Lajvserie
Kapitel:
Vampyrer
Bakgrund
Vampyrer, till skillnad från varulvar, är inte en naturligt uppkommen del av världen. Deras ursprung går tillbaka ca 4500 år till en serie potenta nekromantiska experiment. Nekromantins utövare (magikerna) försökte skapa evigt liv, men inte genom att försöka väcka döda kroppar till liv utan med hjälp av levande offer som man försökte förvandla till levande döda. Det är okänt vem magikern som slutligen lyckades var, men resultatet står klart. De första vampyrerna hade skapats.
Händelsen resulterade i ett veritabelt blodbad som krävde livet av alla närvarande, magikern inräknad. Nyskapade vampyrer, och i synnerhet dessa primitiva individer av den nya arten, innehade en väldig törst efter varmt blod. De saknade all självkontroll och var ytterst aggressiva. Det enda som kunde hålla dem borta var solens strålar.
Från första början blev vampyrerna både fruktade och hatade av dåtidens människor och varelser. De kom om natten och dräpte urskiljningslöst. Dessutom kunde de skapa flera vampyrer enligt eget godtycke. Under ett fåtal år blev vampyrerna allt fler och fler tills de till slut blev så många att de började hota allt levande på jorden. Detta ledde snabbt till att det blev ett öppet krig mot vampyrerna; ett krig som enade alla andra folk och varelser mot nattens horder.
Kriget bröt ut kring år 2100 f.Kr. och varade i närmare 200 år. Vampyrerna nära nog utrotades och ingenting syntes av dem på en lång lång tid. Rädslan för vampyrerna avtog och man glömde bort det som inte längre hotade. Århundraden reduserade legenderna till myter och myterna till historier. Och snart var det mycket få som trodde att det en gång kunde ha funnits något som dessa vampyrer. Men de få vet vad de talar om.
Vampyrerna hade med tiden behärskat sig och lärt sig vad som var nödvändigt för att överleva. De hade flytt långt bort från allt och alla och sökt gömställen dit ingen kom. De höll sig i det fördolda och nyttjade försiktighet och list när de jagade blod. Vampyrerna lärde sig att deras antal inte kunde svälla oändligt, utan måste begränsas så att man kunde leva på sin omgivning. Nattens barn lärde sig nyttja mörkret till sin fördel och frodades i det fördolda. Samtidigt grodde också deras hat mot de övriga varelserna som stridit mot dem. Men ingen ras hatade de så mycket som varulvarna, då de varit fiendens mest brutala styrkor, som dräpt mer än sin beskärda del av de odöda horderna. Men hämnden skall bli ljuv. Och det finns hela evigheten att planera den.
Till denna dag så existerar vampyren i mänskliga samhällen, antingen mitt bland dem eller vid utkanten av deras små samhällen, städer och byar. Som den perfekta jägaren som vampyrena är, har den utvecklat strategier för att förbli oupptäckta. En av dem är att inte visa sin verkliga existens för människomassan.
Styrkor
Vampyren är en skapelse som drivs av en magisk kraft, vilken gör att blodet vampyren dricker kan förvandlas till ämnen som vampyren behöver. Dels handlar det om att upprätthålla det eviga livet, dels kan det vändas till förmågor som gör vampyren än mer formidabel.
De mest grundläggande förmågorna är styrka, snabbhet och förmågan att snabbläka sår. Utöver detta har vampyren också krafter som kan påverka känslor hos människor och vissa andra levande varelser. Det är dock inte frågan om magi, då vampyrer inte har magiska förmågor, utan deras förmågor är kemiskt betingade.
Som nyskapad har vampyren inte särskilt stor kontroll över någonting, inklusive sig själv. Men med åldern lär sig vampyrerna att använda dessa förmågor i allt större utsträckning. Vissa förmågor kommer mer naturligt till vissa individer, medan andra har andra förutsättningar.
Förutom förmågorna kan vampyrerna också skapa nya vampyrer. Det sker genom att skaparen dricker anhängarens/offrets blod till dödens rand. Sedan låter skaparen vampyrblodet rinna tillbaka i den döendes mun. Det nya blodet söker sig genom den döendes kropp och livnär sig på organen. Döden följer kort därpå. Den nya vampyren öppnar ögonen. Nyskapade vampyrer är mycket törstiga och okontrollerade. Först efter ett skråvmål återfår de någon form av kontroll över sig själv.
Svagheter
Trots sina styrkor så har vampyren också vissa markanta svagheter.
