Kapitel II: Över min döda kropp

Tårtan stod på bordet. Doften av kaffet spred sig genom rummet och ut till hallen. Småbröden var upplagda på ett fat. Stolarna var placerade i en ring i mitten av rummet. Allting var på sin plats. Snart skulle föräldrarna börja komma. Utanför blåste den kalla höstvinden och drog över den ännu öde skolan. Snart skulle den inte vara så öde mera.

Ljudet av en bil som körde in på gården och stannade hördes genom den öppna dörren som vätte ut mot skolgården. Motorljudet dog och ett par ögonblick senare öppnades två bildörrar och stängdes. Det var en kvinna i 35-årsåldern och en man i 40-årsåldern som klev ut och började gå in. De gick mot klassrummet. De gick in och satte sig och började småprata.

Ljudet av fler bilar kom närmare och fler och fler personer anlände. Det skakades i hand och man talade om barnen, deras skolgång och fritidsaktiviteter och vem de umgicks med. Det småpratades allmänt en god stund. Tills läraren kom. Dags för mötet.

De gick och började ta åt sig av kaffet, tårtan och småbröden. Någon undrade vem det var som hade bakat, men ingen svarade. Ingen verkade bry sig. Kaffet var gott och tårtan var enligt många mycket god. Tur det. Det var den sista tårtan som de någonsin skulle äta. Det tog inte länge förrän paniken började.

Kvävda skrik, uppspärrade skrämda ögon, känslan av livet som sakta men säkert sögs ur en. Ett par stycken försökte ta fram sina mobiltelefoner för att ringa ett sista samtal, men hann aldrig. Några försökte fly och springa, men de skulle inte komma långt.

De som försökte kämpa emot försökte förgäves.

Skriken av döende människor, ljudet av kroppar som föll till golvet och stolar som föll omkull ekade genom de tomma korridorerna.

Det tog inte länge förrän tystnaden lade sig över stället och det blev tyst som i graven... för stunden.

Foto