Lajvserie
Kapitel:
Djäveln
Bakgrund:
Bortom denna värld finns en eländigt mörk och kall ytterverklighet som existerar med syftet för att suga åt sig liv och materia. Denna svarta stormande virvel spiralerar neråt mot ett hungrigt gap som slukar allt. Ett gap som aldrig kommer att stängas.
Ingenting levande eller dött kan existera på denna plats. Men trots det vinns det väsen som driver omkring i virveln. De är sprugna ur gapet och perfekt anpassade till sin omgivning, ty deras syfte och vilja är förgörelse.
Ytterverkligheten och vår värld skiljs av otaliga barriärer. Trots det finns det de i vår värld som öppnat portar från vår värld till denna undergångsdomän. Det är genom sådana portar som skuggväsendena trätt in. Och vår värld, såsom vi känner den, blir deras personliga lekplats.
Djäveln gillar verkligen att leka.
Styrkor:
Djävlar är eviga varelser. Koncept som tid och död berör ej dem. De kräver inte rast eller vila. Deras väsen är osårbara för det mesta i magisk eller faktisk väg, varför det bästa som går att hoppas på är att kunna fängsla dem på magisk väg eller skicka dem tillbaka till ytterverkligheten de kom från. Och för att skicka tillbaka dem krävs öppnandet av en portal.
I och med att djävlar kommer till vår verklighet utan egen fysisk kropp, behöver de levande värdar att ta över för att kunna påverka sin omgivning. När sådan värd erhållits, kommer djäveln att sakta överta kontrollen av värdens känslor och handlingar. Ju längre och oftare djäveln kvarblir i samma kropp, desto komplettare blir kontrollen.
Djävlarna tycker dock också om att byta kroppar med jämna mellanrum. Tillvägagångssätten är individuella för varje djävel, men gemensamt för dem alla är att de kräver beröring av någon form. När en djävel lämnat en värdkropp, kommer värdkroppen själv till kontroll, men kan inte minnas någonting om vad som hänt under det att den varit kontrollerad.
Djävlarnas natur är sådan att de ser världens uppbyggnad ända ner till minsta partikeln. Därför är det också lättare för dem att lära sig att bruka och motstå magi. Magi som påverkar sinnet är de helt immuna mot, men deras värdkroppar påverkas naturligtvis av fysisk påverkan utifrån (såsom pistolskott eller förmågan sköld). Den enskilde djävelns egna brukande av magi är helt bestämt enligt dess personlighet. Två djävlar har sällan samma magiska arsenal. Faktum är att djäveln sällan använder magi, annat än i nödfall. De föredrar att manipulera och ljuga.
Djäveln lämnar efter sig ett spår av korrumption i varje värdkropp den tar över. Denna korrumption finns kvar i värdkroppen även sedan djäveln gett sig av. Resultatet är stegvis ändrande av personligheten hos värdkroppen, tills den sist och slutligen blir tvärtemot det den varit tidigare, så att kvar finns endast ondskefulla drag. Kroppar som varit under kontroll ännu längre blir tomma skal för djäveln och deras personligheter ger vika för monoton lydnad till djäveln.
Svagheter:
En djävels största svaghet är djäveln själv. Förvriden i personlighet och med en milt sagt förvriden humor, är det mycket vanligt att djäveln sätter upp en samling principer och föreställningar för sig själv och sedan håller sig till dessa absolut. En djävel som är starkt insatt i en viss kulturs föreställning av onda andar kan exempelvis bestämma sig för att allt som biter på de onda andarna i den kulturen också påverkar den på det sättet. Detta blir sedan verklighet för djäveln.
Den näst största svagheten hos djäveln är dennes värdkropp. Värdkroppen kan skadas precis som vanligt, och trots att djävelns viljestyrka är vida överlägsen den av en vanlig människa, kan den inte tvinga sin värdkropp att överleva svåra skador. Ifall djävelns värdkropp dör kommer djävelns essens att slungas ut ur den. Då kommer djäveln att göra ett hopp till närmaste värdkropp på 100 meters avstånd (inom synhåll). Ingen beröring krävs i detta fall. Skulle ingen värdkropp kunna övertas under en tidsrymd på 20 sekunder, kommer djävelns essens att sönderfalla. Kvar blir endast förbannad mark i en radie på 100 meter.
Det finns även magi som är stark nog att bita även på djävlar, men det finns inte många som har den erfoderliga kunskapen. Låsmagi existerar, men kommer sällan att kunna hålla djäveln längre tidsrymder. Vissa kraftiga förtrollningar har kastats som fått djävlarnas essens att upplösas. Dessa förtrollningar är dock sedan länge förlorade i tid och rymd.
Natur:
Djävlar har en långt utvecklad mörk humor som har grund i illvillighet och pur skadeglädje. De underhåller sig med att se på medan världen brinner, även om de inte nödvändigtvis behöver vara där själv för att orsaka det. Djävlars intressesfär siktar vanligen in sig på enskilda individer eller grupper av individer. De närmar sig dem, manipulerar dem och ser sedan på hur offren förorsakar sin egen undergång och bryter mot allt de hållit heligt. Skrattande betraktar de förödelsen innan de drar vidare i jakt på nya prospekt.
Faktum är att skrattet är ett av djävlarnas mest synliga karaktärsdrag. När saker ser ut att bli ännu värre och mer katastrofala än de kunnat förvänta sig, brukar djävlarna inte kunna hålla sig från att skratta högt. Skulle däremot saker börja se ut att reda upp sig själv, kan djävlarna ägna stora mängder tålamod och finkänslighet för att styra saker in på fel bana igen. Tiden är trots allt ALLTID på deras sida.
Djävlarna har funnits i vår värld mycket längre än vad mänkligheten velat tro. De ligger bakom många fenomen som sker i samhället idag, såsom självmordsbombare, skolskjutningar, folk som mördar sina nära och kära och sedan vaknar upp utan att veta vad som hänt, samt något enstaka tonårssjälvmord här och där, för att nu nämna några exempel.
Emellanåt kan en djävel stanna upp för att beundra en annan djävels handverk, men de kommer vanligen inte väl överens med varandra. Antalet djävlar i världen lämnar dock osagt, men det har aldrig varit stort.
Relationer till andra övernaturliga varelser:
Människor är de värdkroppar som djävlarna föredrar att använda sig av. De håller längst och bjuder flest möjligheter till förlustelse. Däremot är det ingenting som hindrar djävlar från att hitta värdkroppar även bland omänskliga varelser. Kriteriet är dock att det skall vara levande varelser.
Således kan en djävel aldrig överta en gengångare eller vampyr, eftersom dessa är odöda varelser. Även fae-väsen kan motstå djävlar, eftersom deras väsen och deras kroppar inte går att skilja åt, utan är ett och det samma. Spöken saknar kropp, varför det inte är något alternativ. Men alla de andra, exempelvis varulvar och andra evolutionens avgrenar, kan bli värdkroppar.
Av alla övernaturliga varelser är det endast fae-väsen som verkligen har en aning om vad djävlar är för något och vad de är kapabla till. Av naturliga orsaker finner sig djäveln och fae-väsendet på rakt motsatta sidor av skapelsens ordning. Deras fiendeskap är naturligt och intensivt. Finner fae-väsendet sig fångat av djäveln blir den sannolikt sönderskinnad, molekyl för molekyl, tanke för tanke.