Sjukdomar och döden

I Narg är sjukdomar ingen vanlig syn. Till och med vanliga förkylningar är ovanliga. När någon sedan verkligen blir sjuk är det någonting en hel by pratar om. Sjukdomar är något mystiskt och skrämmande. Den sjuka isoleras ofta från omvärlden och får klara sig bäst den vill. Utan behandling eller vård av något slag kan även den minsta sjukdomen leda till döden.

I de större städerna kan en och annan örtahelare bli funnen, men folk söker sällan hjälp. Man är överhuvudtaget lite rädd för örtahelarna, det beror på att man tror att de använder sig av magi när de botar den sjuka. Till skillnad från vanliga helare, (de som läker skador odyl.) som är högt aktade och beundrade i Narg, lever ofta en örtahelare ensam i en liten fallfärdig hydda i utkanten av en stad. Endast ett fåtal desperata människor vågar sig till enstörningen för att söka hjälp åt sig själv eller någon vän.

De flesta ser på sjukdomar som ett straff av gudarna, medan andra tror att det är någon som kastat en förbannelse på personen ifråga.

Endast ett fåtal personer i Narg har tagit till sin uppgift att studera detta fenomen närmare. Ofta ger de upp efter att frustrerande stampat på ställe ett antal år. Dessa fruktlösa forskningar har inte kommit längre än att ha nedtecknat ett fåtal sjukdomar och deras symptom.

Döden i Narg ses mer eller mindre som naturens gilla gång. Så länge det var en naturlig död tänker man inte så mycket på det. När en äldre människa dör är det helt enkelt hennes tur att lämna jordelivet för att istället leva med gudarna. Avlider någon som följd av en olycka litar man på att gudarna har sina orsaker till att röva bort personens liv. Såklart gråter och sörjer man, det är aldrig lätt att mista en vän eller släkting. Men livet återgår till det vanliga förvånansvärt snabbt.

När en människa dött måste den på något sätt offras till gudarna. Görs inte detta kommer den aldrig ha en chans att fortsätta sitt liv tillsammans med gudarna. Det finns fyra olika metoder att offra den dödes kropp och själ, och därmed skicka den till gudarna:

Man kan begrava kroppen i jorden. Detta gör man om den avlidne tillbett Simrí, jordens och vårens gudinna.

Man kan även sänka ner kroppen i vattnet. Detta gör om den avlidne tillbett Arká, vattnets och höstens gudinna.

Om den avlidne tillbett Hendor, luftens och vinterns gud, låter man asfåglar äta upp kroppen, och på det sättet föra den dödes själ vidare.

Man bränner upp kroppen om den avlidne tillbett Gart, eldens och sommarens gud.

Vet man inte vilken gud den avlidne tillbett, eller om den inte dyrkat någon speciell, utgår man från den gud vars årstid den döde avlidit under. Tex. bränner man kroppen om personer ifråga dött under sommaren.

Då man dör tror man att det finns två alternativ till ”livet efter”. Det ena alternativet är Dödens flod. Det sägs att varje synd fäster en sten vid ens själ, och har man syndat mycket orkar man inte simma över floden utan dras ner i flodens oändliga djup. Det andra alternativet är Gudarnas strand, dit man kommer om man orkat simma över Dödens flod. Det sägs att den gud man tillbett går där, och att man får leva i dennas gunst och med sina nära som dött före en.

Foto