Kapitel IV: En hjälpande hand

Mobiltelefonen låg och ringde på köksbordet. Pastavattnet höll på att koka och ungarna busade i vardagsrummet. Frun i huset plockade irriterat upp telefonen och såg på den. Okänt nummer.

- Hallo?

- Ursäkta, men är det här Fru Laakso?

- Ja, det är det.

- Jag ringer från YLE för att meddela att ni är en av de lyckliga vinnarna i vår tävling! Vi ringer bara för att bekräfta att ni vill ta emot er vinst och fråga om vi får skicka mera information per post åt er?

- Jaså? Vad skulle detta bli att kosta då?

- Det skulle inte kosta någonting. En hel helgs betald utflykt till ett lägerområder, med rekreation, god mat och varierande program och så vidare...


Det var strax före skymningen när han vaknade upp i sin lilla mörka håla. Hon hade sett till att så skulle ske. Kroppen skrek och protesterade i ren smärta när han rörde på sig. Han såg sig omkring, rörde endast på ögonen.

Vad gören jag här?

Hon sträckte ut kroppen och hjärtat pumpade frenetiskt blod till frusna förtvinade lemmar. Knäckande och knakande ljud kunde höras.

Alle ero stille. Stille som vatn. Jej er hær.

Han såg sig omkring såg genom ett liten öppning att det var stjärnklart. Stilla. Men inte länge till. Något kommer. Jag känner det. Några stapplande ostadiga steg tog honom ut ur grottan. Han försökte komma ihåg var han var, eller vad han egentligen gjorde där, men det var som att simma i en dypöl.

Res dig ruhelig blödsinn. Du kænner det. Jej er hær.

Han sträckte på sig lite och ryggraden knäcktes på plats en kota i taget. Det hade trots allt varit en lång slummer. Hon gick runt omkring lite och talade till marken och läste dess svar.

Tiden komme.

Han såg sig om efter sin machete som han mindes att han hade somnat med. Hon gick fram och plockade upp den. Han kände vikten av den i sin hand och med det så kom några minnen från före sömnen tillbaka.

Stærk dig for det som forventet.

Han skakade på sig och kände hur hatet vällde upp inom honom och fokuserade på att förstöra det av ondo som komme. Minnen av blod och skrik fyllde hans öron medan hennes blick var stilla och kall.


Ahhhhhh! Så eeeeenkelt det kan gå ibland. "HERREN ARBETAR GENOM MYSTISKA VÄGAR", sagt med predikarens förmanande röst. Omöjligt att hålla leendet från läpparna. Det var ju riktigt tokskojigt den här gången. Hihihaaahahaha! Fick de månne meddelandet? Förhoppningsvis. Jag var ganska tydlig denhär gången. Så så... vad nu då? Kanske någonting lite svårare denna gång, som går lite snabbare? Religion... det förlorar liksom sin charm rätt fort. Hur mycket potential som helst, men i slutet enformigt och enkelspårigt. Trist! Det var dock en vacker avslutning på det hela. Hihihihaaaaahahahaha! Deras miner var OBETALBARA! Synd att man inte kunde dra ut på det hela lite till... Men.... folk tror på så många olika saker nuförtiden, inte så som förr. Hmmm... Vad har inte gjorts ännu? Behöver något nytt... Vad står det där? "Kurs i personlig utveckling." Låter defenitivt som något för mig! Då behöver jag bara en värd... Ah, det är en tävling. Men, jag älskar ju tävlingar! Åh, detta kan bli väldigt VÄLDIGT roligt!


Mobiltelefonen låg och ringde på nattduksbordet. Mannen som låg i sängen satte sin porrfilm på paus och plockade irriterat upp telefonen och såg på den. Okänt nummer.

-Hallo?

- Ursäkta, men är det här Herr Dahlberg?

- Ja, det är det.

- Jag ringer från YLE...


Någonting höll på att närma sig, någonting mye mye faerlig og med stor styrkke. Inte denna gång. Han skulle inte låta det ske denna gång heller. NEJ NEJ NEJ!

De er bra sønnen min. Min blödsinn!

Han skulle inte låta den komma nära igen.

Inte...inte...få...den....NEJ!

Men var det inte också någonting annat som han kände i luften? I gräset? Fanns det också någonting annat som kom samtidigt? Kanske det äntligen var dags, dags att bli fri? Fri att vandra? Eller...

Vi slar fast om denne hær plass. Hær kan inge ond berede mark. Hær star vi stark. Res dig blödsinn!

Med det så tog han sin machete och började gå mot husen som låg på andra sidan sjön.


I en stuga sitter den gamle och smider planer inuti planer.

I en buss sitter människor på väg mot en avkopplande helg.

I en skog springer besten norrut för att kväsa en ondska.

I en baklucka ligger den odöde försjunken i grubblerier.

I en verkstad packar mannen ner stubintråd i sin väska.

I en frikyrka ligger många kroppar till synes på måfå.

I en sal står en man och nynnar på en ramsa: "Bulleri bulleri bock, hur många horn står upp?"


En Hjälpande Hand är kapitel nummer 4 i Witness-serien och kommer att utspela sig lördagen 24.4 på Semesterbyn Seljes i Nedervetil (Seljesåsen)*. Alla deltagare bör ta sig till stället så att vi kan påbörja förberedelserna/workshop fr.o.m. kl. 10:00. Deltagare ombedes ta med sig varma kläder och matsäck. Under själva lajvet kommer att serveras lätt måltid. Vi strävar till att hålla lajvet kl. 18:00 till midnatt, men tiderna kan kasta med en timmes marginal. Ytterligare information via Elorias forum och per mail åt de anmälda.

För de som spelar vittnen under kapitel 4 kommer preliminärt att ordnas två bordsrollspelssessioner i Vasa. Den första 11.4 och den andra 23.4. Deltagande i båda är inte obligatoriskt, men önskvärt.
Färdiga roller skickas ut åt spelarna senast 18.4.


* Seljes som lajvplats är bokad. Reservationer görs för väder, vind och oförutsedda mänskliga faktorer (i Seljes-ändan). Skulle så ske kommer lajvplatsen att flyttas.

Foto