskhet. Ett flertal rivaler gjorde sig av med henne och började sedan sinsemellan slåss om Övertjuvstiteln. Den striden pågår fortfarande och än idag saknar Karosad en entydig ledare.

Mentalitet

Den typiske Karosadanhängaren är hetsig, lättprovocerad, snar att ta till våld och allmänt elak. De är dock ganska öppna och håller inte så mycket saker för sig själv. Intrigerna är inte mindre inom Karosad, men de visar öppet sina känslor och har svårt att dölja mordiska planer. Otåliga, impulsiva, osympatiska och grova i mun. Det hat de känner gentemot Snottrasad kan endast matchas av dessas hat tillbaka. Det är dock viktigt att inse att de inte är onda, fastän deras sätt inte är så trevligt.

Trots sina våldsbenägenheter är Karosadanhängare inga krigare, tjuvar är ju inte det. Man har lärt sig att lämna kniven i sidan vid småsaker och det är knytnävar och hård fysisk kontakt istället när de blir arga och våldsamma på varann. Och det blir de. Hela tiden.

Karosad har aldrig haft bra sammanhållning. Det har alltid funnits motsättningar och egentligen är sadan ingen enhetlig grupp, utan olika grupperingar har alltid funnits. Det har spekulerats om det enda som håller samman Karosad är det gemensamma, enorma hatet mot Snottrasad. Det behöver inte nödvändigtvis vara så, men man kan ju fundera om det faktiskt inte är till Övertjuvens nytta att hålla upp ilskan mot den andra sadan.

Erinjasad

Erinja var Ynjas äldre syster och det var hon som tog initiativet till att samla ihop de tio tjuvarna för att bilda Erimas tjuvgille. Erinja var en mycket smart kvinna och hon studerade och läste mycket. Hon närde dessutom ett starkt hat mot adeln vilket stärktes då hennes äldsta son blev fast för fickstöld och hängdes.

Trots att Erinja och Ynja var så olika så stod de två systrarna varandra mycket nära och så gör även deras sador än idag.

Erinjasads medlemmar föraktar Celdinsad för att dessa ofta försöker spela adliga (och för att vissa till och med är förlupna adelsmän och -kvinnor). Sadan är också den enda som inte bryr sig om klanbytet särskilt mycket. De tycker inte att bara Vargarna ska bort utan att Narg borde befrias från all adel.

Den nuvarande övertjuven Anja, har inte ärvt något av sin anmoders intelligens. Hon är bara en marionett, en galjonsfigur. Den som egentligen styr sadan är Anjas närmaste, Grip.

Silesad

Grundaren Sile var egentligen en avdankad präst, som inte orkade (eller ville) hålla de höga ideal som en präst väntas ha. Han lade av prästskruden och började syssla med olika slag av skumraskaffärer och var med när tjuvgillet bildades. Trots att han avsagt sig prästtiteln så kom han aldrig ifrån sin religiösa övertygelse. Han gick från att ha dyrkar Hendor till att dyrka hans dotter Arká och precis som de andra sadaledarna tog han in likasinnade i sin sada. Därav blev sadan så tokig som den blev.

Silesad är en av de minsta sadorna i tjuvgillet. Dess medlemmar är kända för att vara mer eller mindre religiösa och skrockfulla. Om man hör talas om en tjuv, som aldrig "jobbar" utan sin lycko-hatt på huvudet eller utan att springa tre varv runt närmaste tempel innan han utför sitt värv, så kan man vara säker på att han tillhör Silesad.

Silesad har inga egentliga fiender inom de andra sadorna, men de är inte så väl omtyckta heller. Medlemmarna i Snottrasad och Karosad blir snabbt väldigt irriterade på någon från Silesad. Ju mer fanatisk en från Silesad är desto mer går han medlemmarna från de två lättretade sadorna på nerverna. Bland de andra sadorna ses Silesads medlemmar som ett stort skämt. Särskilt Ynjasad älskar att reta och förlöjliga de från Silesad.

Inom sadan finns också en religiös (extrem) orden (tjuvarnas Knutby), där de allra religiösaste verkar. Sekten heter Arkás Röst och i den dyrkar man den Lynniga gudinnan (Arká). Vid varje nymåne håller man ljusskygga gudstjänster till hennes ära. Arkás Rösts medlemmar håller även på med olika förbjudna vetenskaper, till exempel Alkemi (försöker förvandla olika sorts metaller till guld). Alltid nu och då är det någon ur Arkás Röst som går och spränger sig i luften, vilket tas väl emot av de andra sadorna. Ynjasad har tagit som vana att lättsamt dricka den avlidna till och sedan sitta och prata om alla (inga) stordåd denna gjort.

Trots allt detta så är det ändå relativt sällan som någon från Silesad blir dödad av någon annan tjuv. Det kan bero på att de andra sadorna nog har lite skrock och religiös övertygelse i sig de med, fastän de döljer det väl och kanske inte själva är medvetna om det. Frånset Arkás Röst så får många av Silesads tjuvar en naturlig död, vilket ju är ovanligt.

Silesad har under årens lopp fått flera av sina medlemmar in i rådet, främst för att de ofta är väldigt lättmanipulerade om man vet hur man ska göra och för att Silesads medlemmar är långt ifrån så intrigerande som till exempel de från Snottrasad.

Terraksad

Lögnaktiga och känslokalla typer, men fruktansvärt lojala mot rådet. Merparten av De Svurna kommer Från denna sada.

Terrak var en av de ivrigaste förespråkarna för att ett Råd skulle bildas då Gillet grundades.

Tekle heter den nuvarande Övertjuven.