Smuggling i Narg

Historia

Under en av Vargaklanens eror, för så länge sedan att ingen kan minnas när, stiftades en lag om att alla varor som fördes in i landet skulle göra det under klanens övervakning. I praktiken innebar detta att all handel med andra länder sköttes av Vargaklanen. Ingenting var tillåtet att föra in på något annat sätt eftersom de ville ha fullständig kontroll.

Det jordnära folket i Narg kunde förstås aldrig förstå detta och det tog inte länge innan smuggling var en etablerad sysselsättning. De som tidigare livnärt sig som handelsmän på havet skulle annars ha blivit arbetslösa. Alla var medvetna om att smuggling pågick och Vargaklanen gjorde allt för att stoppa det. De satsade mycket på att med den allra nyaste båtbyggartekniken utveckla en flotta som skulle bekämpa smugglingen. Narg har aldrig kunnat bygga större skepp och i jämförelse med andra länder skulle nog deras skutor te sig ganska anspråkslösa.

Den tid då smugglingen var ung kom alltså att präglas av något som närmast kunde kallas krig, mellan klanens anhängare och smugglarna som var vanliga människor. Haven fylldes av vrakdelar och vattnet färgades rött av blod från båda sidorna. Det var under denna tid (ca år 1200 enligt Nargs tideräkning) som Smugglargillet grundades för att skapa en enad front mot förtryckarna. I efterhand kan man tycka att det var oklokt eftersom att skapa något nytt under kaos inte leder till något annat än mer kaos. Just därför har Smugglargillet aldrig fått fotfäste i smugglarnas vardag och har ingen som helst praktisk betydelse.

Många är berättelserna om hjältedåd från denna tid och smugglare är aldrig sena att ta upp dessa tider till samtal vid bordet på krogen. Hur som helst så mattades stridigheterna så småningom av utan att någon stod som segrare.

Idag

Kriget mot smugglingen pågår fortfarande men inte i samma utsträckning. Även under Björnaklanens styren gäller detta, men de sätter inte så stor energi på att följa upp lagen och jaga smugglare. Därför är det en hel del lättare att bedriva smuggling under deras tid, men när Vargaklanen tar över blir det åtminstone i början ofta svåra tider för de ohederliga handelsmännen.

Gillet

Otroligt nog har smugglargillet överlevt genom århundradena, fast organisationen under långa perioder av sin historia varit helt inaktiv. Gillet har under ingen tid av sin existens spelat någon egentlig roll för den enskilda smugglaren. Det har varit och är ännu i dagens läge närmast en "klubb" för "medlemmar" som tycker om att samlas på lönnkrogar, prata om de gamla goda tiderna, utbyta rykten, och skryta om vem som varit närmast att åka fast. Gillet saknar totalt struktur, gör inga bestämmelser, ger inga förmåner men har inga krav heller, och har ingen officiellt utvald ledare. När en smugglare talar om sitt "gille", syftar han eller hon närmast på hela skaran av näringsidkare.

Smuggelgods

Alla smugglare i Narg inskaffar sina varor i stort sett från samma ställe, ön Vesz Almâk långt ute i havet Österskum. Ön är en samlingsplats för många länder och varor från alla håll och kanter byter ägare där. Man skulle tro att även information och dylikt byter ägare, men så är inte fallet. För Nargborna är ön och dess befolkning ganska mystisk, likaså de människor som handlar där. Nargs smugglare vet inte mycket om folks hemländer, var de ligger och hur de fungerar. Ingen vill avslöja desto mer detaljer av rädsla för att informationen kunde användas i illvilliga syften. Man är endast där för affärernas skull.

De vanligaste varorna som hämtas till Narg är droger och gifter. Bland dem är det Lyckorus och Sorgelyft, vars råvaror inte finns i Nargs flora, som totalt dominerar marknaden. Lyckorus finns i mängder och massor att köpa från ön och är därför relativt billigt i Narg. Sorgelyft är däremot exklusivt och priserna skyhöga. Vidare tar man in järn och ädla metaller, eftersom marken i Narg är ganska fattig på mineraler förutom tenn och koppar. Annat som kommer in i landet med smugglarna är papper, kryddor, glasföremål, finare tyger och ädelstenar av olika slag.

Den populäraste varan av alla som smugglarna för från Narg till Vesz Almâk är de vapen i järn vilka nargiska smeder tillverkat. Narg är känt för den mycket goda kvalitet som allehanda vapen därifrån håller tack vare den mycket utvecklade smidjekonsten. Utbudet är dock inte stort pga. hemmamarknadens stora efterfrågan och den lilla mängd smederna i första hand har råvaror till att tillverka.

Även smycken och kittlar i mässing, brons och koppar från Narg håller hög klass och säljer bra på ön. Annat som exporteras med smugglarna är ylletyger, hudar, pälsar, öl, mjöd, träkol och tjära.

Smuggling som yrke

Narg har ett utvecklat nät av smuggelhamnar, dolda handelsplatser och sociala kontakter. Yrket är väldigt säsongsbaserat eftersom alla vatten nära kusten och i floder fryser till is under vintern. Längre ut i Österskum är det dock öppet vatten, detta gör handeln svår. Många smugglare kan övervintra på någon lönnkrog eftersom smuggling är väldigt lönsamt om man behärskar sitt yrke. Resten tvingas att ha något annat jobb medan isen ännu ligger tjock.

Smugglare gör väldigt lite med de varor som de inhandlar på Vesz Almâk om de inte har goda kontakter på fastlandet. Väldigt få smugglare driver detaljhandel, för det är inte det de är bra på. Den slutgiltiga handeln till kunden lämnas åt hälare, som man säljer stora partier åt. Således blir man snabbt av med sin last, får en hygglig vinst och kan kvickt upprepa processen. Via hälare kan man också lätt köpa upp varor som går att exportera. Smugglare och hälare lever alltså långt i ett symbiotiskt förhållande, där den ena inte klarar sig utan den andra och tvärtom.

Smugglingen i Narg sker i princip helt och hållet sjövägen, eftersom det är betydligt snabbare och mindre riskabelt än att ta en karavan till ett fjärran land. Smugglare föredrar lättmanövrerade och snabba små skutor som lämpar sig för skärgårdsvatten, men också klarar sig ute på öppet hav. Framgångsrika smugglare kan ha medelstora skepp med ordentlig besättning. Att bli en sådan smugglarkapten är varje smärre smugglares dröm.

Smugglarna är ypperliga sjömän som känner alla farvatten och grynnor. De är också mästare på att ljuga, gömma saker och slingra sig undan. Trots detta händer det sig att till och med erfarna smugglare ibland åker fast – det är inte ett yrke utan risker. Straffen för smuggling är ytterst hårda; få dömda har möjligheten att återuppta yrket efter att de avtjänat straffet. Lönsamheten – eller snarare möjligheten till lönsamhet – är ändå så stor att väldigt många uppfattar riskerna som acceptabla. Därför utgör smugglarna efter tjuvarna den talrikaste grupperingen av Undre världen.

Smugglarna är dock oslagbara i frågan om hur stor positiv effekt en enda yrkesgrupp har på det nargiska samhället; utan dem skulle handeln skäras ner till en bråkdel och hela Nargs ekonomi lida stort.

Foto