Blod är en nödvändighet. Ju äldre vampyren blir, desto bättre kan den tillgodogöra sig blodet som den dricker, men speciellt unga vampyrer behöver få en stadig diet av den röda varan. Allt blod duger, såväl från människor och djur som från andra vampyrer. Skulle det av orsak eller annan inte finnas blod till buds, kommer vampyren att bli svagare och svagare, ända tills den faller i drömlös dvala.
De måste vila på dagen, eftersom solljuset som är deras värsta fiende. Skulle en vampyr vara tvungen att vara ute i solen någon längre stund så skulle den brinna upp. Samma gäller ifall vampyren utsätts för öppen eldslåga. Detta beror på kemiska processer i kroppen. Ju äldre vampyren är, desto häftigare kan processerna bli.
Magin som möjliggör vampyrens odöda liv sitter i vampyrens hjärta. Genom att förstöra hjärtat, skingras magin och vampyrkroppens kemi gör att den förstörs i snabb takt. Dock är hjärtat skyddat och bröstkorgen ofta förstärkt, vilket gör det svårt att komma åt med påle eller annat.
Samhälle
I den civiliserade världens början, när vampyrerna kommit ut från sina gömställen och åter sällade sig till människornas domäner, var det vanligt med mindre vampyrgrupper på 20-40 individer i människornas städer. Numera är grupperna dock mindre per bosättning, med undantag av de väldiga mänskliga bosättningarna såsom New York, Kairo och New Mexico. Där kan det finnas hundratals av dem.
Vampyrsamhällen på en ort kan vanligen variera från 1-10 individer. I större städer kan det finnas rivaliserande samhällen, men sällan någon längre tid då det starkare samhället tar ut det svagare.
Vampyrernas hierarki varierar från samhälle till samhälle. Men vanligen är det frågan om att de äldre, starkare och skickligare dikterar villkoren för dem som är yngre och svagare. Allt eftersom tiden går kan det hända att vissa ideal framträder. Dessa ideal brukar spjälka samhällen i grupperingar, beroende på vad de eftersträvar.
En viktig del i vampyrsamhället är tjänarna. Dessa är undantagslöst människor, vilka blivit lovade det som de hetast åtrår i utbyte mot deras villkorslösa lojalitet. Att vampyrerna dessutom kan manipulera de levande, gör att vampyrsamhällen oftast har en hel mänsklig samhällsstruktur runt sig att falla tillbaka på som skydd. Dessutom slipper de utföra smutsjobb och behöver inte söka långt efter blod.
Relationer till andra övernaturliga
Magiker – Till magiker har vampyrerna en relativt delad åsikt. Å ena sidan så är magikerna de ursprungliga skaparna av vampyrer. Samtidigt så tog magikerna också del av jakten mot vampyrer i det stora kriget. Trots att det är flere millenier sedan så glömmer inte vampyrerna detta i första skedet, men de kommer också ihåg att magikerna oftast känner deras svagheter väl och förstår att utnyttja dem. Det är ganska långt upp till den enskilda individen att bestämma vad deras åsikt är om magiker. Det är dock ytterst sällan vampyrer och magiker har något direkt att göra med varandra.
Varulvar – Vampyrer hatar varulvar och varulvar hatar vampyrer. All form av civiliserat samröre är fullständigt uteslutet. Om en varulv och en vampyr skulle mötas så kommer någondera, om inte båda att dö. De har hatat varandra i millenier och de kommer troligtvis att fortsätta att hata varandra så länge som raserna existerar.
Spöken – Vampyrer har aldrig haft någonting emot spöken, men inte har de gillat dem heller. Det ryktas bland vampyrerna att vissa av deras ras kan kommunicera med de dödas själar, men sådana rykten har inte bekräftats.
Gengångare – Vampyrerna relation till gengångare är aningen difus. Vissa har genom historien påstått att gengångare och vampyrer skulle kunna samexistera sida vid sida, då de till naturen liknar varandra. Den ena vill ha köttet och den andra blodet. Å andra sidan finns det bland vissa av vampyrerna en stark motvilja mot gengångarna, då de påminner dem om sidor av det odöda livet som de kanske helst skulle vilja ignorera.
Djävlar – Få vampyrer har någonsin stött på en djävel. Ännu färre har kommit undan med livet i behåll. De som har gjort så har dock skräckhistorier att berätta. Att tillbringa evigheten med en djävel vore värre än att möta soluppgången.
Fae-varelser – Vampyrer har från tid till tid stött på väsen. Då vampyrerna ofta har högre koncentration av järn i sig, gör det att väsendena har en naturlig motvilja mot dem. Utöver detta förändrades relationerna mellan dessa drastiskt när vampyrerna fick smaka faeblod första gången.