Kapitel V: Magi med mera

Magi

Varje väsen består av magisk kraft. Det är det som pulserar i deras ådror, sammanbinds till deras väsen av deras känslor och snurrar kring hjärtkärnan. När de kastar förtrollningar använder de en liten del av denna magiska kraft. I Fae finns det mycket magi som drar omkring fritt, lite som dimma. När väsen sover i Fae, laddas deras magi upp igen och de kan vakna återställda. Alternativt får de i sig föda som innehåller magi och vederkvicker dem på det sättet.

Grunden till magi och kraft i Fae är att magin kan byta form och inverkan, men den kan aldrig förgås. Följdaktligen är mängden magisk kraft alltid konstant. När en förtrollning kastas har den sin inverkan, och när den sedan glider av eller förgås, kommer den att flyta omkring i Fae som dimma. Ett väsen som minskar sin kraft kommer att öka en annans kraft med lika mycket. Summan magi är alltid konstant.

De förtrollningar som väsendena har till förfogande är direkt anknytna till väsendenas natur och personligheter. Ett glatt väsen har lyckliga och sprittande förtrollningar, medan ett elementariskt väsen har förtrollningar som påverkar omgivningen enligt elementets egenskaper. Genom ökad styrka och erfarenhet växer också förtrollningarnas styrka och antal hos väsendet. Alternativt kan väsen ha något föremål som har inneboende förtrollningar och/eller kraft. Det främsta av dessa föremål är Maktens spira.

Löften

Löften är allvarliga saker. Med dessa kommer viss makt. Ett löfte måste nämligen hållas. Att inte hålla löftet kommer nämligen att orsaka “fysisk” skada. Är det rent av frågan om en ed, kan edsbrytande resultera i dödsfall. Intelligenta väsen ger endast sådana löften som är begränsade till tid, löftesmottagare och omständighet. Även mindre intelligenta väsen vet att vara försiktiga med vad de säger och hur.

Ett sannerligen betydelsefullt löfte kan skrivas ner. Isåfall får själva löftesdokumentet en betvingande kraft. Ett löfte är i kraft tills det uppfyllts eller tills löftesgivaren upphör att existera. Ett löfte har blivit uppfyllt när det som lovats blivit gjort, eller ungefär en halvtimme efter att det påbörjats ifall löftet är tolkningsbart. T.ex. ifall ett väsen lovat hjälpa ett annat med något specifikt, kommer löftet att ha uppfyllts när hjälpen blivit given eller en halvtimme gått, vilket som än hänt först. Löftets verkan börjar när löftesinnehavaren åkallar det inför löftesgivaren.

Eder

En ed är starkare än ett löfte, men fungerar på liknande sätt. Eden är dessutom öppen, såsom lojalitet från ett väsen till ett annat. Den är med andra ord inte begränsad i tid, utan gäller förevigt eller tills löftesgivaren eller löftetagaren upphört att existera. Är det givet till ett hov, upphör eden om hovet faller sönder. Föjdaktligen är det inte lättvindligt som ett väsen ger en ed. Det händer högst ett par gånger under väsendets hela existens.

Orsaken till att väsen svär eder till Storfurstar och deras hov är enkel. Ett enskilt väsen som inte tillhör något hov är ensamt och svagt. Förr eller senare kommer något starkare väsen förbi och förslavar detta ensamma väsen med våld. Att vara vasall till en Storfurste innebär att vasallen har Storfurstens beskydd och att Storfurstens här kan komma till vasallens undsättning. I bästa fall skickar Storfursten sin Skarprättare att lösa problemet.

Förslavning genom ed är något som är förbjudet i Fae-lag. Men det händer ändå, och de stackars väsen som blir föremål för det leder en plågad existens. Vanligen tvingas de dessutom ge över en del av sin magiska makt till sin Herre.

Lagar

Dessa är Faes lagar. De är inte många, men absoluta. Väsen bryter mot dem med risk för Storfurstens vrede.

1§ Gripare av Maktens spira är härskare av Fae, talar lagen
2§ När härskaren över Fae kallar till strid, ride Fae ut
3§ I Husens ärenden skola Husen råda
4§ Magins harmoni upprätthålles, så i Fae, så bortom
5§ All magi är fri och skola vara fritt given
6§ Häcken, jämte kraften, jämte glömskan edsskydde Fae
7§ Inten magus bure hand å Faes magi
8§ Slukaren, jämte dess avkomma, bekämpes ständigt

Upprätthållare av dessa lagar är Storfurstens Skarprättare. Straffen varierar, men är ofta hårda. Allt från avrättning, bannlysning, edsgång, till mindre betungande straff såsom skamstraff, löftesbot eller ivägskickande på ovälkommet uppdrag.


» Tillbaka till Monstrumtexterna