Lajvserie
Kapitel:
Inledning
"It's only in the face of horror that you truly find your nobler selves." (Citat av Ängeln Gabriel från filmen "Constantine")
En man springer längs stadens gator mot sjukhuset. Hans kläder är sönderslitna och blodiga och mellan tunga andhämtningar hörs hulkanden av gråt. Han kommer in på akuten och ropar på hjälp. Ingen där vill närma sig honom, för han både ser ut och beter sig som en galning eller kanske ett psykfall, eller rent av en missbrukare. Det kallas på vakter, men när de kommer dit är han redan sedan länge försvunnen.
Någon dag senare hittas mannen död i sin lägenhet. En olycka ser det ut som - ingen större förlust direkt. Polisen orkade inte undersöka fallet desto närmare. "Ett självklart självmordsfall." Men var det verkligen det? Vad hade mannen sprungit ifrån? Varför var han blodig? Vad hade hänt honom? På sjukhuset hade han skrikit om varelser som var efter honom, om någonting som inte var mänskligt. "Jävla galning" hade de nog tänkt. Sannerligen.
Sådana personer är farliga och måste tystas ner. Vi kan inte bli avslöjade. Vi får inte bli avslöjade, det är vi alla överens om. Tur det. Det enda som vi kan enas om. Om ens det ibland. Det är inte alltid med lätthet som ett beslut som detta tas, men ibland måste det göras. De skulle spärra in oss mangrant och kasta bort nyckeln om sanningen kom fram.
Fan ta dem om det skall hålla på såhär! Jag hatar dem! Men varför här? Varför nu? Vem var den där mannen och vad hade han råkat ut för? Såg han den, eller hade han bara varit på fel plats vid fel tid?
Vi lär aldrig få veta. Men vårt arbete fortsätter. Varje natt. Varje dag. Ingen rast och ingen ro för oss. Någonting håller på att ske här i Österbotten. Jag skulle kunna ge ganska mycket för att få reda på vad det är. Undrar om det kommer att dyka upp flere av oss och av Dem? Jag hoppas verkligen inte det... jag hoppas verkligen inte det... Fan vad jag hatar dem...
