Kapitel I: Tant Sofies sång

Långa skuggor rådde i nattens domän, när skåpbilen svängde in på uppfarten till gården. Den gamla motorn hostade till en sista gång, innan den med en kvälvande suck sade upp kontraktet en gång för alla. En bildörr smällde igen.

- Måste GÖMMA bilen - de förföljer mig. De finns överallt och ser allt. Varför kan de inte lämna mig ifred?! Var det någon som körde efter mig hit? Såg ingen, men... Kanske de gömmer sig en bit bort? Kanske... NEJ, INTE HÄR ...dessutom... Gör ingen skillnad längre. Jag är framme.

Rostiga gångjärn i dörren jämrade sig högljutt när husets innandöme öppnades för de första besökarna på mycket länge. Unken och tung var luften. Dammet hade legat länge.

I storrummet fanns det som behövdes. De tidigare ockupanterna hade lämnat efter sig stolar och ett bord. Det var inte ett runt bord, men det var av massivt trä. Enligt anteckningarna var detta mycket viktigt. Den stora svarta väskan landade med en duns på bordet och ur den togs ett par kraftiga arbetshandskar. Tungt kroppsarbete iform av lyftande skulle äga rum.

- Gud förlåte mig. Oskyldiga. Oh, gud... Men varför skulle JAG egentligen BRY mig. Var inte jag oskyldig en gång? Nu är jag utvald. Jag har SETT. Och jag VET. Få se nu, tejpen tejpen.. Ah, dethär är inte det värsta jag gjort. Oh nej... inte långa vägar. INGET VAL! Måste...

När den sista kommit på plats darrade händerna så mycket att de första tändstickorna bröts av innan ljusen slutligen kunde tändas. I ljusskenet sågs allt finnas framlagt; salvian som renat bordet, anteckningarna nära intill, en påse med salt. Bilder eller personliga ting var inte nödvändiga här. Huset hade en historia. De fanns alla här, varendaste en av dem. Och de väntade.

- De är här. Han hade rätt, de är ALLA VAKNA. Talade han sanning om det andra också? Det kan han inte, gud hjälpe mig. Kan inte LITA PÅ HONOM! ...Vad? Blev det just kallare? Kan inte se dem... Det är dags! Men tänk om jag inte minns orden. Tänk ifall de bryter igenom... NEJ, jag har boken och jag har saltet. Om jag skyddar mig mer än så kommer det inte att gå att höra henne. Tant Sofie. Måste riskera det. För din skull min älskade Jonathan. Jag kommer! Nu, VAR ÄR AMMONIACKEN?!


Tant Sofies sång är det första kapitlet i den övernaturliga skräckserien Witness. Det kommer att bestå av dels människor och dels spöken och det hela utspelar sig under en kväll/natt i en avlägsen herrgård. Lajvet kommer att gå av stapeln den 3.10.2009. Platsen är Rasmusgården i Vörå (ett stort rött trähus i tidig 1900-talsstil). Adressen dit är: Haviståkersvägen 92, 66600 Vörå-Maxmo. En vägbeskrivning finns här.

Anmälningstid till lajvet är fr.o.m. 31.8 kl. 12:00 till 11.9 eller tills rollerna tar slut. Anmälning sker via hemsidan (Anmälning). Spelavgiften är 5 € för medlemmar och 15 € för utomstående.

Foto