Witness - Gångna händelser, kapitel 2

Ibland har ödet ett konstigt sätt att fösa ihop folk. Ibland får det en liten hjälpande knuff i rätt riktning. Ibland däremot är det som om varje steg man tar alltid leder åt ett och samma oundvikliga håll.

Hur det än var med den saken så fann sig de flesta överlevare, från den gamla bondstugan i Vörå, på Amarillo i Vasa en lördagskväll. De hade kommit samman och satt och samtalade om vad de varit med om och hur man skulle förstå det hela. Den avslappnade stämningen fick ett abrupt slut i och med ett telefonsamtal till Nova.

En av Novas bekanta, Matilda Eriksson, ringde henne och bad hysteriskt om hjälp. Hon var i Solf skola, och där hände något hemskt. Mer hann hon inte säga innan samtalet bröts. Det hela varslade om svåra händelser. Vad skulle man göra? Denna fråga vändes av och till bland de som satt där.

En främling hörde vad de talade om. Han presenterade sig som Tom Silfver, en poliskonstapel som för närvarande inte var i tjänst. Han hade hört på polisradion om konstiga rapporter från Solf skola, men det verkade som om ingen på poliskontoret tog det hela på allvar. Efter att ha ringt in det till kontoret, bestämde de församlade sig för att följa med Silfver till skolan och se efter vad som egentligen pågick där.

Utifrån såg skolan övergiven ut, och när de kom in verkade allt vara tyst och lungt. Försiktigt började man se sig omkring. Det tog inte länge förrän man hittade en man som låg flämtande och blodig på golvet. En kort stund senare var han död. Det trodde man i alla fall. Nu började man bli orolig på allvar. Det var dock ingenting emot chocken som skulle komma en stund senare när liket plötsligt reste sig och bet Silfver. Ett par skott avlossades och mannen föll ner på golvet igen. Nu var det dags att ge sig av när det plötsligt börjades höra mera ljud. Man såg att allt fler döda kom gående, och det blev till att fly.

Och så fortsatte man. Utgångarna ur skolan var spärrade och de döda vandrade omkring hungriga efter levande kött. Trots deras framfart fann man överlevande. Först hittade man den tankspridde Adolf G. Bruun, och ett litet tag senare en annan akademiker vid namn Patrick Rautavaara. Slutligen kunde man också konstatera att Matilda Eriksson ännu var vid liv, och tillsammans började sällskapet försöka slåss mot de döda.

Medan de höll på att strida så höll någonting annat på att hända. Silfver höll på att bli svagare och svagare av bettet han fått tidigare. Det var inte länge förrän han till sist inte kunde göra någonting annan än lägga sig ner och dö. En stund därefter reste sig även han och blev en till av de vandrande döda som resten av överlevarna måste strida emot.

Det gick inte så bra. Joonas Laakso var den förste att falla. Därefter hittade man en uteliggare som dragit omkring i skolan. Han hade blivit biten i båda benen och var i synnerligen dåligt skick. Inte tog det länge innan gengångarna bröt sig in i klassrummet där de befann sig, och hoppade på den skadade uteliggaren. Det blev inte mycket av honom.

Efter alla dessa förluster flydde de kvarvarande till en WC i andra änden av skolan. Där låste de in sig och planerade. De kom fram till att man skulle ta sig till lärarrummet och hitta en ritning över skolan. Med dess hjälp skulle man nog hitta en utgång.

Ritningen fanns mycket riktigt i lärarrummet. Man såg att det skulle till en nyckel för att öppna rum nummer 22. Och denna nyckel fanns på övre våningen i ett klassrum. Trots att Patrick Rautavaara tagit sig loss och sökt där kunde han inte på återvägen rapportera någon framgång. De blev tvugna att flytta sig dit allihopa. Och det gjorde de. Men professor Bruun föll till föga för gengångarna under utbrytningen.

Uppe vid klassrummet fann Nova slutligen nyckeln. De blev överraskade över att en av gengångarna plötsligt utstötte magisk kraft och kastade alla längs väggarna. Men det öppnade en möjlighet för dem att fly. Dessutom stötte de på en ny person som tagit sig in i skolan. Han hette Marcus Isaksson, och verkade vara bra på att ta ifrån sig när det kom till dessa gengångare. Tillsammans sökte de sig ner till rum 22 och friheten.

Ja, alla utom Patrick och Viola. De hade blivit separerade, och saknas nu ännu idag. Kanske är de döda. Kanske hittade de en annan väg ut.


» Tillbaka till Witnesstexterna